Över 10 000 åskådare samlades för konserten under måndagskvällen. För ett band vars senaste studioalbum, ”Super Extra Gravity”, släpptes 2005 är det ett imponerande resultat.
Framför scenen stod flera generationer: de som har lyssnat på The Cardigans sedan mitten av 1990-talet, och helt unga fans som upptäckte bandet först för några år sedan tack vare TikTok. Paradoxalt nog var det inte den stora hiten Lovefool som satte igång den nya popularitetsvågen. 2023 blev nämligen låten Step On Me viral. Den uppspeedade versionen spreds så omfattande på TikTok att bandet till och med släppte en officiell remix. Därefter började gen-Z återupptäcka hela The Cardigans repertoar, från nämnda Lovefool och hiten My Favourite Game till mindre kända låtar och senare album.
Under konserten i Stockholm bjöds det på covers av Black Sabbath och Talking Heads, där frontkvinnan Nina Perssons karakteristiska återhållsamhet matchar känslan av de andra musikerna som inte inte längre försöker bevisa något för någon. Den första delen av konserten, som inleddes med Your New Cuckoo, var kanske till och med lite för återhållsam. Publiken gungade lugnt i takt till sina favoritlåtar, men det kändes som om de väntade på just de hitsen.
När det så i mitten av setlistan blev dags för Lovefool livades publiken märkbart upp, och smarttelefonerna sköt upp i luften. Men sångerskan varnade då för att bandet skulle spela den ursprungliga versionen av låten. Få vet nämligen att den ursprungligen versionen var tänkt som en bossanova-låt. Den omarbetades dock i sista stund, och det var just den versionen som blev en världshit. Så när låten blev en hit hade musikerna själva blandade känslor inför den. De tyckte att just den hade gett bandet en alltför ”söt” image, en som inte alls speglade deras musik. Därför blev redan nästa album, ”Gran Turismo”, betydligt mörkare och mer experimentellt. I början av 2000-talet slutade The Cardigans till och med helt att framföra Lovefool, då de ville ta avstånd från statusen som ”en-hit-band”. Men ungefär från 2012 återförde de den till setlistan. Nina Persson har berättat att det var en ögonöppnare för henne att inse hur betydelsefull Lovefool visade sig vara för en del av den queerpubliken. Enligt henne ”gjorde publiken den här låten till sin egen”, och det var just då hon kände att låten fick ett nytt liv, något som var oväntat även för kompositörerna själva. Så under måndagens konsert visste The Cardigans vad publiken förväntade sig, och efter ett par minuter av bossanova-versionen log Persson, slängde ur sig ”Fuck this shit”, och bandet gick omedelbart över till den version som alla kände till.
Det var just efter det som publiken vaknade till helt och hållet, och den andra halvan av konserten fick en något annorlunda, mer drivande energi. Ändå avslutade hon nämnd världshit med frasen ”I can’t care ‘bout anything but same old fucking you”. Och det verkar som om det inte bara handlade om låtens huvudperson.
Den en och en halv timme långa konserten visade att The Cardigans är i toppform. Deras framträdande var ”effortlessly good” och nästan svävande. Det är synd att bandet troligen inte kommer att få någon ny stor hit. Nina Persson har länge fokuserat på sina egna projekt, och snacket om ny musik från The Cardigans förblir än så länge bara fansens drömmar. Kanske är det bra att vissa saker inte upprepas, för då får man njuta ordentligt av sådana här stunder när de inträffar.
Anton Isiukov
