Marcus om mordet på Peter Karlsson: ”Händelsen har funnits med mig sedan jag var liten”

Förra veckan lyssnade jag på dokumentären ”Hockeymordet i Västerås” i P3 om den homosexuella ishockeyspelaren Peter Karlsson som mördades 1995 med 64 knivhugg. Jag minns händelsen så väl. Jag var 25 år och hade precis kommit ut. Mördaren som hade nynazistiska sympatier dömdes bara för dråp (!) eftersom Peter – enligt mördaren själv – skulle ha lagt armen om honom på väg hem från krogen. Något som hade väckt hans raseri och därmed knivhuggit Peter sextiofyra gånger! Idag är mördaren sedan länge fri och har bildat familj. Peter blev bara 29 år och ligger begravd på en kyrkogård i Västerås. Dokumentären av Marcus Ytter rev upp gamla sår, och jag uppmanar er alla att lyssna på denna genomarbetade och drabbande dokumentär.

Berätta Marcus, hur har reaktionerna efter din dokumentär, ”Hockeymordet i Västerås” varit?
– Reaktionerna och responsen varit väldigt bra efter släppet. Det har bland annat genererat i att jag har fått medverka i en del radioprogram och poddar där jag har fått utrymme att prata om händelsen och arbetet bakom dokumentären. Utan att gå in på exakta siffror så kan jag säga att det lyssningsmässigt har sett väldigt bra ut också. En av de mest lyssnade avsnitten sett till hur länge den har varit ute.

Har folk hört av sig till dig?
– Det är många som har hört av sig. Allt ifrån sms och meddelanden på sociala medier till, telefonsamtal, mail och fysisk post. Jag har även blivit stannad ett par gånger på stan och det har hänt att någon har kommit fram och velat snacka lite om man har varit ute på krogen eller så. Men det är bara roligt.

Vad skriver de som lyssnat?
– För det mesta har det varit positivt. Många kommer ihåg händelsen eller delar av den och andra har aldrig hört om den förut och tycker att det är konstigt att de inte hört om det förut. De flesta kommentarerna jag har fått är att man gillar de olika rösterna i dokumentären. Att man liksom får höra från flera perspektiv eller att det känns som att man är tillbaka på 90-talet. Sen har jag även fått lite kritik för att jag förminskar händelsen till ett ”hockeymord” med titeln och inte använder Peters namn istället. Det är kritik som jag delvis kan hålla med om och förstå, samtidigt som det är ett medvetet val för att nå ut till en större publik eftersom det är så som händelsen blev känd då och var känd som fram tills idag. Jag hoppas och tror att det i slutändan genererar i fler personer som lär sig om händelsen och att det i sin tur bidrar till att det som hände Peter Karlsson inte glöms bort.

Något som förvånat dig med dokumentären?
– Att dokumentären skulle få stort genomlag och generera mycket kommentarer och reaktioner var jag nog beredd på i och med att den är släppt som en P3 Dokumentär. Däremot så förvånade det mig att hockeyklubbarna och ”hockeymedierna” inte uppmärksammade släppet mer.

 ”Det som fastnade hos mig redan som ung var antalet hugg och att jag inte kunde förstå hur någon kunde göra så mot en annan människa”

Peters föräldrar, har de sagt något om dokumentären?
– Jag har haft en dialog med Peters föräldrar. För mig har det varit väldigt viktigt att få ett godkännande från familjen. Genom åren har de tyvärr blivit illa behandlade av media och de har mått väldigt dåligt över hur händelsen har porträtterats. Jag kom i kontakt med föräldrarna i ett tidigt skede och presenterade min idé om hur jag ville att dokumentären skulle se ut. Jag fick familjens godkännande att fortsätta med dokumentären men de var samtidigt tydliga med att de inte ville medverka. Det finaste med det här projektet, om man får säga så, var att få höra av Peters föräldrar att dokumentären var ”värdig Peter” och att de trots ”allt det hemska” gillade dokumentären väldigt mycket. Mycket av det som kommer fram i dokumentären om Peter och utredningen har föräldrarna aldrig fått till sig tidigare.

Du är fotbollsspelare och själv från Västerås, hur fick du höra talas om Peters öde?
– Min pappa var lagkamrat med Peter. Jag själv var bara något år gammal när det hände. Under min uppväxt i Västerås har jag fått höra om händelsen massor med gånger. På vinden hade mamma och pappa sparat kartonger med gamla tidningsurklipp från pappas hockeykarriär som jag brukade klättra upp och titta i ibland. Jag tror det var så jag för första gången fick läsa om det hemska som hände Peter. Händelsen har funnits med mig sedan jag var liten. Det som fastnade hos mig redan som ung var antalet hugg och att jag inte kunde förstå hur någon kunde göra så mot en annan människa.

Vad kom det sig att du ville göra den här dokumentären om mordet på Peter?
– För ett par år sedan, i samma veva som jag höll på att bli klar med mina journalistikstudier läste jag en minnesartikel om Peter Karlsson. När jag sen ville läsa mer om händelsen insåg jag att det knappt fanns någonting alls om händelsen på nätet. Jag visste ju att händelsen var väl känd i Västmanland och i hockeykretsar och tyckte därför att det var konstigt att det inte hade uppmärksammats mer på nätet och att yngre personer inte tycktes känna till händelsen över huvud taget. Jag tyckte ju själv att händelsen var på tok för viktig för att glömmas bort. Sedan tyckte jag också att händelsen aldrig riktigt hade berättats på ett rättvist sätt tidigare. Och det var något jag ville göra. Där och då bestämde jag mig för att försöka göra dokumentären om mordet på Peter Karlsson.

Hur har det varit att jobba med den?
– Det var väldigt lärorikt och jag är otroligt tacksam för förtroendet som jag fick, trots att jag inte hade gjort en radiodokumentär tidigare. Något som var väldigt speciellt var att träffa och prata med personerna som kände Peter och upplevde händelsen på nära håll. Trots att det nästan gått 30 år så rev samtalen upp gamla sår och väckte starka känslor och minnen. Att läsa förundersökningen och mediebevakningen från 1995 kändes också speciell och främmande på många sätt.

Hur länge har du jobbat med den?
– Skarpt så jobbade jag med dokumentären i ca 3 månader, men då hade jag gjort mycket av researchen innan. Allt som allt tog det nog närmare ett halvår.

Var du i kontakt med killen som mördade honom?
– Jag har sökt honom men han har inte velat medverka. Jag sökte även åklagaren och en del andra personer som inte ställde upp.

Vad känner du idag när dokumentären är klar och finns ute?
– Jag är väldigt stolt över den och jag har lärt mig väldigt mycket på vägen. Helt nöjd kommer jag nog aldrig bli med någonting men jag litar på den fina feedbacken jag har fått och kan må bra med vetskapen om att de som stod Peter allra närmast tycker att dokumentären är värdig.

LYSSNA på dokumentären här!