Forum för levande historias rapport om ungdomars attityder till olika minoriteter, publicerad i februari, visade på en oroande bild kring förändrade attityder. Resultatet pekar på att negativa attityder till flera minoritetsgrupper har ökat. Särskilt när det gäller hbtqi-personer.
Samtidigt framkommer av rapporten att ”homo- eller bisexuella elever anger oftare utsatthet för mobbning, hot och våld.”
Med det här som bakgrunden väcktes frågan: vilket ansvar tar Sveriges kommuner för att skapa trygga och inkluderande miljöer för unga hbtqi-personer? Och hur ser det konkreta arbetet ut runt om i landet?
Vi har kartlagt vilka kommuner som erbjuder hbtqi-verksamhet, hur arbetet är organiserat och vilka skillnader som finns mellan olika delar av Sverige. Kartläggningen har vi kompletterad med intervjuer med tjänstepersoner och ansvariga i kommuner. Här ges en bild av hur tillgången till stöd och inkluderande verksamheter ser ut i praktiken. Resultatet visar att tillgången varierar kraftigt. Från kommuner med etablerade mötesplatser och riktade insatser till områden där sådant stöd helt saknas. Det blir tydligt att tillgången till trygga mötesplatser för unga hbtqi-personer beror helt på vart i Sverige du växer upp.
För att få en så heltäckande bild som möjligt har samtliga av Sveriges kommuner kontaktats. Vi har frågat om förekomsten av hbtqi-verksamhet, om det finns en ansvarig förvaltning eller kontaktperson, samt om kommunen arbetar utifrån några strategiska mål kopplade till hbtqi-frågor. Vi har också undersökt om kommunerna samverkar med andra organisationer eller företag, erbjuder utbildning i hbtqi-frågor till sin personal samt hur stora ekonomiska resurser som avsatts för arbetet.
Svarsmönstren ger en bild av stora skillnader i hur frågan prioriteras. I vissa kommuner finns en tydlig struktur med uttalade mål, särskilda tjänstepersoner och regelbundna utbildningsinsatser. Där beskrivs arbetet ofta som en självklar del av det bredare uppdraget kring ungas hälsa och inkludering. I andra kommuner är bilden en annan. Där saknas både riktad verksamhet och strategiska styrdokument. I flera fall hänvisas även till att arbetet ingår i ordinarie verksamhet.
Kartläggningen visar att det finns ett antal kommuner som erbjuder någon form av riktad hbtqi-verksamhet. Totalt rör det sig om ett 80-tal kommuner, spridda över hela landet. Från större städer som Göteborg, Malmö och Stockholm till mindre kommuner som Sorsele, Norberg och Ängelholm.
I dessa kommuner handlar det ofta om konkreta insatser som mötesplatser för unga, temakvällar på fritidsgårdar eller särskilda satsningar inom bibliotek och kulturverksamheter. I vissa fall sker arbetet i nära samverkan med civilsamhällesorganisationer, vilket bidrar till att skapa mer kontinuitet och trygghet för målgruppen.
Båstad är ett exempel på en kommun där riktad verksamhet i dagsläget saknas. Där sker arbetet i stället inom ramen för ordinarie verksamheter, något som enligt Cecilia Franzén Rooth, avdelningschef Kultur och Fritid, både rymmer möjligheter och utmaningar.
– Det kan vara problematiskt att säga att “alla ska med” om man själv tillhör normen. Då ser man inte alltid vad som faktiskt gör att vissa inte känner sig inkluderade, säger hon.
Skillnaden mellan kommuner med och utan riktad verksamhet handlar om allt ifrån resurser och prioriteringar till ekonomi. Flera kommuner uppger att arbetet är beroende av projektmedel eller tillfälliga statliga bidrag, vilket gör verksamheten sårbar över tid. I kommuner där finansiering saknas blir insatserna ofta begränsade eller uteblir helt. Bland annat menar vissa kommuner att kostnaden för att bli hbtqi-certifierade är för hög.
Även i Vännäs kommun lyfts ekonomin som en avgörande faktor för hur långt arbetet kan utvecklas. Moa Strömberg, bibliotekarie inom barn- och utbildningsförvaltningen, bekräftar bilden av att kostnaden för certifiering kan vara ett hinder.
– Det är ju dyrt att bli RFSL-certifierad, det kan jag absolut bekräfta, säger hon.
Hon beskriver hur frågan aktualiserats i verksamheten, bland annat i samtal med personal i förskola och bibliotek. Ambitionen att utveckla arbetet finns, men ekonomiska begränsningar påverkar vilka satsningar som blir möjliga att genomföra.
– Det blir ju lite av en selektering mellan mindre och större kommuner. Vad har man möjlighet att lägga pengar på?
Konsekvensen riskerar, enligt Strömberg, bli att unga i olika delar av landet får olika tillgång till stöd och inkluderande miljöer.
– Det är ju tråkigt om skolungdomar i mindre kommuner inte får samma resurser och stöd som i större kommuner.
Samtidigt pekar hon på att frågan inte enbart handlar om ekonomi. Även kunskap och prioriteringar spelar in i hur arbetet ser ut lokalt.
– Det är nog både en resursfråga och en kunskapsfråga. Hade det funnits mer pengar hade det kanske prioriterats mer, men det handlar också om hur mycket man vet och vad man väljer att satsa på.
Hennes bild bekräftar det mönster som framträder i kartläggningen: att arbetet med hbtqi-frågor i många kommuner är beroende av en kombination av resurser, kunskap och lokala prioriteringar. När en av dessa faktorer brister riskerar insatserna att bli begränsade, eller helt utebli.
Tillsammans med bilden från Båstad, Vännäs och andra kommuner blir det tydligt att skillnaderna inte bara handlar om vilja, utan om förutsättningar. Där vissa kommuner har möjlighet att bygga upp strukturer och långsiktiga satsningar, tvingas andra göra avvägningar som påverkar vilket stöd unga faktiskt får tillgång till.
Sammantaget visar kartläggningen att tillgången till hbtqi-verksamhet i Sverige är ojämnt fördelad och ofta beroende av eldsjälar. För unga som söker trygga mötesplatser och sammanhang avgörs möjligheterna i stor utsträckning av vilken kommun de bor i.
I flera kommande artiklar har vi talat med ungdomar, tjänstepersoner, RFSL Ungdom.
Här kan du ladda ner svaren från alla kommuner som en PDF-fil.
Undersökningen bygger på information från kontaktpersoner på kommunerna, uppgifter om bidrag från MUCF liksom vad vi hittat av verksamhet publicerat hos bland annat RFSL, RFSL Ungdom, Transammans och Lesbisk Makt.
