För 40 år sedan beslutade den dåvarande regeringen att införa en ”informationsplikt” för personer som lever med hiv. Därmed kom man inte bara i konflikt med dem som drabbats av sjukdomen – man bidrog också till att cementera en bild av hiv och aids som något skamfyllt, präglat av stigma.
Jämfört med många andra länder i västvärlden blev Sverige ett land där det länge, och kanske fortfarande, krävs stort mod för att vara öppen med sin hivstatus.
I dag presenterade en av Sveriges mest erfarna smittskyddsläkare, Jan Albert, utredningen om ett stärkt framtida smittskydd. Och nu, fyra decennier senare, ser det ut som att synen på hiv är på väg att förändras i grunden.
Utredningen föreslår bland annat att informationsplikten vid sex ska tas bort.
– Informationsplikten speglar inte de riskförhållanden som finns i dag, sa Jan Albert vid torsdagens presskonferens.

Han lyfter att den medicinska utvecklingen helt förändrat situationen:
– Det är extremt sällan att någon som känner till sin hivinfektion bidrar till smittspridning – det sker i princip aldrig. Det är i stället personer som inte vet om sin infektion som står för smittspridningen.
Enligt utredningen är det därför inte längre motiverat att kräva att personer med hiv måste informera sina sexpartners.
– Vår bedömning är att informationsplikten inte är ändamålsenlig vid sex och bör tas bort, säger Albert, som också betonar integritetsaspekten:
– Det är ett mycket stort ingrepp i privatlivet att behöva informera om en sådan sjukdom – och den nyttan ser vi inte i dag.
I stället vill utredningen se ett smittskydd som bygger mer på frivillighet och eget ansvar.
– Vi lägger fram ett smittskydd med ökat fokus på frivillighet och människors vilja och förmåga att undvika smittspridning genom råd och stöd, säger Albert.

Socialminister Jakob Forssmed (KD) tog emot utredningen och betonade att det handlar om ett större skifte.
– Det här är inte små justeringar i marginalen – det är ett skifte i hur vi ser på smittskydd i vardagen och i krislägen, säger han.
Han menar att förslagen är i linje med dagens kunskapsläge:
– Ett smittskydd som bättre speglar den medicinska utvecklingen, stärker rättssäkerheten för den enskilde och ger samhället bättre verktyg att agera tidigt, snabbt och träffsäkert när nya hot uppstår.
När det gäller hiv är han tydlig:
– I dag finns det ett brett stöd för att ta bort informationsplikten. Det finns inte skäl att behålla ett system som riskerar att upprätthålla stigma och till och med bli ett hinder för diagnostisering.
Han understryker också att hiv i dag är en behandlingsbar infektion:
– Den ska hanteras med kunskap, proportionalitet och respekt för den enskildes integritet.

Emanuel Karlström, strateg vid Hiv-Sverige, är positiv till utredningens slutsatser men vill läsa hela utredningen innan organisationen tar slutlig ställning.
– Men äntligen kan man ju säga först och främst, säger han till QX. Redan för fem år sedan kom tillkännagivandet och sedan har det stötts och blötts på nationell nivå. Så det är på tiden.
Han berättar att Hiv-Sverige deltagit i arbetet:
– Även vi som lever med hiv har fått berätta hur vi ställer oss till frågan och kunnat lyfta aspekter om frihet och oproportionerlig börda.
Informationsplikten har, enligt Karlström, haft konsekvenser långt bortom lagtexten:
– Den har inneburit ett ökat socialt tryck och stigma. Den repressiva lagstiftningen i Sverige har påverkat hur vi pratat om hiv.
Nu hoppas han på en förändring:
– Nu blir det tid att ta tag i öppenheten och det internaliserade stigmat. Hoppas nu att detta inte blir en konfliktfråga – det ska det inte vara efter den här utredningen.
Även patientorganisationen Posithiva Gruppen välkomnar beskedet.
– Det här betyder oerhört mycket för oss som under många år levt med tyngden av informationsplikten. Det är dags för Sverige att följa internationella rekommendationer, säger verksamhetschefen Daniel Suarez.
Från RFSL kommer liknande reaktioner.
– Det här är ett fantastiskt besked, en stor seger, säger förbundsordföranden Lovise Brade. Äntligen tar vi steg mot en rättvis och kunskapsbaserad lagstiftning som kan minska stigma och diskriminering.
Nu skickas utredningen på remiss. Därefter kan regeringen lägga fram ett lagförslag till riksdagen.