Homemade delar ut en oldschool-lesbisk käftsmäll med americana från Trollhättan

Slaget är utdelat av sjuksköterskan Pauline Ramsby och journalisten Bodil Sjöström. De är gifta och har varit ett par i 22 år. Musiken har alltid funnit där, fast på olika sätt. Pauline är en van rocker och har nött coverband-svängen i två decennium. Medan Bodil hoppade på punktåget i Trollhättan i mitten av 70-talet då det rasslade genom Sverige.

Spelandet prioriterades bort men tillsammans hade de en dröm. En dag skulle de spela in en platta tillsammans, och i vår släpptes Homemade äntligen. Jag vill gärna kalla det för flatrock, även om artisterna själva använder den något mer mångfacetterade beskrivningen americana med ”något stänk av soul”.

QX har ställt tio frågor till Broken Beads om att vara i ett band med sin partner, tjafs i studion och att lita på varandra.

Hur är det att spela med sin partner?

Bodil: Pauline är inte bara min parter utan också min allra bästa vän. Jag kan inte tänka mig någon roligare att vara med, eller spela med.

Pauline: Vansinnigt roligt och tryggt. Bodil är väldigt noga och välrepeterad. Hon är min bästa vän.

Hur ser skrivprocessen ut?

Bodil: En del låtar har kommit till på ren impuls, andra har varit en betydligt längre kreativ process. Själva skalet till en låt har kommit ganska lätt, det är arrangemangen och hur de olika instrumenten tillsammans ska skapa låten som är det knepiga, och roliga.

Pauline: Musiken kommer alltid först. Jag kan spela i timmar och låtsassjunga till. Ur det kommer alltid en känsla och därifrån jobbar jag fram en färdig låt. Ibland ber jag Bodil skriva text, ibland gör jag det själv.

Om din partner skriver en låt om olycklig kärlek, blir du orolig att det handlar om dig?

Bodil: Inte det minsta. Vi har levt ihop i 22 år, då är man väldigt trygg med varandra.

Pauline: Nej. Vår relation bygger på fullständig tillit och förtroende.

Blev det någon gång tjafs i studion?

Bodil: Visst, men inte mer än hemma i köket. Det går över ganska fort.

Pauline: Jag kan bli irriterad på att Bodil är så petig ibland, å andra sidan är jag tacksam för det. Tjafset går över på några sekunder.

Beskriv dig själv musikaliskt!

Bodil: Jag har en förmåga att se helhet och har ett bra gehör. Jag får ofta höra att jag har en musikalitet när jag skriver böcker eller litterära reportage.

Pauline: Musiken är något naturligt i mig, jag är uppvuxen i en musikfamilj, och lever i en musikfamilj. Jag fortsätter att utvecklas hela tiden.

Och hur skulle du beskriva din partner musikaliskt?

Bodil: En av Sveriges bästa sångerskor och slidegitarrister. Hon har förmåga att skapa energi ur melankoli.

Pauline: Lyhörd och vet hur hon vill ha det. Bodil har ett sväng och en otrolig känslighet och kan göra musik ur det enkla, vilket är svårt.

Vilken låt på plattan är mest du?

Bodil: Uptown. Den har en frihetskänsla som är mycket jag.

Pauline: Alla låtar är jag, vi har arbetat så länge med det här att låtarna verkligen är uttryck för de vi är.

Vem är den bästa lesbiska/bi artisten någonsin?

Bodil: Jag har många musikaliska förebilder både bland kvinnor och män. Om jag måste välja en enda som jag vet är lesbisk blir det tveklöst Eva Dahlgren. Hon har försett oss med fantastiska texter och musik i hela mitt liv.

Pauline: Mina kvinnliga förebilder är Bette Midler, Bonnie Raitt, Chrissie Hynde och Sheryl Crow. Maria Bethania är fruktansvärt bra, om du ber mig välja en enda som är lesbisk.

Vilken är den bästa lesbiska låten?

Bodil: Barefoot med k.d lang

Pauline: Uptown med oss!