Vi fick en pratstund med Elisabeth Thand Ringqvist mitt under Folk och Försvar-konferensen i Sälen. Det är i år 50 år sedan Centern gjorde sitt stora succéval, då Thorbjörn Fälldin blev statsminister. Kanske dags att upprepa succén Elisabeth?
– Ha, ha, men jag hoppas förstås på att vi gör ett riktigt bra val. Jag är visserligen visionär, men också realist.

Men på den tiden var å andra sidan Centerpartiet inte lika vänligt inställt till regnbågssamhället som idag…
– Jag är inte så stolt över vårt parti före 90-talet när det gäller de här frågorna. Att Andreas Carlgren, som bland annat var partiets vice ordförande och riksdagsledamot, kom ut som homosexuell i mitten 90-talet var en väldigt viktig punkt för förändring. Det var den sista gången jag hörde öppet homofobiska personer i Centerpartiet. När Maud Olofsson senare blev partiledare tog hon tag i de här frågorna, det var också då Centerpartiet tydligt definierade sig som liberalt. En viktig del i det är att vi alltid ska stå upp för mänskliga rättigheter, hbtqi-frågor ingår ju i dessa.

Vi pratar ju numera som sagt om ”hbtqi-frågor” och ”hbtqi-communityt” – tycker du att det börjar bli lite för många bokstäver som är svåra att hålla reda på?
– Det är något hbtqi-communityt själv får bestämma! Vi som vill driva politik inom detta ämnesområde får anpassa oss.

I:et, som står för intersex, är frågor som hittills inte har uppmärksammat så mycket i politiken. En av få gånger var när Centerns riksdagsledamot Anna Lasses i höstas lade fram en motion i ämnet, hon vill att regeringen utreder hur intersexpersoners rätt till samtycke vid köns-korrigerande eller kosmetiska ingrepp ska säkras.
– Det stämmer. Vi är engagerade i alla bokstäverna, det vill säga i alla individer som inkluderas i hbtqi.

Vilken är enligt dig den viktigaste hbtqi-frågan just nu?
– Tyvärr är det tolerans och respekt. Jag trodde ju att de liberala landvinningarna när det gäller detta skulle stå sig, men hatet och hoten som riktas mot många hbtqi-personer, exempelvis transpersoner och dragqueens, säger ju något annat. Det är helt fruktansvärt.

Upplever du alltså att det allmänna politiska klimatet när det gäller dessa grupper i samhället har hårdnat?
– Ja. Exempelvis när det gäller dragqueens som läser sagor för barn, som har blivit en symbolfråga för högerkonservativa i hela världen som använder sig av detta för att skapa rädsla. Och de vill plocka bort böcker från biblioteken för att barn inte ska kunna läsa om något de anser vara annorlunda. Då är vi ju tillbaka till där världen var för hundra år sedan. Detta tillsammans med lögner, halvsanningar och glidningar när det gäller dessa frågor blir till en oerhört giftig cocktail i samhällsdebatten. Tyvärr leder det till att många vanliga människor börjar tänka att ”detta är nog inte normalt”.

Det du nämner här är ju en del av den så kallade woke-debatten, som även innefattar frågor om exempelvis genus och etnicitet. Vad anser du om begreppet ”woke”?
– Donald Trump hävdar att woke kommer från Europa, men det är ju ett begrepp som de konservativa i USA har använt mest av alla. Jag tycker att det är bisarrt att allt som handlar om respekt, tolerans och jämställdhet, ska betecknas som woke. Nu har ju även vindkraft blivit woke, så debatten har helt spårat ur.

Centern är ju traditionellt sett ett parti som värnar om landsbygden – vad kan göras för att underlätta för hbtqi-personer som väljer att bo där?
– Bland annat att primärvård och psykiatri för dessa grupper funkar även ute i landet, vilket jag vet att det inte riktigt gör. Det är viktigt att vårdpersonal och de som jobbar i skolor har bra kunskaper om dessa personers mående.

Sedan en hel del år firas Pride även på många mindre orter – men det är fortfarande omdiskuterat lokalt ifall kommunen ska hissa Pride-flaggor och på andra sätt stötta dessa…
– Det krångliga med att vara liberala i dessa frågor är ju att vi tycker att kommunerna ska få bestämma detta själva. Men min personliga rekommendation är att alla kommuner bör stötta Pride, och jag vet att Centern-styrda kommuner gör det. Nu när toleransen och respekten håller på att vittra sönder är det viktigt att man står bakom exempelvis Pride. Det är inte en fråga som vilken som helst, som en del vill göra det till. Jag var med på Jönköpings första Pride-firande och var där för att se till att deras lokala Företagarna-organisation tog en aktiv del.

Transfrågor och transpersoner har kommit alltmer i fokus, varför tror du?
– Jag tror att det har att göra med att konservativa tycker att det gynnar dem att använda denna grupp som symbol för något som är onormalt, i syfte att skapa rädsla, som jag sa tidigare.

Är Centern helt nöjda med den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft i somras?
– Det är en viktig lagstiftning för att människor som mår riktigt dåligt ska kunna må så bra som möjligt så fort som möjligt. Det är ju en högst personlig fråga hur man vill definiera sig. Vi driver också frågan om att införa ett tredje juridiskt kön. Tyvärr har de personer som gynnas av den nya könstillhörighetslagen svartmålats för att det tydligen finns de som missbrukar den för att exempelvis komma undan brott. Men de negativa undantagen får ju inte definiera den stora massans nytta av denna lag.

Mycket hat och hot mot hbtqi-personer sker på sociala medier – ger detta anledning att införa nya lagar vad gäller sociala medier, exempelvis åldersgräns och större ansvarsutkrävande av medieplattformarna?
– Nej, vi är ganska liberala även där och är för det fria samtalet. Men vi tycker det är viktigt att de olika plattformarna kan säkerställa att avsändarna är riktiga, och vi vill framhålla föräldraansvaret när det gäller barns användande av sociala medier.

Hbtqi-personer är överrepresenterade när det gäller att drabbas av psykisk ohälsa, och självmordsfrekvensen är högre – vad vill Centern göra åt detta?
– Som jag sa tidigare är det viktigt att vårdpersonal, och inte minst de som jobbar inom skolan, är kunniga inom detta område. Det behöver satsas mer på suicid-prevention och förebyggande åtgärder, och staten behöver ge kommunerna och de organisationer som jobbar med detta mer pengar.

Även när det gäller hedersvåld är hbtqi-personer överrepresenterade – vad vill Centern göra åt detta?
– Vi i Centern var ju först med att driva frågan om att kontrollerande beteenden skulle kriminaliseras, vilket nu är verklighet. Vi tycker också att det bör finnas handlingsplaner mot hedersförtryck i grundskolan och på gymnasiet. Det gäller att få barn och ungdomar att förstå att det är ett kriminellt beteende som de utsätts för.

Är du rädd för att peka ut vissa grupper, exempelvis religiösa eller etniska, när det gäller hedersvåld?
– Nej, inte om det finns ett statistiskt underlag och fakta man kan luta sig mot, då ska man synliggöra det. Men man ska såklart inte ha ”guilt by association”, att bara för att man kommer från ett visst land så är man på ett visst sätt.

Möjligheterna för hbtqi-personer att få asyl i Sverige har avsevärt försvårats på sistone, vad anser ni i Centern om detta?
– Rätten till en rättssäker och kunskapsgrundad asylprövning är en av hörnstenarna i hela asylprocessen. Vi tycker att man borde göra en oberoende granskning av asylprocessen för att ta reda på om den är rättsosäker för hbtqi-personer eller inte. Vi borde också ha ett kunskapslyft av handläggarna för att säkerställa att de verkligen kan och förstår nyanserna. De som har asylskäl är viktiga att värna, men vi måste samtidigt vara tuffa mot dem som inte uppfyller reglerna och kanske angett hbtqi-skäl på falska grunder. Då ska utvisningarna säkerställas och genomföras. De ska ut eftersom de förstör för dem som har legitima skäl. Vi anser för övrigt att Sverige bör gå tillbaka till den tidigare nivån av kvotflyktingar, alltså EU:s genomsnittsnivå och inte dess lägsta.

Bör Sverige markera hårdare mot länder som förtrycker hbtqi-personer?
– Ja, eftersom det är ett brott mot mänskliga rättigheter. Vi är ju ett land som brukar uttala oss om detta, särskilt vid diplomatiska samtal.

Hur ser Centern på surrogat- och värdmödraskap?
– En svår fråga, men vi har sagt ja till altruistiskt värdmödraskap, och vill ha ett förbud mot kommersiellt surrogatmödraskap. Samtidigt måste vi värna om de barn som kommer till Sverige som fötts av surrogatmödrar utomlands, så att de får legala föräldrar.

Du ligger tillsammans med Centerns hbtqi-nätverks ordförande Claes Nyberg bakom en motion om att möjliggöra för en tredje vårdnadshavare. Varför är detta en viktig fråga för dig?
– Jag har regnbågsfamiljer runtom mig, som jag känner, i många olika konstellationer, och har sett utmaningarna på nära håll. Det behövs ibland mer än två vårdnadshavare, så därför tycker jag att det är viktigt. Vi driver också frågan om att man ska kunna ha en tredelad föräldraförsäkring.

Varför inte fler än tre vårdnadshavare? Det är ju exempelvis vanligt att två par skaffar barn ihop.
– Jag vet det. Tre vårdnadshavare är det antal som har ansetts viktigast, men visst kan man fortsätta att utveckla detta om det finns ett stort behov.

Händer det att människor i din omgivning, privat eller på jobbet, vädrat homofoba åsikter?
– Det har inte hänt sedan några lokalordföranden stormade ut från ett möte med Företagarna i protest mot vår hbt-handbok för över tio år sedan. I politiska debatter händer det ju att folk vädrat homofoba åsikter och då är det ju bara att ta den debatten. Men i privata sammanhang var det väldigt längesedan, jag kan inte ens minnas när.

Vad är det första du tänker på när du hör ordet ”gaykultur”?
– Det är ju en väldigt bred rubrik, men jag tänker förstås på allt som gaypersoner bidragit med när det gäller musik, konst, litteratur med mera. De har ofta varit normbrytande och möjliggjort för andra att följa efter. Jag älskar glädjen och kreativiteten i gaykulturen, men också att det ofta finns ett drag av sorgsenhet. Hbtqi-gruppen är ofta frontrunners när det gäller att bryta upp gamla normer, och det är vår skyldighet att ge dem samma rättigheter och möjligheter som alla andra i samhället.

Har du någon personlig favorit eller förebild inom gay/queer-kulturen, historisk eller nu levande?
– Jag blev väldigt tagen när jag såg filmen om Harvey Milk med Sean Penn i huvudrollen. Den verkliga Harvey Milk var just en sådan normbrytare som jag vill lyfta fram. Jag skulle också vilja lyfta fram Mälarpaviljongens Arto Winter som jag intervjuade i min podd Seriöst när han fick pris som Årets sommarföretagare. Han är en stor inspiration för mig.

Vem var den första hbtqi-personen du fick höra talas om i ditt liv?
– Jag minns tre från min barndom som alla gjorde stort intryck på mig: modedesignern Sighsten Herrgård som jag läste om i mammas tidningar, tv-programledaren Jacob Dahlin och Boy George, jag älskade Culture Club!

Och den första du stötte på privat?
– Jag hade inga öppet homosexuella kompisar när jag gick i gymnasiet i Östersund, det fick jag först när jag engagerade mig i Centerstudenter på 90-talet. Några av dem tog med mig till gayklubben Tip Top på Sveavägen i Stockholm, och på den vägen är det (skrattar). När jag 2011 blev vd för Företagarna tog jag fram en hbt-handbok som handlade om hur företagare kan jobba med hbt-frågor, som det hette då. Det gillades inte av en del lokalordföranden som tyckte att ”Sånt här ska inte medlemmarnas pengar gå till”.

Hur har din egen syn på hbtqi-personer förändrats genom åren?
– Den har nog inte förändrats så mycket. När jag var aktiv i Centerstudenter, under tiden jag pluggade i Stockholm, var det en hel grupp homosexuella som jag umgicks med. Under min uppväxt i Östersund kände jag inga homosexuella privat.

Hur många gånger har du deltagit i Pride?
– Många gånger. Jag har gått i Prideparaden i Stockholm och besökt Pridepark till och från genom åren, när jag har kunnat helt enkelt. Jag har också varit på Pride i bland annat Göteborg och Jönköping.

Något kul Pride-minne?
– Ett kul minne är från när Pride-parken var i Kungsträdgården 2011. Jag var ny vd för Företagarna och min vän Fredrik ”Feffe” Andersson föreslog att vi skulle fixa ett litet mingel i champagnebaren, vilket vi gjorde. Jag trodde inte det skulle komma särskilt många men det blev lång kö, väldigt roligt. Det var första gången som Företagarna som organisation deltog i Pride. Jag måste också berätta om ett besök jag gjorde på en gayklubb i Dubai. Den var givetvis väldigt hemlig, högst upp i en vanlig restaurang, och alla som var där var nedtonat klädda för att inte väcka uppmärksamhet. Men atmosfären av att vara tillsammans, närheten och värmen, var helt fantastisk. Det kändes som att vara hemma i någons vardagsrum. Det var verkligen annorlunda mot att gå på gayklubb i New York, något jag också gillar. Mina favoritgayklubbar där är Flaming Saddles och Industry Bar, och i Stockholm är det förstås Club Backdoor.

Kommer du att gå i något Pride-tåg i år?
– Ja, och det ser jag fram emot!

Vad står det på ditt plakat, om du har något?
– Jag tror inte att jag har något plakat eftersom jag och Jonas Naddebo, gruppledare för Centern i Stockholm, brukar bugga i paraden. Det är svårt att bugga med plakat, ha ha.

Finns det inslag i Pride-parader, som den i Stockholm, som du tycker kan anses stötande och därför borde tonas ner, exempelvis nakenhet och vissa fetischer?
– Nej, det är communityt själv som bestämmer vilken typ av Prideparad man vill ha, så det har jag absolut inga synpunkter på. De som uttrycker kritik mot detta gör ju det för att fortsätta sprida rädsla och åsikter om att detta är något konstigt och inte normalt. Men att en halv miljon människor står längs gatorna och tittar på paraden säger ju en hel del.

Och snart så är det ju dags för årets QX-gala på Cirkus.
– Ja, jag har brottat mig till en biljett till årets QX-gala (skrattar). Det var ungefär lika svårt som att få biljett till Taylor Swift. Jag har gått många gånger och det har alltid varit jätteroligt. QX-galan hyllar ju både individer och företagare, den är jätteviktig.