Riksdagens hbtqi-nätverk är tillbaka – efter 12 år

1998 startade riksdagens HBT-grupp, ett tvärpolitiskt nätverk för riksdagsledamöter som var engagerade i hbtq-frågor. Gruppen bestod av politiker från samtliga riksdagspartier förutom Kristdemokraterna och varade i 13 år.

– Vår roll har nu spelats ut, sa HBT-gruppens dåvarande ordförande Börje Vestlund (S) under deras sista möte i november 2011 då medlemmarna i enighet beslutade att lägga ner.

Men när Ulrika Westerlund gjorde riksdagsdebut i höstas tyckte hon det var dags att damma av konceptet.

– En inbjudan gick ut till alla riksdagsledamöter. Syftet är att det ska vara ett nätverk för att kunna jobba med hbtqi-frågor över partigränserna. Det finns inget krav på att man själv ska vara hbtqi-person, men det blir ju lite konstigt om man inte har ett stort intresse för att driva hbtqi-frågorna framåt, då finns det ingen anledning att vara med i nätverket, säger hon till QX.

Hittills har de haft ett första möte. På det kom cirka 10-15 riksdagsledamöter och förhoppningsvis blir det ännu fler på nästkommande då fler visat intresse för att engagera sig.

– På vårt första möte så gjorde vi en runda där alla presenterade sig och la fram lite förslag om vad vi skulle kunna arbeta med. Bland annat nämndes såklart könstillhörighetslagen, familjepolitik, olika hälsofrågor och så vidare. Det återstår ju att se vad vi kommer att kunna enas om som nätverk. Kanske blir det svårt att till exempel skriva gemensamma motioner allihop, men nätverket kan ju vara en plattform där de som är intresserade av att driva en viss fråga kan få kontakt och kunna gå vidare på egen hand om inte hela nätverket kan komma överens, säger Westerlund och poängterar att nätverket också kan skapa möjligheter att ordna seminarier i riksdagen där till exempel organisationer från civilsamhället kan bjudas in för att diskutera prioriteringar med makthavare och bidra till kunskapshöjning.

– Jag vill försöka använda riksdagens alla verktyg för att lyfta hbtqi-frågorna under den här mandatperioden. Från mitt perspektiv så finns det flera frågor som skulle behöva tas vidare snarast. Bland annat förändringen av könstillhörighetslagen, och då helst på så sätt där självbestämmande ligger till grund för ändring av juridiskt kön. Men det finns också flera familjepolitiska frågor som fanns med i en stor utredning som kom i somras. Inget av detta finns med i Tidöavtalet.

I Tidöavtalet nämns hbtq-frågor fem gånger, då främst inom asylpolitiken och det ”paradigmskifte” som regeringspartierna utlovar. Men också om ökade insatser för att motverka kränkningar och hedersrelaterat förtryck i skolan och ett utlovat förbud mot omvändelseförsök. Något som Westerlund gjort tydligt att hon tycker är för lite.

– I en interpellationsdebatt jag hade med jämställdhetsministern Paulina Brandberg (L) som är ansvarig för hbtqi-frågorna så bekräftade hon att regeringen kan komma att gå vidare med fler hbtqi-frågor än de som är nämnda i avtalet. Jag hoppas att vi i nätverket kan vara en kraft för att se till att det blir så.