Foto: Sara Lövestam

De normfria kropparnas kupp

STOCKHOLM.

Sergel 3 i Kulturhuset är fylld av folk som kommit för att se på catwalk.
Halvvägs genom det som presenterats som en icke-normativ modevisning, kastar modellerna av sig sina skynken och förvandlar hela föreställningen till ett ifrågasättande av funktionalitetsnormerna. Konfrencier Christine Bylund förklarar det med orden: ”Det kunde ha blivit en freakshow om vi bara gjorde en modevisning och inte tog intellektuell plats”.

De medverkande illustrerar det en efter en, med uttalanden som alla förtjänar att citeras. Uttalanden som handlar om erfarenheter, definitioner och att vägra definieras av andra. Såsom:

”Det känns som om man ska presentera sig med sin funktionsnedsättning, och gör man inte det har man inte varit ärlig.”

”Många ser rullstolen först, det blir inte Maggan, det blir ’hon i rullstolen’.”

”Man är ute och roar sig och så kommer någon fram och säger: ’jag skulle vilja jobba som din personliga assistent, jag har jobbat en del med pensionärer och så där’”

”Jag existerar ju i samhället hela tiden och samhället borde ju följaktligen samexistera med mig hela tiden.”

”Jag var på ett kafé och frågade efter handikapptoaletten. De pekade uppför en trappa och sa att den fanns där uppe. Men det fanns ingen hiss.”

”Handikappade ses ofta som könlösa och utan sexualitet.”

”Jag väger 25 kilo och jag knullar som en lejonhanne.”

Med sina uttalanden gör deltagarna på scenen det som alla marginaliserade grupper förr eller senare behöver: göra sina erfarenheter hörda och vägra låta andra definiera en. Det är en politisk ståndpunkt och vissa kallar det funkisrörelsen. Tankarna bakom kallas ofta cripteori, och den har många likheter med hbt-rörelsens queerteori.

Christine Bylund: ”Mycket av det vi går igenom och mycket av det som sägs inom cripteori går lätt att koppla till hbtq-samhället. Som detta med att komma fram och ställa närgångna frågor. Folk vill gärna tycka att det är ett val man gör att över huvud taget visa sig. Om du väljer att visa dig ute i din rullstol, om du väljer att visa din homosexualitet, om du väljer att existera trots att du är transperson, då verkar folk tycka att du får ta att folk kommer fram och ställer ingående frågor som de inte skulle ha ställt till andra.”

Cripteori handlar bland annat om att ställa krav och göra funktionalitet till en fråga för alla, inte bara den som begränsas av dagens samhälle. Under veckan diskuteras tillgänglighet och funktionalitet ur många aspekter på Pride House. I morgon (tisdag) intervjuas Iki Gonzalez Magnusson som startat dansgrupper och vill skapa ett kulturhus i Göteborg med ”tillgänglighet för alla - på riktigt”. På onsdag diskuterar Christine Bylund och Josephine Krieg kroppar, kön och funktionalitet i samtalet ”Crip <3 trans?”. Andra programpunkter behandlar till exempel sex och funktionshinder, och på fredagen har FHOBIT (funktionshindrade hbt-personer) sitt årsmöte.