Hur föddes idén till boken?
– När jag drömde om en person som  doppade händerna i en fontän för att få tur. Då föddes Nico. Handlingen har ändrats, men kärnan är densamma.

Nico har pronomenet hen, vilket för vissa fortfarande är lite kontroversiellt, vad säger du om det?
– Var och en ska ha rätten att beskriva sig själv på det sätt som känns bra. För Nico känns hen bra. Det finns något fint i att utvidga sitt språk för att fler ska få chansen att känna sig bekväma. Rätt pronomen kan göra att andra saker också faller på plats, den känslan borde alla människor unna varandra.

Varför är det viktigt att experimentera med normer i ditt skrivande?
– Normer är jättespännande! Min idé är att lyfta bort vissa normer för att synliggöra dem för läsaren. En av mina tidigare böcker,Du, bara, handlar om två killar som blir kära, men ingen kom- menterar eller värderar att båda är killar. Jag har tagit bort heteronormen, och ersatt den med en norm som innebär att det förväntade är att folk gillar olika. Vi reproducerar många normer utan att tänka på det, och min förhoppning är att väcka tankar hos läsaren runt det. Ganska nära sanningen handlar om identitet och könsidentitet. Jag har lyft bort tvåkönsnormen, så samhället ifrågasätter inte Nicos pronomen eller könstillhörighet. Nicos historia handlar om att våga landa i att det är okej att inte veta precis vem man är.

Du har varit gaygalanominerad, vad har det betytt för dig?
– Det är ett fantastiskt fint erkännande för att det inneburit att böckerna nått ut till fler läsare. Jag brukar gå från galan helt varm i hjärtat av allt engagemang.

Slutligen, finaste svenska ordet?
– Trädgård. För mig rymmer det ordet något lugnt och vackert och ljust, där saker växer.