”Det är starkare för mig som homosexuell man att höra en annan homosexuell man sjunga om kärlek”

Allra bäst var The XX, som fick till ett sådant där magiskt ögonblick när trettiotusen i publikhavet liksom håller andan och är helt uppslukade av musiken. Bandets låtar är ju egentligen ganska lågmälda, men Romy Madley Croft och Oliver Sim är verkligen briljanta live, och de krossade verkligen allt annat som jag sett på en scen i år.

Men mycket annat var bra också. Sabina Ddumba imponerade stort, och visst är det en rolig tanke att hon om ett år har en Kikki Danielsson-låt och en Eric Saade-låt i spellistan också. Danska MØ fick igång partyt rejält, först med en egen konsert på eftermiddagen och sedan (självklart) som gäst hos avslutande Major Lazer, ett band som förvandlade det annars så coola Way Out West till ett dansande Summerburst.

Under den fina konserten med Perfume Genius tänkte jag på hur viktigt det är med identifikation. Man kan ju argumentera ganska hårt för att en artists sexualitet inte har någon betydelse för hur bra musik hen gör eller vilka fans hen har, men nog är det starkare för mig som homosexuell man att höra en annan homosexuell man sjunga om kärlek än alla att höra någon av alla de otaliga heterosexuella kärlekslåtar man hört genom åren. Något för den HBTQ-certifierade festivalen att tänka ett varv extra på nästa år, kanske?

Under konserten med The Afghan Whigs tänkte jag också en del på det här med märkliga bandnamn, och tänkte kolla om ni vet vilka av följande som är namn på band/artister som spelar på Way Out West och vad som är texter på knappar och böcker som såldes i QX-tältet under Pride?

1. I Love My Lesbian Mom
2. Let’s Eat Grandma
3. Vasas Flora och Fauna
4. Singel
6. Stor
7. Mobile Girl
8. XX
9. XXX
10. Lick My Labia
11. Åska-Saga
12. Jag är Jazz
13. Hot Fat Chick
14. Hurray for the Riff Raff
15. Nice Hair Wanna Fuck

Svaren kommer i morgon (eller kan fås personligen på Way Out West under dagen)!

Vi ses i Slottsskogen!