I Caress My Cold Body sjunger Johan Hilom till en partner som är rädd för att vara öppen. Själv vet han hur det känns att vara den som drar undan handen när en kille tar den offentligt. Han hade lika gärna kunnat sjunga låten ur den andra personens perspektiv, berättar han för QX. Men allra närmast kommer han sig själv i Blushing Cheeks, en ballad om att växa upp som queer.
– Det är nog den mest personliga låten jag skrivit. Jag gick från att vara den som älskade att vara i centrum till att bli blyg och rodna lätt. Min uppväxt var väldigt trygg men självkänslan började vackla i tonåren, och jag kände ofta skam över hur jag var.
Johan skrev låtarna på albumet mellan 15 och 24 års ålder. Texterna handlar om relationer som förändras, förhoppningar om framtiden och längtan efter att livet ska börja på riktigt. Första singeln, High Valley Low, kom redan 2014. Då jämförde sajten Festivalrykten soundet med Björk.
Inspelningarna sträcker sig från 2009 till 2026. Under tiden fick den pianobaserade indiepoppen sällskap av de syntslingor, stråkar och bombastiska beats som Johan hade hört framför sig. Åren gav honom också distans till texterna.
– Jag ville göra klart albumet då, men kan nu i efterhand tänka att det kanske var bra att det fick vänta. Jag känner mig tryggare nu och det är något skönt med distansen, att inte vara lika sårbar som då.
På skivan finns också två spår som leder tillbaka till artister Johan själv växte upp med. 90´s-ikonen Pandora blev hans första idol när han såg videon till Trust Me i Popitopp. Som sjuåring gick han med i hennes fanklubb. Favoriten var Don’t You Know, och när han såg videon där Pandora framför låten på en gayklubb omgiven av dragqueens tyckte han ännu mer om den. Nu har han spelat in sin egen version.
I Little Russia, där Amanda Lindgren medverkar, går spåret vidare till t.A.T.u. Johan minns hur stort det kändes när duon slog igenom vid en tid då queer synlighet i mainstreammusiken var sällsynt.
– Jag har i efterhand tänkt på hur det gjordes med the male gaze, men kan ändå inte bortse från vad det gjorde för alla male gays.
Han hör Not Gonna Get Us som en berättelse om två personer som flyr från en ohållbar situation. Den tolkningen tog han med sig in i Little Russia. Titeln syftar på hbtq-personers situation i Ryssland, men i Johans låt skulle platsen lika gärna kunna vara en småstad någon annanstans.
Trots alla år med skivan har han medvetet låtit låtarna vara så orörda som möjligt. Han beskriver albumet som en tidskapsel och tycker själv att det låter mer 2007 än 2026.
– Det känns nästan som att jag har gjort covers på en tjugoårings låtar, och tjugoåriga Johan hade varit supernöjd!
