English below

”Det är min dagliga rutin att passera Mazaheri-gatan i centrala Mashhad. Det är en mycket färgstark gata där kommunen målat barngrafitti, inklusive en regnbåge.”berättar Ali, en homosexuell man från den heliga staden Mashhad, känd som ”iranska Vatikanen”.

– Jag har alltid velat tro att den som låg bakom designen ville antyda ett stöd till HBTQ+-gemenskapen, och det var väldigt trevligt att tänka det”, lägger han till.

–Men i går morse upptäckte jag att alla regnbågar är borta. Någon hade tvättat bort dem efter en onlinekampanj som nämnde kommunen och anklagade dem för att ha godkänt regnbågarna.

Under de senaste månaderna har det kommit flera rapporter om att målade regnbågar tvättats bort över hela landet. Samtliga ritades och målades dock på uppdrag av kommuner och städer, främst på lekplatser, skolor och kulturhus. Kampanjen startades online av regimvänliga huliganer, som kopplar alla antydningar till regnbågar eller flerfärgade målningar till hbtqi-communityt.

– Ingen av dessa regnbågar var där för att visa stöd för hbtqi-communityt. De var bara där för att regnbågen inte antogs vara förbjuden av regimen. Jag förstår varför de kan jaga regnbågsflaggorna, men själva Regnbågen?! Till och med regimens egna myndigheter som gett uppdraget att måla dem på städernas väggar kunde inte föreställa sig en dag då regnbågar skulle orsakar dem problem, säger Ali.

I flera år har den iranska hbtqi-communityt försökt använda symboler, inklusive regnbågen, som inte är kopplade till regimen för att förespråka rättigheter. Under det landsomfattande upproret i Iran, som utlöstes i september 2022, brände den iranska regimens anhängare regnbågsflaggan vid sidan av USAs och Israels flaggor. De skyllde de pågående protesterna på ”människor som vill förstöra familjen”. I de öppna protesterna mot regimen syntes hbtqi-demonstranter med regnbågsflaggor.

Farzaneh, är lesbisk och lever i Teheran. Hon skadades i november när hon protesterade på stadens gator. ”Anti-upploppsstyrkorna siktade mot mig med paintball-pistoler, och jag har mer än 30 kulor i kroppen”, berättar Farzaneh.

– Jag vågar inte åka till ett sjukhus för att ta bort dem eftersom jag kan bli arresterad, men kulorna är som mitt hederstecken.

– Det är vår nu, och därmed kommer vi att se regnbågar på himlen och jag skämtar ofta med mina vänner om att nu när de är ute efter regnbågar så kan de öppna eld mot himlen för att skjuta ner regnbågen, fortsätter hon.

– Det är så fruktansvärt att vakna upp varje morgon och veta att du inte bara tillhör en marginaliserad grupp, utan regimen är aktivt ute efter dig eller något tecken på var du befinner dig. Jag anser att plastkulorna i min kropp är straff för att jag är kvinna och lesbisk, säger Farzaneh tårögd.

Farzaneh nämner mötet mellan Asal Abbasian, en iransk queerjournalist som nyligen flytt landet, och den franske presidenten Emanuel Macron.

– Jag gillar inte president Macron, han är en hemsk person med hemska politiska åsikter, men vi kan inte avfärda det faktum att han är Frankrikes president. I det landet skall politiker äras för att de träffar olika samhällsledare och grupper som t.ex. hbtqi-communityt. När jag såg bilder där Assal står bredvid presidenten sa jag till mig själv att i Iran blir vi straffade på grund av vilka vi är, men i Frankrike möter politiker människor som oss för att uppfattas som mer legitima.

Förra veckan uppmanade Asal Abbasian den franska regeringen att stå tillsammans med iranska demonstranter. I sitt tal till den franske presidenten och utrikesministern sa hon:
”Sedan början av revolutionen ”Kvinnor, liv, frihet” lanserade den iranska regimen en propagandakampanj för att motverka vår rörelse. Regeringsaktivister hävdar nu till och med att myndigheterna tolererar kvinnor som motsätter sig den obligatoriska hijaben. Ändå är verkligheten att trycket på kvinnor som utmanar hijabnormer fortsätter på mer komplexa sätt.

Asal Abbasian hänvisade till de senaste försöken från den iranska regimen för att hantera västvärlden och oron det fört med sig: ”Herr president, bevisa i praktiken att sådana tvivel inte är sanna. Bevisa att Frankrike kommer att prioritera sina demokratiska principer framför att kompromissa med repressiva regimer som har aldrig levt upp till sina åtaganden.”

Under de senaste månaderna har många länder, inklusive Frankrike, infört människorättsrelaterade sanktioner mot iranska myndigheter men de har samtidigt försökt förhandla fram flera avtal, inklusive det ökända kärnkraftsavtalet, JCPOA, som kommer att avskaffa alla sanktioner mot iranska myndigheter om de följer sina löften om kärnkraften.

Det iranska civila samhället fruktar nu att sådana förhandlingar kan undergräva de mänskliga rättigheterna i Iran.

Besök radioranginkaman.org

Mer om Regnbågsfondens samarbete med Radio Ranginkaman