På måndag den 8 september går Norge till val. Den sittande rödgröna regeringen består av Arbeiderpartiet (AP), Sosialistisk Venstreparti (SV), Rødt och Miljøpartiet De Grønne (MDG). Senterpartiet (SP) lämnade samarbetet tidigare i år. Huvudmotståndare är högerpartiet Høyre – men opinionsmätningar pekar på att Fremskrittspartiet (FrP), Norges högernationalistiska parti, kan bli största oppositionsparti om de rödgröna fortsätter regera.
I en ledare inför valet beskriver den norska queer-tidningen Blikks Aslaug Olette Klausen ett polariserat läge. Kristelig Folkeparti (KrF) har under valrörelsen drivit krav på förbud mot regnbågsflaggor i skolor och stått för en rad antitransutspel. Partiet ser samtidigt ut att kunna ta fler mandat vid årets val.
FrP lockar många unga manliga väljare och nämner knappt hbtqi+ i sitt program. Den enda konkreta punkten är ja till surrogatarrangemang – men frågan ses som ett samvetsområde där ledamöterna röstar fritt. Delar av FrP:s väljarbas delar KrF:s negativa syn på queer rättigheter.
Bland de liberala partierna lyfter Klausen fram Venstre, som utsågs till ”landets bästa sexualitetsparti” av motsvarigheten till RFSU som i Norge heter Sex og Politikk – bland annat för reformer kopplade till medmammors situation och rättigheter. Venstre, tillsammans med SV och MDG, vill införa ett tredje juridiskt kön.
Två stora frågor sticker ut i den norska stortingspartiernas hbtqi+politik: transhälsa och uppföljningen efter terrordådet mot Oslo Pride den 25 juni 2022. Patientorganisationer för transpersoner larmar om allvarliga brister, och i somras stoppades vård för minderåriga i Oslo – vilket patientorganisationerna menar har gjort läget akut. ”Om det är ett år du bör gå i tåget för transrättigheter så är det nu”, skriver Klausen.
Foreningen FRI (Norges motsvarighet till RFSL) har gått igenom fyra huvudspår i sin partiguide inför måndagens val: Internationell solidaritet, Könsmångfald, det queeracivilsamhället liksom trygghet, samtalsklimat och rättsskydd. Dessutom betonar organisationen tidiga insatser i skola och förskola med fokus på det som i Sverige kallas ”sexualitet, samtycke och relationer” och där FRI talar om ”seksualitet, grensesetting og etikk”.
Så sammanfattas partiernas ställningstaganden i hbtqi+frågor;
Arbeiderpartiet (AP), motsvarande svenska Socialdemokraterna: Vill följa upp sin nationella hbtqi+-handlingsplan (2023–2026), lovar decentraliserad vård för transpersoner och prioriterar internationellt arbete för sexuella och reproduktiva rättigheter.
Høyre, motsvarande svenska Moderaterna: Utlovar ny hatbrottsplan och kompetenshöjning i skola och förskola (sexualitet, samtycke och relationer inbegripet). Vill utveckla vården för personer med könsinkongruens och värna queer rättigheter i utrikespolitiken.
Rødt, SV och MDG, motsvarande svenska Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet: Mest omfattande queer politik. Driver ett tredje juridiskt kön, decentraliserad transvård och stärkt arbete mot hatbrott. Rødt sticker ut med längst och mest detaljerad transpolitik.
Venstre, mostsvarande svenska Liberalerna: Betonar bred undervisning om sexualitet, samtycke och relationer, transhälsa, fler juridiska föräldrar. Vill tillåta altruistiska surrogatarrangemang.
Senterpartiet (SP), motsvarande svenska Centerpartiet: Lyfter diskriminering och vill stärka arbetet mot hatbrott och psykisk ohälsa, men har få tydliga löften om transfrågor.
Fremskrittspartiet (FrP), motsvarande svenska Sverigedemokraterna: Nämner knappt hbtqi+. Vill stoppa ”identitetspolitik” i skolan och har kritiserat FRI:s arbete där. Säger ja till surrogatarrangemang, men förespråkar kraftiga biståndsnedskärningar vilket FRI menar hotar norsk queer solidaritet internationellt.
Kristelig Folkeparti (KrF), motsvarande svenska Kristdemokraterna: Har kampanjat mot regnbågsflaggning i skolan och har vid flera tillfällen angripit det queera civilsamhälle i sociala medier. Samtidigt talar de i sitt partiprogramm om respekt och bekämpning av hatbrott – en motsägelse som FRI kritiserar.
Det finns mycket god queer politik i många partiprogram kosntaterar FRI i sin sammanfattning. Men KrF:s kampanjer och FrP:s tal om ”identitetspolitik” i skolan oroar, särskilt för barns och ungas rätt till kunskap om sexualitet, samtycke och relationer samt trygga vuxna i skolan.
Precis som i Sverige går det en central skiljelinje mellan partier som vill utveckla en queer politik, just nu med fokus på transhälsa och hatbrottsbekämpning, och de som vill bromsa eller backa. Valet i Norge menar FRI kommer därmed direkt påverka vägval för transvården, skolans arbete med sexualitet, samtycke och relationer, och det internationella queer solidaritetsarbetet.
