I Spotifys nya dokumentär ”De onämnbara” undersöker Magnus Johansson hur det gick till när patienter behandlades för sin homosexualitet på svenska sjukhus. 1944 klassades homosexualitet som en psykisk sjukdom och man behandlades därefter, men Magnus tar i podden reda på om det handlade om tvång och vilka behandlingsmetoder som användes.

Det första avsnittet släpptes under torsdagen och QX pratade med Magnus som gjort dokumentären.

Hur kom det sig att du började nysta i det här ämnet?
– För ett par år sedan gjorde jag P4-dokumentären “Tomtemålarens hemliga längtan”, som snuddade vid ämnet för De onämnbara. Jag hörde då berättelser om homosexuella som behandlats med fasansfulla metoder inom vården. Jag berördes av berättelserna och bestämde mig för att börja nysta i detta. Jag upptäckte att det här är något som ingen har forskat på. Det finns inte heller någon statistik över hur många som behandlats. Det gjorde det ännu mer intressant.

Det handlar om en hel del material som är sekretessbelagt, hur har du fått tillgång till det?
– De sekretessbelagda dokumenten som tas upp i dokumentären fick jag av Riksarkivet. Innan de skickade dem till mig gick personalen igenom akterna och avidentifierade alla personer som förekom. De strök även över namn på sjukhus, ja, allt som kan ge ledtrådar till patientens och läkarnas identiteter.

Hur har det varit att arbeta med det här?
– Att arbeta med serien har varit spännande, sorgligt och intressant. Att gräva i arkiv och få läsa aldrig tidigare framtagna akter med sekretess var kittlande. Vad skulle jag hitta där? Samtidigt berördes jag av det lidande och den smärta som de homosexuella människorna upplevde under den här tiden. Att omgivningens syn på deras sexuella läggning var så fördömande att deras liv blev till ett rent helvete. Och att behandlas inom vården för sin sexuella läggning! Skrämmande.