Värderingskrisen har alltid funnits. Särskilt när det gäller behandlingen av transpersoner har EU aldrig levt upp till den respekt av de mänskliga rättigheterna som transpersoners värdighet kräver.

Enligt uppskattningar som har gjorts finns det 1,5 miljoner transpersoner i EU. En studie av EU:s människorättsorgan FRA från 2013 visar att transpersoner är den mest utsatta gruppen bland HBTQ-personer och därmed kanske även inom hela EU. Hela 35 % av de tillfrågade i studien säger sig ha utsatts för våld de senaste fem åren och 40 % uppger att de diskriminerats när de sökt jobb inom EU. Det är på tiden att EU kavlar upp ärmarna. Det finns mycket EU kan och bör göra för transpersoners rättigheter. Några av de viktigaste frågorna att arbeta med är:

EU måste bekämpa transfobin: Det är transpersoner rättighet att få leva ett öppet liv där deras vardag inte begränsas av diskriminering som ofta leder till psykisk ohälsa. EU måste införa ett fullständigt diskrimineringsskydd för transpersoner – idag skyddas endast diskriminering på arbetsplatser. Enligt EU-domstolen omfattas inte transpersoner som inte genomgått fullständigt byte av EU:s diskrimineringsskydd. Det är en ovärdig behandling av dessa individer som självklart ska åtnjuta samma skydd som de som har genomgått korrigering. Därutöver vill Folkpartiet att årliga ”human rights reports” införs inom EU. Transpersoners rättigheter måste särskilt uppmärksammas i rapporterna. Medlemsstater som tydligt diskriminerar transpersoner ska kunna straffas genom förlorade bidrag från EU:s regionala stukturfonder. Det ska kosta att vara transfober.

EU måste bekämpa tvångssterilisering: Hela 14 av EU:s 28 stater har än idag krav på tvångssterilisering av transpersoner om de vill få sitt juridiska kön ändrat. Lagstiftningen är förkastlig. Det skall vara upp till individen att besluta om sterilisering, inte staten.

EU måste bekämpa sjukdomsstämpeln: I många EU-stater är det fortfarande ett krav för könskorrigering att transpersoner först måste bli stämplade som psykiskt sjuka på grund av ”könsidentitetsstörning”. Det är en människosyn ovärdig en union som skapats för att säkerställa fred och mänskliga rättigheter. EU måste se till att medlemsstaterna slutar kränka transpersoner genom att stämpla dem som psykisk sjuka. EU måste även verka för att världshälsoorganisationen WHO tar bort könsidentitetsstörningar från diagnosgruppen för psykiska störningar.

EU måste öppna upp för möjligheten att byta rättslig kön och göra namnbyten: Det finns till exempel ännu inte någon möjlighet än att byta sitt juridiska kön i Irland, även om ett lagförslag diskuteras. Många transpersoners fria rörlighet drabbas därför genom att medlemsstater förnekar dem rätten till korrekta ID-handlingar. Slutligen måste EU också uppmuntra att ett tredje neutralt kön införs: Tyskland införde under 2013 ett tredje neutralt kön. Det är dags att Sverige och resterande EU-länder följer i Tysklands fotspår.

Transpersoner är än idag andra klassens EU-medborgare. Det är dags för svenska politikerna som i jakt på pluspoäng hyllat Conchita Wurst att gå till handling och kräva mer av Europarlamentet och av de länder som öppet förtrycker transpersoner. Får jag chansen att representera Sverige i Europaparlamentet kommer jag särskilt arbeta transpersoners rättigheter.