Thomas Hitzlsperger spelade 52 landskamper för Tyskland och representerade bland annat Aston Villa, Stuttgart, Lazio, West Ham och Everton. I januari 2014, några månader efter att han hade avslutat sin spelarkarriär, kom han ut som gay.

När QX då rapporterade om beskedet berättade Hitzlsperger att han ville göra det lättare för andra idrottare. Han beskrev samtidigt hur jobbigt det hade varit att höra lagkamrater skämta om bögar och hur föreställningen om homosexuella som svaga människor krockade med bilden av en elitidrottare.

Tolv år senare menar han att fotbollen har gjort framsteg, men att få manliga elitspelare fortfarande vågar vara öppna under sin aktiva karriär.

– Verkligheten är att det finns väldigt få öppet homosexuella manliga fotbollsspelare. Det bottnar i toxisk maskulinitet. Men livet är också toxiskt, och det är det sorgliga, säger han till FourFourTwo.

Enligt Hitzlsperger ligger problemet inte enbart inom fotbollen. Spelare påverkas också av attityderna i samhället runt omkring dem.

– Samhället är den största utmaningen när det gäller homofobi. Världen har blivit en hårdare plats, och när det gäller diskriminering är utvecklingen ganska sorglig.

Samtidigt lyfter han de framsteg som faktiskt gjorts och vill inte se att de glöms bort. Klubbar och fotbollsförbund har under många år deltagit i kampanjer mot homofobi. Under en uppmärksammad Premier League-omgång säsongen 2024–2025 bar till exempel 19 av 20 lagkaptener regnbågsfärgade armbindlar.

Hitzlsperger tycker att medierna alltför ofta fokuserar på de få spelare som inte vill delta i den typen av initiativ, i stället för på den stora majoritet som visar sitt stöd.

Samtidigt varnar han för att arbetet med inkludering har tappat mark. Initiativ som byggts upp under flera år har skurits ned, samtidigt som frågor om jämlikhet, mångfald och inkludering blivit mer ifrågasatta.

– Vi måste också erkänna att fotbollen i grunden handlar om pengar, säger han som en förklaring till det idag minskade intresset.

Hitzlsperger menar dock att fotbollens enorma genomslag ger sporten ett särskilt ansvar för att tala om samhällsfrågor. Men det räcker det inte att förändra miljön inne på arenorna och i omklädningsrummen.

Rädslan för omvärldens reaktioner kan finnas kvar långt efter den sista matchen.

– Vi talar om spelare som inte vill komma ut under karriären eftersom miljön kan vara toxisk. Men vissa kommer inte ut efter karriären heller, eftersom de är rädda för samhället, säger han i intervjun.