QX Debatt

Rejäl utvärdering av Pride krävs

Öppenheten på årets Pride har ett pris och frågan är vem som ska betala?
 Som engagerad i Stockholm Pride från 1999 - 2005 så får jag varje Pride några få kommentarer om hur det är i år och hur det var förr. I år är det en störtflod. Flera hbtq-personer jag pratat med är negativa till att Pride Kungsan var öppen för alla, och lika många är tveksamma. Det kommer därför att krävas en rejäl och noggrann utvärdering av årets Pride. Ska man styra (eller styra om) detta jätteskepp så krävs en god kapten och en sugen, kompetent och lyhörd besättning. För nu stormar det!

Under mina sex år i styrelsen så pratade vi alltid om att det är vår festival. Att det aldrig skulle bli en fullt ut kommersiell festival nästan helt beroende av sponsorer, utan att det var viktigt att de som kom och besökte oss betalade för inträdet. Man betalade och man fick något tillbaka. Det var helt främmande att icke hbtq-personer skulle bli vår största målgrupp. Det skulle ha varit en oerhörd tanke. Antalet besökare såg vi inte ett mått på framgång, utan besökarnas upplevelse av festivalen var det som var viktigt.

Festivalens hela existens vilar på att hbtq-personer känner att det är ”vår” festival. Att vår kraft, energi och för den delen pengar ska gå till oss. Under åren har det funnits en djup samstämmighet kring detta.

Priset för öppenheten har varit högt för en del, och då tänker jag först och främst på alla hbtq-ungdomar under 18 år som kommer från Stockholm eller har rest från andra delar av landet, bokat eller köpt biljetter och sedan nekas inträde till festivalen mitt framför ungdomar över 18 år med tveksam attityd och trista åsikter. Det är skamligt!

Priset har varit högt för dem som under en vecka under året velat känna att de tillhört ”normen”. De som i år undvikit att vara intima med den de älskar sedan länge eller med någon man träffat under veckan. Om man nu ens vågat försöka träffa någon.

Priset har varit högt för utställare som fått frågor om de mest konstiga saker. De som driver politik och vill förmedla sitt budskap vill ju i första hand göra just det men istället möter man oftare än förr oförskämda människor.

Priset har varit högt för de med nedsatt rörelseförmåga som tidigare kunnat besöka festivalen, men som i år inte omfattades av den öppenhet som skulle finnas.

Vad ska vi ha öppenheten till? Är det vår uppgift att uppfostra den stora allmänheten? Är det rätt att bli ifrågasatta på vår egen festival? Hur kan man mötas på ett respektfullt sätt?

Det bör tas flera initiativ för att diskutera festivalen och dess framtid. Det behövs! Delar av årets koncept med öppenhet kan vara bra att bygga vidare på, men det måste till förändringar, finslipning och en genomtänkt festival som kan locka hbtq-personer och våra vänner även under kommande år. Det måste vara vår festival, för oss, våra vänner och för de som vill bli det. Det finns många som vill vara och är våra vänner och de fanns också i Kungsan.