Den nya påven Leo XIV som hyllades på Peterplatsen under torsdagskvällen efter att ha valts, för många, förvånande snabbt.
Han beskrivs som en mittenkandidat som antas fortsätta delar av avlidne Franciskus syn på kyrkans utveckling. Han skall också ha markerat mot den nya Trump-administrationen.
I frågor kring samkönad kärlek och familjebildning citerar flera medier uttalanden han gjorde 2012. Uttalanden som New York Tomes var först att uppmärksamma. I en kritik av underhållningsmedias ”sympatier för idéer och beteenden som står i strid med evangeliet”, inkluderat ”homosexuell livsstil” och ”alternativa familjer bestående av samkönade partners och deras adopterade barn.”
Detta uttalande har fått den svenska lutheranska prästen Lars Gårdfedt att reagera kraftfullt på Facebook: ”En kämpe EMOT oss homosexuella och EMOT våra barn. Få påvekandidater har uttryckt sig så tydligt MOT oss homosexuella och i synnerhet mot våra barn”, men säger samtidigt att han hoppas att Leo XIV kommer att ändra sig.
Detta säger även Marianne Duddy-Burke från DignityUSA, en organisation för hbtq-katoliker. Till Washington Blade säger hon att hon hoppas att Leo XIV har utvecklats i sina åsikter. Hon menar att hans engagemang för synodalitet (gemensamt beslutsfattande) är ett hoppfullt tecken.
Leo XIV heter Robert Prevost och kommer från Chicago och blir därmed den första påven från Nordamerika. Han föddes 1955 och var biskop i Chiclayo, Peru mellan 2015 och 2023. Han utnämndes till kardinal av påve Franciskus 2023.
Även Francis DeBernardo, från katolska organisationen New Ways Ministry uttrycker oro men även hopp gällande hans uttalanden 2012.
”Vi ber att de 13 år som har gått – varav 12 under påve Franciskus – har gett utrymme för att hans hjärta och sinne har utvecklats i en mer progressiv riktning i frågor som rör HBTQ+-personer, och vi intar en avvaktande hållning för att se om så är fallet.”
Och de fortsätter i ett uttalande efter valet: ”Vi ber att när vår kyrka nu går in i en ny tid efter ett historiskt påvedöme, kommer påve Leo XIV att fortsätta det välkomnande och den kontakt med HBTQ+-personer som påve Franciskus påbörjade. Den helande process som inleddes med orden ‘Vem är jag att döma?’ behöver fortsätta och utvecklas till: ‘Vem är jag, om inte en vän till HBTQ+-personer?’”
New Ways Ministry har vid flera tillfällen träffat Franciskus och skriver nu att de ”hoppas att han kommer att fördjupa sin förståelse genom att möta och lyssna till HBTQ+-katoliker och deras allierade.”
Kommentar från Philip de Croy, teolog och katolik
Även om påve Franciskus fick ett långt liv har hans bortgång slagit hårt mot hela den Katolska kyrkan. Extra kännbart har det varit för alla de, som liksom honom längtar efter en kyrka som sträcker ut sina händer till marginaliserade grupper såsom migranter och till de som kommit i kläm mellan kyrkans lära och det levda livet såsom frånskilda och hbtqi-personer. För, även om påven inte ändrade lärosatserna förändrade han kyrkans tonalitet och den nya rösten var varm, medkännande och gav röst åt de utstötta. ”Vem är jag att döma”, att alla har en plats i kyrkan och att en selektiv kyrka är en sekt. Den röda tråden var kyrkan som ett fältsjukhus för de sårade och att också frånskilda, homosexuella med flera måste välkomnas och respekteras. Mest konkret blev det kanske av hans skrivelse Fiducia supplicans, där han slog fast att kyrkan kan välsigna homosexuella som älskar varandra. Det ska inte blandas ihop med det i Katolska kyrkan sakramentala äktenskapet men gjorde luften lättare att andas för många både hbtqi-katoliker och deras anhöriga.
Med kardinal Robert Prevost som påve Leo XIV har Vatikanen fått en ny furste, Rom en ny biskop och världens 1,4 miljarder en ny påve. Vad det innebär återstår att se men det är ett oväntat val som gick oväntat fort. Och trots att han är född i Chicago har den nya påven, precis som sin företrädare verkat huvudsakligen i latinamerika, bland annat som missionär och senare ärkebiskop i Peru. Därifrån kan han ta med sig den befrielseteologi som gett röst åt marginaliserade, fattiga och förtryckta. Många hoppas och tror att påve Leo XIV ska bygga vidare på påve Franciskus reformer av kyrkan. Andra ser honom som en mer moderat röst och i ett tidigare uttalanden om hbtq-personer finns det en befogad oro. Men orden är 13 år gamla och liknande citat fanns även om kardinal Bergoglio innan han blev påve Franciskus och gick en helt annan väg. Dessutom vill den nya påven fortsätta Franciskus synodala väg där ledarskapet lyssnar på kyrkans 1,4 miljarder medlemmar. I mötet med andra och andras liv ödmjukas man.
Men, för en tid sedan modererade jag ett publikt samtal på videolänk med fader James Martin, en amerikansk jesuitpräst och påvlig rådgivare som varit ett ljus i mörkret för många under regnbågen. Idag skriver han att han känner den nya påven som en vänlig, öppen, ödmjuk och hårt arbetande man. Låt oss be och hoppas för att det kommer prägla hans pontifikat och att han, som han själv sa från Peterskyrkans balkong – vill bygga broar till mänskligheten snarare än murar mot omvärlden. Det behöver kyrkan och världen.
Uppdaterad 2025-05-08
