Sverige har en lagstiftning för hbt-personer som tillhör de bästa i världen. Detta har tillkommit i en ofta bred politisk enighet de senaste 10-15 åren. Men bortom detta finns utmaningar att arbeta med som handlar om bemötande, synliggörande och kunskap, om unga som mår dåligt, om diskriminering på jobbet och om att få bli gammal på sina egna villkor.

Även om hbt-frågor länge funnits på den nationella agendan och mycket positivt hänt är läget inte alltid lika positivt för hbt-personer runt om i landet. Hbt-frågor är inte bara en fråga för regering och riksdag utan det handlar i högsta grad om möjligheten för hbt-personer att leva, verka och vara sig själva i hela Sverige. För detta har vi som kommun- och landstingspolitiker ett ansvar. Trots det är det inte så många som lyft frågorna eller ibland ens diskuterat hbt-frågor och den verklighet som den egna kommunen erbjuder hbt-personer.

Vi kan i kommuner och landsting jobba med frågor om bemötande, synliggörande, trygghet, anti-diskriminering och kunskap. Det finns ett antal utgångspunkter till exempel att unga hbt-personer ofta mår sämre än jämnåriga, att de första generationerna som kunnat leva öppet som hbt-personer nu börjar bli äldre och i behov av mer omsorg, att många hbt-personer upplever bemötandet i sjukvården mindre bra och att det inte alltid är så enkelt att vara öppen på arbetsplatsen. Det finns självfallet en rad olika åtgärder. Det kan vara bra att arbeta fram en hbt-policy eller att kartlägga hur det ser ut i den egna kommunen och i den egna verksamheten. Det finns stora möjligheter att jobba med utbildning och kompetens eller varför inte genomföra hbt-certifiering av olika verksamheter. Det finns goda exempel på kommuner och landsting som tagit medvetna grepp för att öka möjligheterna för hbt-personer. Kommuner och landsting med olika politiska majoriteter har hbt-frågor på agendan, vilket är rätt då detta inte borde vara alltför partiskiljande. Dessvärre finns det också negativa exempel där styrande majoriteter från båda sidor blockerat hbt-politiska initiativ, vilket är beklagligt.

Hbt-frågor är vardagsfrågor värda att ta på allvar. Vi kan underlätta för unga som har det jobbigt med sin identitet, förenkla för det äldre samkönade par som vill leva samman, ge möjligheter till transpersonen som jobbar i förskolan eller ta ansvar för ett bra bemötande i vården. Problemet är att för få kommuner och landsting gör det. Vårt mål är att sätta hbt-frågor på allas agenda.