Det är rigorösa säkerhetsrutiner innan jag blir insläppt på Vänsterpartiets riksdagskansli där en avslappnad Nooshi Dadgostar väntar. Det är dagen efter QX-galan, så det känns naturligt att starta samtalet där. Särskilt som det var Nooshis första gala, men troligen inte den sista som det verkar.
– Den var helt fantastisk! säger Nooshi entusiastiskt.

Vad uppskattade du mest?
– Det var ju särskilt kul att Budapests borgmästare var där, han som tillät Pride-paraden förra året trots Orbáns förbud. Det kändes lite extra häftigt att han tog sig tid att komma dit för att visa att han står upp mot Orbán. Jag uppskattade även programledarparets vassa och roliga humor, och tyckte lite synd om Christer Lindarw när de skämtade om honom (skrattar).

På QX-galan nämndes att Mediestödsnämnden dragit in allt mediestöd till QX, har du någon kommentar?
– Det är bedrövligt! Men går helt i linje med att regeringen drar ner på mediemångfalden, ja resurser till civilsamhället över lag. Det märks att vi har en väldigt klassisk högernationalistisk regering. Det är en del av demokratin att man ska kunna ta del av olika röster, att man ska kunna ta del av yttrandefriheten på riktigt.

Så du tror att det finns politiska motiv bakom det här beslutet?
– Ja, jag tror att det finns politiska skäl till att man drar ner på stödet över lag. Man märker detta bland annat när regeringen och SD kritiserar media på olika sätt. De ogillar röster som säger något annat än de själva tycker. Det är ett uttryck för makt och kontroll.

Numera säger vi på QX ”hbtqi”, och ni själva inom V sträcker er till att prata om ”hbtqia+”. Tycker du att det har blivit lite för många bokstäver, och att de kan vara svåra för gemene man att hålla reda på?
– Jag noterade under QX-galan att det var många skämt som baserades på detta (skratt). Men det viktiga är ju att alla känner sig inkluderade och trygga. Att vi har en miljö i skolan och i familjer, ja i samhället i stort, där alla känner sig trygga nog att vara den de vill vara. Det viktigaste är att det finns en öppenhet i verkligheten, sedan får teoretiker diskutera teorin.

Den sista bokstaven ”i:et”, står ju för intersexpersoner – har ni inom V någon politik som specifikt är ämnad att skydda deras rättigheter?
– Vi driver frågan om ett tredje juridiskt kön, vilket skulle gagna en del intersexpersoner, specifikt de som inte definierar sig som vare sig kvinna eller man. I övrigt har vi kanske en del att politikutveckla kring.

Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu enligt Vänsterpartiet?
– Den viktigaste frågan är det jag precis nämnde, alltså tryggheten. Många unga tjejer och killar som kommer ut och vill leva sina liv utifrån den de är känner sig i dag mindre trygga än för bara några år sedan. Det beror på en kombination av en aggressiv debatt från högerextremt håll, och att det generellt finns en växande kraft som vill att alla ska vara på ett visst sätt. Vi märker att den psykiska ohälsan inom hbtqi-gruppen ökar, och det bekymrar oss. Det är väldigt viktigt att alla, speciellt unga människor, får hjälp och stöd om man mår dåligt, exempelvis inom skolan och på ungdomsmottagningar.

Är tryggheten för hbtqi-personer så pass viktig att det kan bli en valfråga?
– Det ÄR en valfråga för oss. Du ska kunna känna dig trygg i skolan, kunna gå hem från krogen utan att vara orolig och så vidare. Du ska kunna vara dig själv.

På QX-galan pratade flera personer, bland annat Petter Wallenberg från Bland Drakar och Dragqueens, om att det har börjat ”blåsa kallare” i samhället när det gäller hbtqi-personer. Är detta något du har märkt?
– Hbtqi-communityt har ett enormt stöd hos svenska folket, det vet jag. Vi har tagit så många steg framåt, och där har ofta Vänsterpartiet varit en drivande kraft. Visst finns det i dag högerextrema krafter, alltifrån Trump till SD, som inte respekterar alla människors lika värde och att alla ska få vara dem de är. Dessa använder ofta exempelvis dragqueens och transpersoner som slagträn, och det haussas upp stora debatter, i grunden för att förändra Sverige i en mer repressiv riktning. För människor som hamnar i skottlinjen för debatten skapas en otrygghet och en oro och det tycker vi är allvarligt. Det är bedrövligt att Bland Drakar & Dragqueens ska behöva utstå så mycket hat och hot för att de läser sagor för barn. Sverige är ju kända för vår barnkultur, och det här är en viktig del av den.

Tycker du att hatet mot hbtqi-personer håller på att bli värre?
– Ja, på vissa sätt. Förr kanske det var den stora massan som hade fördomar, i dag är det mer den högerextrema gruppen som vill skapa konflikter mellan människor, och då använder sig av hbtqi-communityt. De pekar alltid ut en mindre grupp, en liten minoritet, som ”problemet”. Otroligt obehagligt. Det är en arrangerad hatstorm orkestrerad av främst Sverigedemokraterna och deras fotsoldater ute på nätet. Det är så de jobbar, men det kommer inte svenskarna överlag att gå på. Prideparaden i Stockholm är ju exempelvis det största och mest populära eventet på hela året.

Räknar du alltså in Sverigedemokraterna som högerextrema?
– Självklart. De är ju ett ex-nazistiskt parti.

Tror du att alla som röstar på SD är negativt inställda till hbtqi-communityt?
– Absolut inte. Det är Sverigedemokraternas ledning som försöker ställa människor mot varandra. De skapar konflikter för att själva ha kontroll. SD kommer att försöka sprida lögner, då är det väldigt viktigt att säga att vi alltid kommer att stå bakom hbtqi-communityt, och vi vill uppmana alla i samhället att göra detsamma. Ute i klassrummen, på vårdcentralerna… Det är en rejäl konflikt nu inför valet om vilket land vi ska vara i framöver. Ska vi hålla ihop och på riktigt ha respekt för att människor ska få vara som de är, eller ska vi ha ett helt annat samhälle byggt på högerextrem dominans? Ska vi ha ett jämlikt samhälle där allas lika värde respekteras, eller ska vi ha dessa nätkrig där transpersoner och de med utländsk härkomst används som slagträn?

Vad skulle du vilja lyfta fram som just ert parti bidragit med när det gäller hbtqi-rättigheter?
– Vi hade ju exempelvis riksdagsledamoten Jörn Svensson som redan under tidigt 70-tal la fram ett förslag på en ändrad äktenskapslagstiftning, så vi var väldigt tidigt ute. För oss har din möjlighet att få vara den du är, att få leva ett fritt liv utan en stat som begränsar dig, alltid varit viktigt att slå vakt om. Det är en del av vår värdegrund. Vi har varit drivande i alla stora förändringar i hbtqi-personers rättigheter de senaste decennierna, såsom partnerskap, äktenskap, avskaffande av tvångssterilisering av transpersoner, ny könstillhörighetslag och så vidare.

Är Vänsterpartiet helt nöjda med den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft i somras?
– Det går att förbättra på olika sätt, men är ett bra steg på vägen. Lagen ger en större möjlighet än tidigare att få identifiera sig som man vill.

Ni vill införa ett tredje juridiskt kön, varför är det viktigt?
– Om det kan hjälpa en mindre grupp så ser vi ingen anledning att inte genomföra detta. Det viktiga för oss är att fortsätta kunna göra statistik baserat på kön, men det tror vi kan göras ändå.

Du nämnde tidigare den ökande psykiska ohälsan inom hbtqi-communityt – vad vill Vänsterpartiet göra åt detta?
– Vi har fått ett samhälle där den psykiska ohälsan är väldigt utbredd, och vi lever i en orolig värld med växande ekonomiska klyftor. Till det läggs högerextrema krafter som hela tiden vill skapa konflikter och peka ut minoriteter som syndabockar. I ett sådant samhälle kan man förstå att den psykiska ohälsan, särskilt bland unga, växer fram. Vi måste till att börja med jobba för att alla barn ska känna sig trygga. Att det inte är kört om man får IG på en tenta, att du får fler chanser, att du kan vara dig själv och ändå bli accepterad. För att hjälpa de unga som mår dåligt har vi föreslagit en stor satsning på elevhälsan, det behövs anställas väldigt många fler skolpsykologer och skolkuratorer. Vi vill också se utbyggda ungdomsmottagningar. Man ska helt enkelt kunna få hjälp om man mår dåligt innan det går så långt att man behöver specialpsykiatri, men om man väl behöver det ska man inte behöva vänta flera år i kö till BUP

Tror du att sociala medier bidrar till den ökade psykiska ohälsan bland unga?
– Sociala medier kan också vara något väldigt positivt, där man hittar andra i samma situation. Men vi ser ett behov av tuffare regler för vad man kan sprida på sociala medier. Organiserade hatstormar på sociala medier kan förgöra människors självförtroende. Det är ett demokratiproblem att techjättarna kan bestämma helt över algoritmerna, eller välja att inte ta ner annonser där gängkriminella värvar unga tjejer och killar till olika brott. Techjättarna styr idag vårt politiska samtal och vår yttrandefrihet. De måste regleras hårt, vi ska ha större insyn i deras verksamheter, och de ska betala skatt.

Även hedersvåld är något som drabbar hbtqi-personer mer än andra grupper – Vänsterpartiet har kritiserats för att inte riktigt vilja ta tag i det här problemet?
– Våld och kontroll är helt oacceptabelt, oavsett hur man motiverar det. Det finns inget hedersamt i att kontrollera sina barn på det här sättet. Jag skulle vilja påstå att vi alltid har varit stentuffa på det här området. Det måste finnas en stark lagstiftning i grunden, och det måste finnas trygga vuxna dit exempelvis barn som råkar ut för detta kan vända sig, framför allt i skolmiljön. Och det måste finnas en fungerande socialtjänst.

Ni vill också förbjuda omvändelseförsök?
– Ja, det är ett slags övergrepp och ska kriminaliseras. Det finns ju inget som heter omvändelse.

Det har i praktiken blivit allt svårare för hbtqi-personer att få asyl i Sverige – bör asylreglerna ändras?
– Många blir avfärdade redan vid gränsen till Europa , ofta med motiveringen att de kommer från ”säkra” länder, även då det handlar om länder där hbtqi-personer förföljs och kriminaliseras. Detta måste ändras. Och kunskapsnivån bland handläggarna på Migrationsverket behöver höjas, så att man inte skickar hbtqi-personer in i döden. Migrationsverket, och i grunden regeringen, utgår från principen att bara du inte säger någonting om din läggning så kan du åka tillbaka. Det är förstås inget någon egentligen tror på, att man ska leva dold i hela sitt liv. Man måste kunna få skydd i Sverige.

Tror du att man kan vinna röster på en generösare asylpolitik?
– Det kan hända, men oavsett detta så måste man som parti stå upp för sina värderingar. Vi vill ha en human asylpolitik, hbtqi-personer ska inte skickas tillbaka till förföljelse eller död.

Ni är emot surrogatmödraskap – även altruistiskt sådan. Förklara er ståndpunkt här.
– Vi ser hur den här branschen fungerar, att på ett eller annat sätt så köper man kvinnors kroppar. Att bära någon annans barn kräver en så stor uppoffring att det även när det gäller altruistiskt värdmödraskap riskerar att bli ett utnyttjande.

Kan inte kvinnor få bestämma över detta själva?
– Ibland behöver staten skydda människor, i det här fallet från att utsättas för utpressning, även känslomässig sådan, där man kanske känner sig tvingad att hjälpa en bror eller syster som inte kan få barn. Det här handlar om en sådan enorm uppoffring att här måste staten gå in och sätta stopp.

Vill ni kriminalisera de som skaffar barn med hjälp av en surrogatmamma utomlands?
– Vi vill inte att det ska vara lagligt, men vi får titta på exakt hur man lagmässigt genomför det. Det finns ju barn som har fötts in i ett sådant här arrangemang, och det är förstås inte deras fel, de ska inte straffas. Jag förstår människors barnlängtan, och vill exempelvis underlätta barnskaffande genom att ett barn ska kunna ha fler vårdnadshavare än två.

Hur många vårdnadshavare då?
– Det får vi titta på, hittills har vi bara sagt att det ska kunna finnas fler än två. Fyra personer som skaffar barn tillsammans är exempelvis ganska vanligt, särskilt inom hbtqi-världen.

Vad är det första du tänker på när du hör ordet ”gaykultur”?
– Att gaykulturen alltid har inneburit en motståndshandling mot den rådande normen. Den är ett statement om att det krävs förändring i samhället. Men gaykultur handlar också om identitet och gemenskap, och har alltmer börjat handla om skratt och glädje. QX-galan och Pride är bra exempel på det.

Har du någon personlig favorit eller förebild inom gaykulturen, historisk eller nu levande?
– Jag nämner återigen Jörn Svensson som vi är väldigt stolta över, en tidig pionjär när det gäller dessa frågor. Men det finns förstås hur många som helst. Edvin Törnblom, som ledde QX-galan, är ju jättecool och vi älskar honom. Och så finns det ju alla de som banade väg, som Jonas Gardell, Babsan, Mian Lodalen och många andra som länge fick kämpa i motvind.

Vem var den första hbtqi-person du fick höra talas om i ditt liv?
– Det var en klasskompis, en kille, i högstadiet. Det var ingen större grej och jag minns inte att man talade om honom negativt, men jag tror tyvärr ändå inte att han själv mådde så bra.

Hur har din egen syn på hbtqi-personer förändrats genom livet?
– Jag tror inte att den har ändrats särskilt mycket. Jag har alltid tyckt att man ska få vara den man vill vara och känna sig trygg med det. Tråkigt att jag inte har utvecklats någonting, ha ha.

Har du ett stort hbtqi-nätverk runt dig?
– Ja, hela vårt parti är fullt med hbtqi-personer!

Är det något ni medvetet har kvoterat in?
– Inte alls, det har kommit naturligt. Folk söker sig till partier med välkomnande politik.

Kommer du att gå i någon Prideparad i år?
– Ja, om jag inte bryter benet typ. Stockholm Pride är redan inbokat, och jag får se om det blir på fler ställen.

Vad står det på ditt plakat, om du har något?
– ”Byt regering”.

Det finns ju kommuner där Pride-firanden inte stöds och man exempelvis inte hissar regnbågsflaggan offentligt – din kommentar?
– Vänsterpartiet kommer oavsett att jobba för att Pride-flaggan ska hissas i alla kommuner där vi är representerade. Stolt och högt.

Till sist – har du något kul Pride-minne att dela med dig av?
– Det finns mycket jag inte riktigt kan berätta om publikt, men jag har haft kul många gånger i Pride-parken, och de partiledardebatter jag varit med om under Stockholm Pride har varit jättebra och klargörande. Hoppas det blir en sådan även i år.

Tidigare partiledarintervjuer:
Elisabeth Thand Ringqvist