Det är som upplagt för skrällkväll när vi stannar till i Ö-vik för en fjärde deltävling. Under hela veckan har det pratats om tre bidrag: Mariette, Rolandz och Felix Sandman. Men under genrepet fredagkväll så seglade debutanten Elias Abbas upp som en stor contender. Den charmige 16-åringen med sin superglada Panetoz-kopia gick hem stenhårt hos genrepspubliken och rev ner mest jubel. Han kom också tvåa i publikundersökningen, vilket bekräftar hans chanser.
Och visst, vi har hela tiden sett den som den mest troliga att ta den fjärde biljetten som garanterar fortsatt tävlan i melodifestivalen 2018. Mitt Paradis är en glad bagatell som äter sig in med sin tjatiga refräng, vars starkaste vapen är den genomcharmige sextonåringen som bara lyser glädje och energi.

Annons
Annons

Mariette vann publikundersökningen och ser nu ut att ta sin tredje direkt-till-finalen-biljett. Hennes effektivt gungande pyramidpop blir nu äntligen den contender som den förtjänar. Kul!

Rolandz kommer avisserligen fortfarande att ge Elias och Mariette en riktig match om finalbiljetten. Robert Gustafssons dansbandsdänga är full fart från första ton och dansbandssuget är stort i Sverige. Den kom trea i publikundersökningen.

Felix Sandmans genomfina ballad älskar vi men den verkar få det svårt om man ska tro genrepspubliken som satte den näst sist av kvällens ju låtar. Detta hoppas vi inte blir verklighet i kväll. Men final? Nej det ser svårt ut. Men skrällar har hänt förut. Hoppas. Just nu ber vi för en AC-plats.

Och: Vi vill inte vara tjatiga men innehållet i programmet byter inte riktning i kväll heller. Partyt har sedan länge checkat ut och än en gång inleds programmet med en ballad. Denna gång This is me från bioaktuella The Greatest Showman. Och sen sjunger David Lindgren en låt om att nu har vi hört alla låtar. Jaha. Fram med bubbel och boa liksom. Zzzz.

Här är betygen.

1. Icarus – Emmi Christensson
QX QX
Ronny: Den här svävande operaballaden hade kunnat tävla för Georgien vilket år som helst. Det är en dussinschlagerballad som har en snygg vers men den lyfter aldrig och känns aningen daterad. Att denna legat i topp i oddstabellerna är så konstigt när jag ser den framföra på scenen. Vilka ska rösta på detta? Möjligen musikalfans, som nog kan finna detta underbart.

QX
Ken: Jag är lite fascinerad av folk som automatiskt gillar musik bara för att sångaren är tekniskt duktig. Jag är liksom inte med på vad man får ut av det om låten är kass? Nåväl, kvällens deltävling inleds med denna svala Eurovision-soppa som blandar lika delar Fantomen på Operan med valfritt bidrag från Albanien, och som serveras av en tekniskt oklanderlig sångerska med ett stort tygstycke till klänning och ConchitasRise Like a Phoenix-LED:ar. Skulle säkert kunna ta sig ända till Andra Chansen på grund av den där kategorin människor jag nämnde i början, men själv tycker jag det är smått outhärdligt.

2. Mitt paradis – Elias Abbas
QX QX QX
Ronny: Panetoz-genren lever vidare i en skön snubbe och hans färgglada dansargäng. Detta är glädje, uptempo och dans. Om Elias levererar kan detta till och med skrälla sig till final. För om folk gick igång på Moncho förra veckan kan detta absolut bli en hit för unge Abbas då han har energi som ett helt kärnkraftverk. Vi ska ju inte underskatta att glädje ofta funkar i den här tävlingen. Förutom nämnda Panetoz har vi ju fått positiva låtar som Kizungozungo, Don´t Stop och Efter solsken till final.

QX QX QX
Ken: Elias kanske inte är startfältets starkaste sångare, men det han inte har i strupen kompenserar han med en hundvalpsaktig charm och en stor skopa glädje. Visst, låten är mer än ordentligt tjatig, och det går bara inte att skriva om den utan att slänga ur sig ett Panetoz, men den är rasande effektiv och presenteras med en smittande energi. Om inte Emmi tar fjärdeplatsen så blir det Elias som gör det!

3. Break That Chain – Felicia Olsson
QX QX QX QX
Ronny: Åh, i grunden är detta en Killing Me Tenderly 2, och det är ju inte så konstigt med tanke på låtskrivarnamnet Henrik Wikström gjorde den också. Låten är en klassisk schlager som skulle kunna ha varit med vilket år som helst. Jag älskar melodin, versen och refrängen, och kommer lyssna länge på den efter att den åkt ut i kväll. För det gör den. Numret är också obegripligt trist, fattar inte varför man bara ställt stackars Felicia ensam på scenen med trista kläder och lite rök bara. Den hade behövt ett lyft.

QX QX
Ken: Det är verkligen inget fel på den här fina balladen och jag gillar verkligen Felicias röst. Nä, det som ligger i vägen för mer gränslös kärlek är den där krypande känslan av att jag befinner mig i Melodifestivalen 2008 igen, och att jag sitter och lyssnar på den där typen av Lionheart-ballad som alltid dök upp på den tiden. Det hela låter liksom lite för lite Adele och lite för mycket Shirley Clamp för att det ska kännas här och nu (den där tonartshöjningen mot slutet var förmodligen med redan i ursprungsversionen av Nationalencyklopedin om man slår på “schlagerhöjning”). Tyvärr gör det att den faller lite mellan stolarna i veckans låtparad. Sist?

4. Fuldans – Rolandz
QX QX QX
Omdöme: Vinnarduon från Jessicas Party Voice är tillbaka i en helt ny genre: Dansbandsbuskis! Och det är verkligen ingen negativ benämning på detta. Tänk Top Cats goes Sofia dansar go-go strösslat med Kempe-klister i melodin. Jag gillar att man fasta på tagit dansbandsmusiken här och inte målat med den stora humorpenseln. Robert Gustafsson är liksom kul ändå. Detta är en given finalcontender och det svänger otroligt skönt på scenen.

QX QX QX
Ken: En rasande effektiv bugg-i-woogie oklanderligt framför av Sveriges kanske populäraste skådespelare i ett nummer som glittrar med än Alcazar och Verka Serduchka tillsammans – klart det här blir livsfarligt i kväll! Nog för att det muttras till höger och vänster om att det varit för mycket plojbidrag i år (jag kan i och för sig bara minnas Edward Blom) men det här tar sin genre på djupaste allvar och känns alldeles för oemotståndligt för att någon ska hänga upp sig på att Roland egentligen heter Robert. Som allra sämst Andra Chansen, men förmodligen raka vägen till startnummer 12 i Friends Arena.

5. Never Learn – Olivia Eliasson
QX
Ronny: Men Jesus vilken hopplös Zara Larsson-kopia till låt. Det låter absolut som en låt från 2018 men det betyder inte att det varken är kul eller bra. Jag hatar verkligen musik idag som bygger upp mot en refräng som bara blir MEH. Kan vi inte bara glömma den här musikaliska tidseran och spola framåt? Så synd, för att jag gillar verkligen Olivia som är svinsnygg och har en grym röst. Ge henne en bra låt nästa år och det stora genombrottet kommer då istället. Detta glömmer vi.

QX QX
Ken: Jag älskar ambitionen med det här numret – de neongula parkour-dansarna är supersköna att de på i de flesta bemärkelser – och om Olivia kopplade på lite mer karisma skulle hon kunna bli den där typen av poptjej som jag aldrig tycker Sverige kan få för många av. Mitt problem här är snarare den ganska vaga Anton Ewald + Astrid S-pennade låten. Den börjar jäkligt bra, och övergången till refrängen med blåset är riktigt snygg, men precis när jag ska börja tycka om den på riktigt så stör jag bara ihjäl mig på det eviga oooooo-andet i refrängen. Bör inte vara med och bråka om något i kväll.

6. Every Single Day – Felix Sandman
QX QX QX QX QX
Ronny: Balladen med stort B. Jag får rysningar när Felix sjunger sin avskalade pianoballad med bräcklig stämma och trovärdig text om att förlora en kärlek. Jag håller detta som det mest troliga att vinna Melodifestivalen 2018 och ser en Frans-skräll i vardande. Detta är så vackert, underbart och tilltalande att jag bara vill gråta, och jag hoppas innerligt att folk i tv-sofforna blir lika knockade som undertecknad och röstar detta till final.

QX QX QX QX QX
Ken: Att F:et i FO&O (vars låt jag verkligen inte klarade av i fjol) skulle visa sig ha en av årets absolut bästa låtar kom i alla fall som en överraskning för mig. Med Salvador Sobral-artad inlevelse värker den här unga killen fram sin sorg och man tror på vartenda ord han sjunger (och dessutom sjunger han riktigt, riktigt bra). En elak förkylning har stoppat honom från att kunna repetera fullt ut under veckan här i Örnsköldsvik, men får han bukt med det i kväll så kan det här bli farligt. Ordentligt farligt. Typ Lissabon-farligt.

XXXX

7. For You – Mariette
QX QX QX QX
Omdöme: Åh vad jag hoppats få skriva totalvinnare över detta. För om det är någon som jag vill ska representera oss i Eurovision är det Mariette. Sjunger grymt, närvaro, charmig, snygg, rolig och säker, det finns inte nog med ord att beskriva den kvinnan. Men jag är inte helt övertygad om låt och scennummer. Låten är ju riktigt bra, det är den, och efter en andra lyssning sitter melodin sig i huvudet. Men för mig hade det behövts ett snyggt wow-nummer för att detta ska bli en vinnarcontender. Och jag tycker inte hennes platta-på-pyramid skriker VINNARE. Det blir liksom inget wow. Men med det sagt hoppas jag såklart att det ska gå bra för Mariette och jag måste få henne i final. Dit tror jag också hon går just på grund av att allt är BRA. Men. Fan vad jag velat känna:Lissabon!

QX QX QX QX
Ken: Alltså HUR mycket älskar man inte Mariette? Man blir liksom bara helt lugn och lycklig när man ser henne framföra den här midtempo-mackan signerad Jörgen Elofsson på toppen av en stor (något underutnyttjad) pyramid. Det ska erkännas att For You i mina öron inte är lika ljuvlig som hennes två tidigare bidrag till tävlingen, och jag hade kanske hoppats mera på scenshowen (den har snygga element, men jag hade önskat en Benjamin-smocka till show), men till syvende og sist är det nog ändå Mariette som jag helst skulle vilja resa till Portugal med. Jag håller alla tummar för att första sträckan på resan dit, den till Solna, startar redan i kväll.

Vi tippar:

Final: Mariette + Rolandz
AC: Felix + Elias Abbas
Femma: Emmi
Sexa: Olivia
Sjua: Felicia