”De hånskrattade. Sa att det var rätt åt honom och att han förtjänade att dö. Om de hade fått chansen så hade de själva dödat honom, sa de” Så inleddes ett läsarbrev till mig från en ung homosexuell grabb efter att jag berättade om den hederskultur jag blivit utsatt för på grund av min homosexualitet (DN 19/8-2014).
Vad grabben berättade om var när hans familj skrattade åt bögen Rasmus när denne dog av aids i Jonas Gardells TV-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”.
Enligt statistik från ungdomsstyrelsen från 2009 finns det 70 000 ungdomar i Sverige som inte får välja att leva det liv som man själva önskar. Men det är bara toppen av ett isberg. Enligt min uppfattning finns det ett stort mörkertal vad gäller HBTQ-personer som är utsatta för hederskultur. Om man inte ens vågar vara bög, lesbisk eller transsexuell, hur kan man då bli en del av statistiken?
Det är dags för HBTQ-rörelsen och de politiska partierna att ta hederskulturen som drabbar HBTQ-personer på lika stort allvar som den som många unga tjejer utsätts för. Vi var många som grät när vi såg filmatiseringen av ”Torka aldrig tårar”. Men smärtan och sorgen finns fortfarande därute. Det är inte över. Efter min DN-artikel överfylldes min mail och Facebook med personliga vittnesmål om bortföranden, våldtäkter, tvångsgiftermål, utfrysning, hot och självakt. Fruktansvärda brott mot svenska lagar och mot mänskliga rättigheter. Genom att inte agera eller synliggöra dem sviker det svenska samhället dessa ungdomar varenda dag. En av mina främsta politiska förebilder Nalin Pekgul (S), som drivit frågor om hederskultur i riksdagen, har själv medgett att de svenska politiska partierna har gjort för lite för att lyfta hedersförtryck mot HBTQ-personer (DN 1/8-2013).
Många HBTQ-ungdomar har skrivit till mig och uppmanat mig att fortsätta kämpa för deras rätt att själva få välja vilka liv de vill leva. Alla dessa ungdomar vill att politiker och HBTQ-organisationer ska ta debatten om den hederskultur, könsapartheid och HBT-förakt som begränsar deras frihet. Det är dags att ta ansvaret och ta hedern på allvar.