Strategin är en av de prioriteringar som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen satte upp i sitt politiska program Europe’s Choice när hon tillträdde för en ny mandatperiod 2024. I det så kallade ”mission letter”, brevet med instruktioner till kommissionärerna, gav hon jämställdhetskommissionären Hadja Lahbib uppdraget att ta fram en ny strategi efter 2025 – med särskilt fokus på att stoppa konverteringsförsök och möta hat och våld mot hbtqi-personer.

När strategin presenterades under onsdagen betonade Lahbib tre fokusområden: skydda, stärka och engagera.
– Konverteringsförsök är inte terapi, de gör skada. En av fyra hbtqi-personer – och nästan hälften av alla transmän och transkvinnor – har utsatts för dem. Det är ett angrepp på människans värdighet, och det måste få ett slut, sade hon.

Hon varnade också för det växande näthatet:
– Näthat är ett gift som spiller över i verkligheten och föder våld. Därför stärker vi EU:s lagar mot hets och startar ett nytt kunskapscentrum för att följa hat på nätet.

Samtidigt framhöll hon den positiva kraften i mångfald:
– Mångfald är inte en börda – det är Europas styrka. När människor får vara sig själva på jobbet ger de sitt bästa, sina idéer och sin kreativitet. Det är bra för både människor och företag.

Strategin bygger vidare på den första som gällde 2020–2025, där mycket är en fortsättning, som arbetet mot hatbrott, bättre stöd till brottsoffer, jämlik vård och tryggare skolor. Men flera nyheter lyfts fram. Bland dessa en EU-handlingsplan mot nätmobbning med särskilt fokus på hbtqi-personer senast 2026, ett skyddsprogram för ”högriskevenemang”, däribland Pride, som kan användas av medlemsländerna och finansieras med EU-medel. Kommissionen vill se en ”studie om konverteringsförsök”, eller omvändelseterapier. Kommissionen öppnar också för ett eget lagförslag om hatbrott online, eftersom medlemsländerna hittills inte enats om en gemensam lagstiftning. De vill fördubbla anslaget i nästa långtidsbudget till jämlikhetsarbete och landa på 3,6 miljarder euro. Och senast 2027 vill de att alla medlemsländer skall ha antagit nationella handlingsplaner för hbtqi-jämlikhet.

ILGA-Europa, den ledande paraplyorganisationen för hbtqi-rättigheter i Europa, välkomnar att en ny strategi läggs fram men är besviken på innehållet.

Katrin Hugendubel, organisationens påverkanschef, säger i ett pressmeddelande:
– Vi är oroade över att ambitionsnivån i den nya strategin är märkbart lägre än i den förra. I en allt mer fientlig politisk miljö väcks frågan om den här strategin verkligen är stark nog för att möta de växande hoten?

Hon pekar på att viktiga delar helt saknas:
– Det finns inga konkreta planer för att säkra fri rörlighet för regnbågsfamiljer, och inga nya steg för att stärka skyddet för trans-, intersex- och icke-binära personer i EU:s lagstiftning. Och framför allt saknas ett tydligt löfte om att använda alla juridiska och politiska verktyg mot medlemsländer som bryter mot hbtqi-personers rättigheter.

ILGA-Europe menar också att EU borde ha följt upp sitt löfte om en studie om intersex-personers rättigheter, som aldrig blev av under den första strategin. Att den nya strategin inte tar upp detta, samtidigt som Europarådet just antagit en rekommendation om skydd för intersex-personer, kallar Hugendubel ”slående”.

Än mer kritisk är Rémy Bonny, chef för organisationen Forbidden Colours, som arbetar mot den växande anti-hbtqi-rörelsen i Europa och som nyligen var i Stockholm för att söka stöd för att öka trycket på Ungern.

– Vi välkomnar strategin, men låt oss vara ärliga: det här är för lite, för sent. Europa är under attack från en internationell anti-genderrörelse som drivs av auktoritära idéer, och då räcker det inte med fina ord, säger han till QX.

Bonny menar att EU redan har verktyg för att agera hårdare mot regeringar i exempelvis Ungern, Slovakien och Bulgarien – men inte använder dem:
– Kommissionen skulle kunna starta rättsprocesser mot Ungerns Prideförbud, Bulgariens ”propaganda”-lagar eller Slovakiens nya konstitutionella ändringar, men låter bli. Det undergräver trovärdigheten.

När det gäller konverteringsförsök välkomnar han EU:s ambition men är skeptisk:
– Förslaget saknar slagkraft. Ett förbud kräver enhällighet i ministerrådet, och flera medlemsländer kommer att lägga in sitt veto. Om Bryssel tror att några papper kommer stoppa välfinansierade, utlandsstödda auktoritära rörelser, så lurar de sig själva.

Även i Europaparlamentet möts strategin av en blandning av välkomnande och kritik. LGBTIQ+ Intergroup, den tvärpolitiska gruppen av ledamöter som arbetar för hbtqi-rättigheter, lyfter fram vissa framsteg – men menar att de mest utsatta grupperna fortfarande lämnas utan svar.

Kim van Sparrentak, EU-parlamentariker från Nederländerna i den Gröna gruppen och medordförande för LGBTIQ+ Intergroup kommenterar i ett pressmeddelande:
– Vi välkomnar den nya hbtqi-strategin, särskilt i dagens allt mer utmanande politiska klimat. Jag uppskattar att kommissionen tar upp näthat och desinformation, samt öppnar för en gemensam EU-lagstiftning om hatbrott online. Men strategin gör alldeles för lite för att förbättra vardagen för våra mest utsatta grupper – särskilt trans- och intersexpersoner.

I gruppens pressmeddelande kommenterar även Marc Angel, EU-parlamentariker för Luxemburg och den socialdemokratiska gruppen, som också är medordförande för LGBTIQ+ Intergroup:
– Att erkänna intersektionalitet är bra, men det måste översättas till konkret politik. Kommissionen måste gå längre än vaga formuleringar och leverera tydliga lagförslag, uppföljning på studien om konverteringsförsök och verkligt samarbete med hbtqi-communityt på marken.

Trots kritiken pekar kommissionen på flera områden där strategin kan göra skillnad i människors vardag: Prideparader och liknande evenemang kan få stöd till bättre säkerhet, det ska bli lättare att kräva jämlik behandling i skolan, i vården och på jobbet, och brottsofferstöd samt polisens hantering av hatbrott ska stärkas. På längre sikt kan nya lagförslag om hatbrott online och erkännande av föräldraskap över gränserna göra livet tryggare och enklare för regnbågsfamiljer.

Men som alltid krävs politisk vilja och att ord blir handling. EU-kommissionen kan lägga fram förslag och övervaka lagstiftningen – men det är medlemsländerna som måste omsätta strategin i praktiken.