
Foto: Sara Lövestam
Immanuel Brändemo, Fredrik Stillerud, Barbro Westerholm (fp), Fredrik Lundh (s), Jan-Olov Madeleine Ågren, Kerstin Burman, Andy Candy
Pride 08/Pride House Inget lagförbud finns mot könskonträra namn
STOCKHOLM.
Tisdagen på Pride house handlade mycket om transrättigheter och inleddes med ett panelsamtal om namnlagen lett av Andy Candy.
I panelen satt tre deltagare som har försökt skaffa så kallade ”
könskonträra” namn, två representanter från det politiska etablissemanget och
Kerstin Burman från
Antidiskrimineringsbyrån. De deltagare som uppenbart saknades, var de som blivit inbjudna från
Patent- och Registreringsverket (PRV) samt
Skatteverket; de två myndigheter som beslutar om vilka namn man får bära och inte bära i Sverige.
Medan
Immanuel Brändemo och
Jan-Olov Madeleine Ågren redogjorde för omständliga processer och ideliga avslag då de försökt få heta de namn omgivningen känner dem som, berättade
Fredrik Stillerud från Norge, hur det i Norge bara var att ansöka om namnbyte med hänvisning till sin egen uppfattning om sitt kön. Varför är då processen så oerhört komplicerad här i Sverige?
Riksdagsledamöter
Barbro Westerholm (fp) och
Fredrik Lundh (s) förklarade det med att det i Sverige är hemskt svårt att ändra en liten del i en lag. Istället måste hela lagen omarbetas i en mångårig process, där dessutom frågorna kring specifika problem som transpersoners utsatthet i namnlagen riskerar att tappas bort. Efterhand uppdagades dock i debatten att det egentligen är tillämpningen av lagen som är problemet och inte lagens utformning i sig.
Kerstin Burman berättade hur hon i sitt arbete har rotat igenom lag efter lag på jakt efter ett uttryckligt förbud mot bärandet av så kallade könskonträra namn.
- Det enda jag hittade var i en formulering från 1960. Där står bara om nyfödda, att det inte är lämpligt att ge flickebarn ett gossenamn och tvärtom. Det står ingenting om vuxna människor och lagen har sedan dess uppdaterats och är alltså inte ens något som gäller längre.
Panelen konstaterade att tillämpningen av lagen ligger i enskilda handläggares händer och att en praxis har utvecklats baserad helt på vad ”allmänheten” tänker om kön, namn och i förlängningen könsnormer i stort. Frågan om vem namnlagen egentligen är till för och vem som ska ”skyddas” från de könskonträra namnen diskuterades också.
I avslag från myndigheter motiveras besluten bland annat på grunden att ingen får ta ett namn som kan tänkas vålla bäraren obehag. Publiken i dagens seminarium kan vittna om ett helt uppenbart obehag – vållat av PRV och Skatteverket.