Fantastiska låtar, kasst program

– Allt om den första deltävlingen i MF11

QX Schlagerprofiler Ronny & Ken är som ni förstår på plats i Luleå och kan efter två dagars repetitioner konstatera att det är ett märkligt program vi bjuds på. Dels är det den musikaliskt starkaste öppningen någonsin i Mellon. Här finns nämligen inte en enda låt som känns omotiverad i startfältet. Framförallt så är det bra kvalitét rakt igenom. Låtar som vi tippar sluta som sexa eller sjua skulle varit gjutna till Andra Chansen eller till och med Globen ett annat år. Det här bådar alltså gott för kommande schlagerhelger.

Vad som inte bådar lika gott är programinnehållet. För även om både Marie och Rickard är kanonbra så sliter de med ett okul manus som inte lockar till skratt. Det är synd med tanke på att öppningen där de sjunger nya versioner av gamla schlagers är makalöst snygg. Marie visar att hon är en grym och snygg entertainer, och Rickard bjuder på både skönsång och snygga armar.
Men resten…
Ni som tyckte artistpresentationerna var usla i fjol (”Men i kväll, då sjunger jag för hela svenska folket.”) får lida ännu mer i år. Först bjuds vi på en obegripligt fånig introduktion med Carl Bildt om att Melodifestivalen måste hitta rätt kandidat för Sverige. Men, har vi inte hört just det temat till leda nu? Kan man inte hitta en annan vinkel?
Det i sin tur leder oss till att två komiker (Per Andersson och Katrin Sundberg) håller ett militäriskt förhör med deltagarna innan de ska upp på scenen. Förhöret är onödigt neggigt mot artisterna, enormt utdraget och humorn är på buskisnivå. Ja, det är ren dynga rent ut sagt. Man sitter med skämskudde genom vartenda klipp.
Lägg därtill en alldeles för lång sketch med Peter Stormare som nån slags påhittad amerikansk-svensk skivproducent, och Nanne Grönvall som omotiverat sjunger Whitney-dängan I Have Nothing.
Nä, innehållsmässigt var det här ingen höjdare.

Men. Nu till det som gör att vi kollar på programmet: Låtarna!

Så här säger vi!

Dilba ”Try Again”

Ronny: Try Again är en riktigt vass modern danslåt med en otroligt skönt enerverande melodislinga. Och numret är assnyggt på scenen, med coola svartvita dansare. Men låten är tyvärr lite för sval för att funka i Mellon och det lilla hopp om att skrälla sabbar Dilbas oengagemang. Det känns nästan som att någon tvingat henne att sjunga låten. Synd på en så bra låt känner jag, för Try Again är ett makalöst snyggt och grymt bra startskott på årets festival.

QX QX QX QX

Ken: Jag älskar den här låten. Jag kan sträcka mig så långt som till att säga att det här lär vara en av mina fem favoriter av alla årets låtar och att det förmodligen är den bästa danslåt som någonsin tävlat i MF. Tyvärr klickar jag inte alls lika mycket med Dilba som med låten. Svajiga repetitioner och en doft av oengagemang drar ned chanserna rejält för det annars så snygga och läckra numret. Dessutom är det märkligt att två så bra danslåtar som denna och Dannys tävlar mot varandra, och nu när de gör det drar Dilba lätt det kortare strået mot Dannys charm. Trist. För den här låten är värd ett klart bättre öde än det jag misstänker väntar den i kväll.

QX QX QX QX

Swingfly ”Me & My Drum”

Ronny: Nu har jag hört den här låten exakt sju gånger, och ungefär gång nummer fem kom jag på mig med att älska den. Me & My Drum påminner helt klart om Swingflys andra små hits och är så galet röjig att man bara vill hoppa upp på scenen och ansluta sig till hans trumflicksparad. Det verkade Luleåpubliken också tycka och den kom trea i publikundersökningen. Lovely säger jag och hoppas på en andra chans.

QX QX QX QX

Ken: Vilket sjukt jäkla party den här låten är! Swingfly, Idol-Christoffer och deras trumtjejer sparkar loss en av de bästa låtarna med rap i festivalen någonsin och helt klart en av de bästa på flera år att få det så avskydda startnumret två. Jag misstänker att det blir en rejäl radiohit av det här, och förra året hade det varit minst Andra Chansen för den här låten i vilken deltävling som helst. Det är dock inte helt omöjligt att den hamnar där i år också. Miniskräll?

QX QX QX

Jenny Silver ”Something In Your Eyes”
Ronny: Hade någon gjort en låt som beskrev allt jag älskar med den här tävlingen så hade den låtit exakt som Something In Your Eyes. Jenny Silvers fantastiska popdisco med ABBA-verser, Melodifestivalsvinnar-refräng och Kylie-koreografi (juckdansen! ”eyes”-rörelsen!), är liksom allt som jag älskar med..Melod..äh, med musik. Det är bara så knasigt bra! Och Jenny har aldrig varit snyggare än i den silvriga muskorta klänningen med fransärm. Sexy Silver For Globen Gold!

QX QX QX QX QX

Ken: Jag är vanligen inte lika såld på sådan här skamlös ABBA-schlager som min kollega, men när det paketeras såhär snyggt och framförs med en sådan glimt i ögat som den nästan chockerande suveräna Jenny Silver visar upp i detta snygga Kylie-nummer så kapitulerar jag också. Fullständigt. Globen? JA! Vinst där? Nja. Fast vi skulle nog inte göra bort oss.

QX QX QX QX

Jonas Matsson ”On My Own”

Ronny: Webbjokern Jonas är en snygg och trevlig kille med en hyfsat trallvänlig låt. Men för mig är den också sämst i veckans startfält. Det är bara så intetsägande och skvaligt. I det här numret kommer även veckans skämskuddesögonblick: Introt med honom sittande i en solstol med solisar och kokosnötsdrink är genomskämmigt. Utslagen.

QX QX

Ken: Som webjoker är det här sju resor bättre än förra årets MiSt-flopp, killen är snygg och sjunger bra och det där ”ra-ta-da”-partiet som återkommer genom hela låten är svårt att få ur skallen. Jag hade dessutom tidigt i veckan en liten magkänsla av att jag borde flagga för skrällvarning på den här trallvänliga stadsfestivals-reaggen, men jag bestämde mig tillslut för att skippa det då låten är för banal och dessutom inget jag kommer lyssna på alls framöver. Och den där töntiga starten med kokosnöten? Skämmes!

QX QX

Le Kid ”Oh My God”

Ronny: Oh My God är den absolut smaskigaste karamellen i den här veckans schlagerpåse. Färgglatt, trallvänligt och snyggt är nämligen passande adjektiv för Le Kids schlagerdebut, och jag är helt med på tåget. Min kollega skulle sälja sin mor för det här, medan jag kanske är lite mer sansad. Men mindre sansad betyder i det här fallet att jag tycker att Oh My God helt ljuvlig och faktiskt, veckans näst bästa låt. Le Kid oh-oh-oh-dänga hoppas och tror jag går till Andra Chansen.

QX QX QX QX

Ken: Jag älskar det här. Le Kid delar helt min vision om att kommersiell popmusik skall befinna sig ett land någonstans mellan vältuggade Hubba-Bubbas och La Camillas tuttar, att pop skall vara ett färgglatt, lättrallat lyckofilter mellan oss och den trista verkligheten som lurar under ytan. Jag älskar, älskar det här. Färgerna, godiset, muffinsen, Roy Lichtenstein-bilderna, kitchexplosionen – allt! Jag hoppas bara att flera är som jag. Då är inte en AC-plats omöjlig. Är folk däremot mera som folk är i Luleå…ja då blir det tröstskumpa hela natten i natt.

QX QX QX QX QX

Rasmus Viberg ”Social Butterfly”

Ronny: Rasmus Viberg är en stjärna. Han sjunger bra, är charmig och fixar kamerorna. Och låten är ett stycke catchy popschlager. Men i den här otroligt tuffa deltävlingen så faller den bort. Tyvärr säger jag och sörjer att den inte var med i fjol. DÅ hade den gjort succé i vilken delfinal som helst. Nu får vi dansa till den här låten redan på lördagskväll.

QX QX QX

Ken: Den här Fairytale-kusinen är faktiskt rätt charmig och den blott tjugoårige Rasmus är ett Karlsson på taket-liknande stjärnskott med skön egenhet i rösten som jag tror vi kommer att få se och höra mycket mer av framöver. Däremot tror jag hans MF-resa för i år slutar i Luleå. Folk i stugorna är nog rätt trötta på eurovisionetno vid det här laget och i mina ögon passar dessutom det här party-på-höskullen-numret bara minimalt ihop med den skönt magdansdoftande låten. Knapp chans på plats fem.

QX QX QX

Pernilla Andersson ”Desperados”

Ronny: Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga om Pernilla Anderssons musik. Jag fattar att hon är bra, att det är välskrivet, att folk antagligen kommer att älska Desperado och att den är given i toppfyran. Men jag berörs inte av låten alls. Tyvärr. Det här är för mig årets Salem. Och ni vet ju hur det gick med den…

QX QX

Ken: Den här svenska country-möter-Lasse Winnerbäck-visan börjar segla upp som en favorit hos många här i Luleå. Många tippar den som ”årets Salem”, dvs låten som kommer skrälla och bli en av årets största radiohits. Och inte mig emot. För även om det här inte är en låt som jag personligen kommer spela sönder efter festivalen så är det här kvalité rakt igenom. Snygga Pernilla är stensäker på den läckert blodröda scenen och hon borde vara säker på topp fyra ikväll.

QX QX QX

Danny ”In The Club”

Ronny: Dannys klubbdänga är väldigt tjatig men såklart också väldigt effektiv. Alla kids kommer att älska den, och alla vuxna kommer att imponeras av den assnygga dansshowen. Düsseldorff känns inte långt borta när Danny svettig tågar av scenen efter tre minuters modern dansuppvisning. Given till Globen.

QX QX QX QX

Ken: Jag ska erkänna att jag inte trodde fullt ut på den här låten till en början. Jag trodde dess stenhårda klubbsound skulle kunna skrämma bort röstare. Haha. Jag skrattar den tidigare mig i ansiktet! Det här är nämligen ett helt fantastiskt eurovisionpaket att skicka till Tyskland. Att Danny lyckas ta alla de där dansstegen (och komma undan med en rap) och ändå se totalt närvarande och cool ut är imponerande och jag gillar att festivalen utvecklas då inget har varit så här kontemporärt och blytungt i tävlingen tidigare. Storfavorit till segern. Inte bara i Luleå.

QX QX QX QX QX