Det är något direkt i blicken. Pigga ögon, ett varmt leende och en energi som nästan går att ta på. Tobias Palmberg är intensiv på det där sättet som gör att man både lyssnar och dras med. I dag är han 49 år och ansvarar för det visuella uttrycket i åtta av Mios butiker i Stockholmsområdet.
– Det är mycket jobb, men det är superkul, säger han och skrattar.
Med tanke på att han varit på Mio i 19 år förstår man att han trivs.
– Men jag har slutat två gånger, säger han, men jag har snabbt kommit tillbaka. Jag brukar säga att jag blir kvar i 19 år till (skrattar).

Tobias växte upp i Södertälje, i en familj som alltid hade plats för fler.
– Vi var familjehem, säger han. Det började redan när jag var sex år. Mamma och pappa hade så stora hjärtan.
Ibland var de upp till sju barn i huset, två av dem är helsyskon, en storasyster och en lillebror.
Hur var det att växa upp i Södertälje?
– Det var toppen. Det är nog där mitt lite hårda skal kommer ifrån, säger han och ler.
När han var sex år gammal började han intressera sig för hästar, något som sedan skulle bli en stor del av hans liv, även om han fick ta ett break i några år…
– Ja, jag slutade med hästar när jag var tio… Då var det var fotboll som gällde. Rida var inte riktigt okej så det var bara att rätta in sig i ledet, säger han och ler snett.
Men hästarna släppte han aldrig taget om utan tog sig tillbaka till stallet några år senare och som 17-åring flyttade han till Östersund för att gå travgymnasium. Därefter blev det militärtjänsten som ridande militärpolis på K1 och efter det praktik som hästskötare vid Taxinge slott.
– Jag minns att min farsa sa ”varför kan du inte skaffa dig en vettig praktikplats så du kan få ett jobb efteråt”. Men det fick jag. Jag blev lärling och var kvar i Taxinge i sju år. Jag körde till och med lopp på Solvalla och vann ett V64-lopp.
Men sedan bar det av till USA.
– Det är det bästa du kan göra om du vill jobba med hästar. Det är i USA som de bästa hästarna finns, de bästa skolorna, och de största pengarna i sporten.
Tobias fick jobb på en ranch i New Jersey, men han reste runt och tävlade i bland annat Kentucky, Indiana, Florida och även Kanada.
– Jag ville bli travtränare. Det var det jag var bäst på.
Han blev kvar i drygt fem år innan det tog tvärstopp.
– Ja, jag blev tagen för illegal immigration så det var bara att åka hem, säger han.
Tillbaka i Sverige var ingenting riktigt likadant.
– Efter USA var det var svårt att hitta samma känsla för hästyrket. Det var ju på en helt annan nivå.
Så en dag hände något som förändrade allt.
– Jag gick in på Heron City och skulle egentligen shoppa på Top Shop. Men så gick jag förbi Mio-butiken och stannade till när jag såg en kille i personalen.
Han ler igen, som om han fortfarande är lite förvånad över sin egen impuls.
– Jag frågade om de möjligtvis hade några lediga jobb. Killen sa nej tyvärr och vi pratade lite, men så sade han att jag kunde skicka in mitt CV. “Du verkar trevlig”, sa han, “jag lägger det överst i högen med en stjärna på”.
Någon vecka senare hörde de av sig och resten är historia.
– Jag har alltid gillat inredning och när jag var och handlade med mamma har hon berättat att jag alltid gick runt och pillade på inredningen i butikerna.
Tobias har arbetat sig genom i princip alla delar av företaget – från mattavdelningen till dagens roll där han ansvarar för det visuella i flera butiker.
– Det är en fantastisk arbetsplats och det är inga som helst problem att vara öppet gay. Tvärtom.
Han berättar hur företaget lyft honom, låtit honom synas i både kataloger och reklambroschyrer.
Men han minns också en annan situation.
– Det kom in en kvinna med en hund en gång i butiken på Sveavägen och så råkade hunden kissa på golvet så jag sa åt henne att hon var tvungen att torka upp efter hunden. Då skrek hon åt mig “du ser ut som en bögjävel”.
Han rycker lite på axlarna.
– Men så fort HR fick höra det var de i butiken på några minuter och frågade om jag var okej (skrattar).

”När jag säger att jag bor i Ösmo försvinner mer än hälften, och resten när jag säger att jag är tvåbarnspappa på deltid. Och skulle det vara någon kvar då så kan man ge sig fan på att han gillar strypsex (skrattar).”

 

När kom du ut?
– Jag hade experimenterat lite innan jag åkte till USA… men det var där jag verkligen testade. Sen kom jag ut när jag kom hem. Och det har aldrig varit något problem.
Han träffade sin tidigare partner via Qruiser, QX tidigare dejtingsida.
– Vi var tillsammans i 13 år.
Tillsammans blev de också familjehem.
– Vi har två killar i dag. Det finns så många barn som behöver en familj så vi hade aldrig en tanke på att skaffa egna barn via surrogat eller liknande. Dessutom har jag ju med mig hela Familjehems-livet hemifrån så mina föräldrar har varit till stor hjälp under dessa år vi haft barn.
Förhållandet med killen tog slut för åtta år sedan, men relationen består.
– Absolut, vi är bästa vänner. Jag umgås med honom och hans nya kille. Vi reser till och med ihop.
Han skrattar.
– Allt är perfekt… det enda jag saknar är någon att dela vardagen med. Du vet, öppna en flaska vin på kvällen på altanen med någon. Prata om jobbet när man kommer hem.
Han gör en paus.
– Barnen bryr sig ju inte när jag berättar om något som hänt på jobbet, säger han och skrattar igen.
Är det svårt att träffa någon?
– Haha, ja det man lugnt säga. När jag säger att jag bor i Ösmo försvinner mer än hälften, och resten när jag säger att jag är tvåbarnspappa på deltid. Och skulle det vara någon kvar då så kan man ge sig fan på att han gillar strypsex (skrattar).
Men om du skulle träffa någon och följer med personen hem och inredningen och möblerna lämnar en hel del att önska…
– Då vänder jag i dörren (skrattar). Nej, jag bryr mig inte. Inte till en början i alla fall, men efter ett tag kanske jag skulle komma med små förslag på hur man skulle kunna ändra om lite (skrattar). Men sängen får inte vara från IKEA, det går bara inte…
Har du själv bara möbler från Mio hemma?
– Det är väldigt mycket från Mio måste jag nog erkänna…
Kan du se tillbaka på val du gjort i livet och tänkt ”det där borde jag gjort annorlunda”?
– Nej, jag ångrar inte något av mina val… Dock vill jag inte när jag blir äldre ångra att jag inte gjorde det jag ville, så det är bättre att köra på och lära sig av sina bra och eventuellt dåliga val.
Har du några särskilda egenheter som dina vänner skulle säga ”det där är typiskt Tobias”?
– Haha, ja, att jag är rapp i käften, envis och klädsamt dum i huvudet (skrattar). Sen är jag nog en bra människokännare.

Du tränar crossfit också har jag sett på ditt instagram?
– Ja… eller ja, det har blivit lite dåligt på sista månaderna, säger han och håller upp armarna för att visa varför crossfit-passen uteblivit.
Armarna är täckta av tatueringar. Temat på tatueringarna är grekisk mytologi. Den ena armen symboliserar hans ljusare sida, den andra hans mörkare.
– Det har tagit några timmar, ja.
Han ler.
– Mina syskon är också tatuerade, så det var väl dags för mig med.
Och kanske är det just där någonstans som Tobias Palmberg landar, mellan ljus och mörker, mellan travbanor i USA och möbelbutiker i Stockholm, mellan det hårda skalet från uppväxten i Södertälje och den öppna, varma blicken i dag.
– Jag har det fantastiskt bra, säger han. Det saknas bara en pusselbit.