Herrgud, Milo, vilken resa du gjort!
– Det är helt galet. Jag trodde inte att det skulle gå så bra, så jag är jättestolt över mig själv. Det har varit kul att motbevisa både mig själv och andra. Det här visar hur långt ens envishet kan ta en. Och man behöver inte vara värsta muskelberget eller vara bäst på allt för att ta sig långt i Robinson.

När under säsongen kändes det som minst sannolikt att du skulle ta dig till en finalvecka?
– När jag var på Gränslandet och kämpade i immunitetstävlingarna. Jag lyckades ju aldrig ta mig in i tävlingen, och sen när jag väl gjorde det skickades jag tillbaka. Då bröt jag verkligen ihop och kände att det inte spelade någon roll vad jag gjorde. Då var psyket på botten och allt var bajs. Men man måste ju inse att Robinson inte är rättvist.

Devin berättade för QX att du var en av dem han kände sig hemma med på Gränslandet. Vad betydde han för dig?
–  Jag var livrädd för honom innan vi lärde känna varandra. Han skrek och var högljudd, men sen klickade vi på Gränslandet när vi insåg att vi hade så mycket gemensamt. Jag tror också att vi som var på Gränslandet turades om att ge styrka till varandra. Jag är så tacksam för att jag hade Celine, Philip och Devin där.

Vad var svårast med Gränslandet som man kanske inte fattar när man ser det hemifrån?
– Definitivt hjärnspöken. Man hade inget att distrahera sig med. I Robinson åker du till olika tävlingar, det är ö-råd och massa paktande.  På Gränslandet är man fast på den där ön. Är man inte stark mentalt är det större chans att man ger upp där än i Robinson. Jag hade en lite naiv bild att man skulle vila upp sig där, men det var ett helvete.

Gråtande Robinsondeltagare.
En tårfylld Milo.

Finns det nåt du ångrar?
– Nej. Jag är så nöjd med min resa och alla de jag har träffat. Jag är så stolt att jag varit mig själv hela vägen och har inte haft ångest över något.

Har du någon beef med någon av deltagarna?
– Nej. Jag var på återträff i helgen och de flesta var med. Trots att vi inte alltid hållit med varandra så har vi ju delat upplevelsen och kämpat ihop. Jag hade lovat kompisar att jag skulle vara inblandad i massa drama, men det klipptes bort. Jag hade ett stort bråk med Baran och Sebastian i början, och ett bråk med Sebastian som inte alls är med. Så det ser bara ut som jag sitter tyst på ö-råden när jag i själva verket verkligen tagit plats. Jag och Sebastian skrev till och med till varandra innan säsongen började visas. Vi var överens om att vi respekterar varandra nu, oavsett vad som visas.

Vad har folk hört av sig om sedan säsongen började sändas? 
– I början kom hatet som en käftsmäll.  ”Vad fan gör han i Robinson?” och ”Bort med Milo”, men jag kunde ju inte säga något som ”vänta bara”. Nu är det ingenting och kommer en hatkommentar är det typ fyrtio personer som backar mig. Folk som antog att jag skulle bli den första att åka ut fick fel, och jag har visat att jag är mer än en liten söt twink (skrattar).

Du har pratat om din mormor, och att ni brukade titta på Robinson ihop innan hon drabbades av demens. Har ni kunnat se något av din säsong tillsammans? 
– Ja, mormor och jag såg sammanslagningen ihop. Produktionen ville att jag skulle filma och jag sa att de nog inte skulle få den reaktionen som de hoppats på. Men hon grät och var så stolt. Det var som att friska mormor kom fram ett litet tag.

När vi pratade sist sa du att tittarna nog skulle tycka att du är en dramaqueen. Blev det så?
– Haha, nej. Men mycket är ju bortklippt. När jag är glad är jag jätteglad och när jag är arg är jag jättearg. Nu är det mest att jag gråter åt allting. Men det gör inget, jag kan leva med den bilden.

Har Robinson gjort mer för ditt dejtingliv hemma i Borlänge?
– Jag har definitivt fått många DM:s, men inget som har lockat.  Jag är petigare än jag tror och har inte nappat på någon kille än. Men nu har jag  köpt ett halsband i rosenkvarts som ska ge mig tur i kärleken. Jag är desperat!

Slutligen: Din personliga sak var en nalle. har du kvar den?
– Ja. Den hade jag i fickan varje tävling, så den är helt förstörd och saknar en arm. Men den var med hela äventyret och det gör mig glad.