Idol fyller 15 år och jag tycker mig redan i de första tre avsnitten se en större bredd och mångfald än tidigare. Det tåls dock att nämnas att detta är första gången på länge som jag följer programmet från allra första början, hittills bara tre avsnitt men ändå! I de tre avsnitt som gått upplever jag att det också är tre saker som stuckit ut mest.
Klassförakt, lesbiska Nadia som blev utkastad när hon kom ut och att det direkt började ryktas om Ellie var en kille eller tjej. Vi tar en sak i taget.

Klassföraktet

Förlåt jag kanske är partisk då jag kommer från en småstad, jag blev bara så satans trött på att det var stor skillnad på hur folk från ”landet” och de som var från större städer visades upp. Ett exempel är när Gottfrid Krantz, ”raggaren”, skulle göra sin audition så var det ett långt inslag om honom. Det var väl okej.
Men det är juryn som stör mig, med deras nästintill hånfulla approach mot både hans val av genre och framträdande. Nikki Aminis ”Kan du inte sjunga Arvingarna, snälla då”, klingar elakt och när man sedan hör vem jag tror är Anders Bagge säga ”Äh fyfan vad skämmigt” blir jag både besviken och arg. Kliv ner från era höga hästar tack. Varför ens skicka vidare honom då?

I kontrast till bonden, lantisen, raggaren eller vad Gottfrid nu kallas, kommer underbara, härliga, sjöscouten Matilda Gramenius. Hon bor såklart på Lidingö och Anders välkomnar henne glatt med ”Stockholmare alltså?”. Jahopp, där har vi det, det subtila men ack så självklara klassföraktet och under bästa sändningstid.
Jag har inget emot varken Gottfrid eller Matilda, jag har emot hur de porträtteras av produktionen.

Tjej eller kille?

En av de mest minnesvärda auditions var när Ellie Lilja steg in i rummet och rev av en fantastisk version av Kygos Firestone. Helt ensam lyckades hon skapa en illusion av att hon var där med ett helt band. Anders Bagge utropade det som ett av de bästa momenten i Idol, med all rätt.
Men det var tyvärr annat, utöver Ellies uppträdande, som också fick stort fokus. Vilket kön hon ”egentligen” hade. Jag följer Idol på Instagram och där lät sig kommentarerna inte vänta.

Även kommentarer som ”Shit det där måste vara en kille” och ”Det där låter verkligen som en kille” sågs också. Jag antar att de flesta inte menar något illa och egentligen kanske det inte farligt att tycka att någon låter som ett visst kön. Men i sånna här lägen inser man också hur utlämnad de som deltar i Idol faktiskt är. De kastas ut till vargarna på sociala medier och där vet man hur klimatet är.
Jag hoppas verkligen Ellie kommer långt med sin talang och fortsätter göra sin grej och att folk skiter i att försöka gräva sig ner i vem hon är, innan hon själv öppnat den dörren., OM det nu ens skulle vara så.

Nadia blev utkastad när hon kom ut

För mig var detta det starkaste klippet i de första tre avsnitten. Nadia Shahid berättar att hon blev utkastad när hon kom ut som homosexuell som 17-åring. Under den tiden fick hon bo hos sina kompisar, men berättar att det var väldigt tufft att inte känna att man hade något riktigt hem. Hon säger också att de låtar som hon skriver handlar om det krig hon haft inom sig.

”Det kom som en chock, man vet inte vad man ska göra. Jag har inget hem.” säger hon i inslaget i Idol. Jag hoppades av hela mitt hjärta att hon skulle få en guldbiljett, vilket hon fick med råge. Det är viktigt att påminnas om att även om Sverige är relativt öppet och accepterande, finns det fortfarande personer som blir utkastade från sina hem, för att de väljer berätta om sin sexuella läggning. Sånt borde inte få ske. Min röst kommer gå till dig Nadia!