Just pauser kan behövas efter en scen där en jamande kvinna klättrar över stolsryggarna. Eller efter en lång monolog om att tillbe en ”Master”. Men samtidigt blev det just sex korta scener. Det fanns ingen större helhetsberättelse över kvällen, mer än temat; sex och lust.
För mig var det scenerna där sex och lust fick hamna lite i bakgrunden som berörde mest. Där förbjuden kärlek och fantasier fick stå i centrum. Det sårbara och intima var både det som fungerade bäst med dramaturgin, scenografin och skådespelarna. Scenerna som var mer utmanande saknade en tydlig story som greppade tag i en. De blev mer som ett visuellt konstverk, där det stundtals kändes som att studenterna utmanade för provokationens skull.
Resultatet blev en litet spretig men tankeväckande föreställning där vissa scener berör mer än andra. Det är inte bara kärleken, sexet och det visuella som är queert utan även upplägget på SEX-SCENER. Men pauser och separata scener kanske är framtidens teater i takt med att vår uppmärksamhetsspann bara blir kortare och kortare.
