En ny norsk studie ger fördjupad kunskap om vad som främjar eller hindrar öppenhet och delaktighet för olika grupper av queera personer inom den norska breddidrotten. Studien visar att idrotten i stort lyckas skapa miljöer där hbtqi+personer trivs – men många upplever fortfarande att idrotten inte är en helt trygg plats.
– Idrotten är en viktig arena för många. Därför är det avgörande att vi skaffar kunskap om hur olika grupper inkluderas. Ett gott kunskapsunderlag är nyckeln till att utforma politik och insatser som faktiskt fungerar, säger Anne Magdalena Solbu Kleiven, divisionsdirektör för kunskap och jämställdhet i Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (Bufdir).
Studien är en uppföljning av den norska regeringens handlingsplan för köns- och sexualitetsmångfald (2023–2026), där inkluderande idrott är ett av tre fokusområden. Forskningen visar att queera ungdomar deltar i organiserad idrott i lägre grad än sina heterosexuella jämnåriga – och att mönstret håller i sig i vuxen ålder.
Undersökningen, genomförd av Telemarksforsking i samarbete med Norges idrettshøgskole och Aalborgs universitet, bygger på dokumentstudier, en enkät med över 450 queera respondenter och djupintervjuer med både utövare och idrottsledare.
Resultaten visar att de flesta hbtqi+personer har goda erfarenheter från idrotten, även om många inte är öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Att vara en del av ett idrottssammanhang värderas högt.
Samtidigt framkommer det att många möter motstånd. Homosexuella män och personer med annan könsidentitet möter störst hinder. Exempel på det är en hård kultur i mklädningsrum, traditionella könsnormer, nedsättande kommentarer eller utstötning på andra sätt. Nära hälften av respondenterna med annan könsidentitet och en fjärdedel med icke heterosexuell läggning uppger att de har blivit diskriminerade i idrotten på grund av sin identitet.
– Resultaten visar att mycket fungerar väl, men att vi fortfarande har en väg att gå – inte bara inom idrotten, utan i hela samhället. Idrotten kan fungera som en temperaturmätare på hur inkluderande vi är i stort, säger Kleiven.
En central slutsats i rapporten är att det finns ett glapp mellan de politiska ambitionerna om inkludering och vad som faktiskt genomförs på lokal nivå. Trots goda centrala riktlinjer och värdegrundsarbete känner sig många hbtqi+personer fortfarande inte helt välkomna.
Det är framför allt därför lokala initiativ och lokalt stöd som ses som avgörande för att främja öppenhet och delaktighet. Därför är det idrottsföreningarna – med tränare, ledare, föräldrar och aktiva – som bär det största ansvaret för att skapa trygga arenor.
Forskarna pekar även på bristande kunskap hos nyckelpersoner om queeras erfarenheter och livssituation som ett hinder för inkludering.
– Idrottsglädje för alla är vår vision, och då måste alla känna sig trygga med att vara öppna med vem de är. Vi har arbetat med dessa frågor sedan 2007, men vi vet att vi alltid kan bli bättre. Tränare och ledare spelar en särskilt viktig roll, säger Zaineb Al-Samarai, ordförande i Norges idrettsforbund i en kommentar på Bufdirs hemsida.
Rapporten presenterades den 24 mars 2025 i Oslo och resultatet kommer att ingå i Bufdirs arbete med att utveckla råd och förslag på åtgärder.
– Det handlar om oss alla – oavsett om vi är tränare, lagkamrater eller hejarklack. Idrott ger gemenskap, vänskap och upplevelser. Därför måste vi se till att så många som möjligt känner sig välkomna, kommenterar kultur- och jämställdhetsminister Lubna Jaffery (Arbeiderpartiet) rapporten i ett pressmeddelande.
från Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (Bufdir), som är en verksamhet som bedrivs på uppdrag av Barne- og familiedepartementet,
