De gamla kompisarna Kent ”Bernhard” Bernhardsson och Torbjörn ”Tobbe” Nyman har efter några år som tuffa konkurrenter efter att Zipper tvingats ut från lokalerna på Lästmakargatan, nu blivit affärskompanjoner igen med en gemensam lördagsklubb.
På Stockholms klubbscen blev klubben Lino deras stora genombrott. De tog då, 2002, över gayklubbverksamheten i Dragan Cirics restaurang Riddarkällaren. I sju år jobbade de ihop med Lino innan de 2009 gick åt skilda håll.
Bernhard blev egen och öppnade Kolingsborg och Tobbe följde med Dragan till Lästmakargatan där Zipper blev ställets gayklubb.
Såklart var det slitningar mellan dem och såklart har det varit konkurrens och under de tre åren har absolut ett och annat hårt ord uttalats.
– Men konkurrensen har varit på affärsplanet, säger Bernhard när de två kommer på besök på QX kontor.
– Vi har alltid varit vänner och haft en massa gemensamma kompisar och vi har träffats på olika fester och evenemang, fyller Tobbe i. Och sedan vi splittade så har vi alltid varit noga att inte trampa varandra på tårna.
– Och du och jag har ju faktiskt aldrig krigat om DJ’s, säger Bernhard.
Att de efter några års konkurrens så snabbt hittade tillbaks till varandra handlar inte bara om att de drev Lino ihop i sju år. De två har en lång historia i hop som startade i ett av landets kanske mest framgångsrika landskap i att producera homoprofiler, Hälsingland.
– Jag började som 16-åring som vaktmästare på Stadshotellet i Hudiksvall, berättar Tobbe. Och då jobbade du och Emil Hellman där.
– Och jag var DJ och vi höll just på att bygga om och öppnade klubben Blitz i källaren, minns Bernhard.
Ljusdals-grabben Emil hänger i allra högsta grad med han också och är resident DJ på Kolingsborg mellan hans arbete med att remixa musik via sitt SoundFactory.
Så där på ”Statt” i Hudiksvall lades grunden för en av Stockholms framgångsrika gayklubb-sagor.
– Blitz heter förresten mitt företag, berättar Bernhard.
– Och namnet Lino valde vi för att Hälsingslands landskapsblomma är lin, berättar Tobbe. Och när vi kollade var lin heter på spanska, så var det klart. Lino!
Det var den lite äldre Emil som först flyttade till Stockholm och de två smågrabbarna, som ännu inte helt var på det klara med om de var gay eller ej, kom efter.
– Jag var kvar med hela garderoben, berättar Bernhard om tiden i Hudiksvall.
– Första gaystället jag gick på var då Emil tog mig till AD på Hasselbacken, säger Bernhard drömskt. Det var som att gå in i något nästan heligt. Surprise Sisters show och musiken… Wow!
För lillkillen Tobbe kom gayklubbspremiären först några år senare, på Eva Bergströms legendariska Paradise i T-baneplanet på Medborgarplatsen. Lite mörkare, lite tuffare och såklart, enormt spännande!
Att 80- och 90-talen erbjöd ett annat klimat för att driva klubbar, vittnar det två om.
– För 10-20 år sedan gick man ut på krogen för att ragga och få ligga, konstaterar Bernhard. Idag är det Qruiser, Grindr eller Scruff som man hittar raggen på.
– Och idag är det många som nöjer sig med att gå på restaurang och bar, säger Tobbe. Eller har middag men vänner hemma. Man lever Svenssonlivet med hund, hus och PT (personlig tränare. Reds anm.). Folk går inte längre ut flera dagar i veckan som förr.
– Och de yngre som fyller på går lika gärna på ett straight ställe, säger han vidare. Det är inte lika problematiskt att gå ut med sin pojkvän på en straight klubb idag.
– En av de framgångsrika klubbarrangörerna på 90-talet, Peo Månestad, talade om att det då fanns 5000 personer som potentiellt gick ut på gayklubb. Stämmer den siffran idag?
– Idag är det snarare 3000 det rör sig om, gissar Tobbe och konstaterar att även om gayturismen ökat märkbart i stan så är det också många härifrån som sparar sig och reser ut i Europa för att festa istället.
Bernhard håller med.
– Det är öppnare, längre öppet och friare i många andra städer, konstaterar han.
Musikmässigt har det också förändrats på gayscenen menar de två.
– När vi gjorde Lino var det mycket enklare att definiera dansgolvet, säger Bernhard. Housegolvet var det stora på den tiden. Idag flyter musikstilarna ihop mer.
– Det är house i varje hus, säger Tobbe som kan konstatera att på Zipper var det Mellogolvet – schlager får man numera inte kalla det – som var det största.
Så hur får man gäster till gayklubbar idag?
– Det handlar om att ha med sig personalen och DJs och skapa en personlig och välkomnande stämning, säger Bernhard.
– På Zipper kände vi nästan alla gästerna vid förnamn och vi kramade och pussa dem när de kom, fyller Tobbe i.
– Det viktiga för gästerna är personkemin, att det är som en liten familj man kliver in hos, menar Bernhard.
Att bjuda på sig själv, släppa fram ”crazy idéer” som skapar feststämning och att gäster känner att de blir sedda av personalen, så skapar man alltså ett vinnande koncept.
De talar i mun på varandra när de berättar om helgen som gick där personalen klädde sig i Hawaii-kläder och det byggdes för att få en sommarstämning i lokalen.
– När vi jobbar ihop är vi otroligt samspelat, säger Bernhard. Vi behöver inte ens tala med varandra och vi kuggar i varandra när vi spånar idéer.
– Precis, säger Tobbe. Så därför har det inte varit svårt att ta upp samarbetet igen… fan vad kul det är!
Lördagsklubben Garage har hållit till i de nedre delarna av Kolingsborg medan det stora dansgolvet varit uthyrt till andra klubbarrangörer. Med Zipper på plats på lördagarna görs nu ett försök att även ”vanliga” lördagar, då det inte är femöppna XL-fester, ta över hela huset.
Nu på lördag testar de två under Garage och Zipper-konceptet SaturGay, att ha hela huset öppet.
– Vi stämmer av reaktionerna och hur det fungerar, säger Bernhard. Om det tas bra emot så kör vi så varje lördag från början av juni.
Att fylla hela huset med ”bara” gayklubb på lördagarna har visat sig svårt tidigare, men nu tror man att det skall fungera att få ut Qruiser- och Grindr-surfare som låter hunden klara sig själv några timmar, träffar polarna på krogen och i alla fall en lördag vägrar lyda sin personlige tränares maniska hälsotips!
– Vi prövar nu också att flytta om lite med musiken, säger Bernhard. På stora golvet plockar vi upp Linogrejen och vi spelar tech house i en mix där hitlistmusik, Gaga och Madonna blandas med house. Ett Happy Main Floor
– Vi vill få tillbaks att det stora golvet är som på Lino, med ”hands in the air”, visselpipor och upp på podiet!
På hyllan blir det guld och disco med Tobbe och Kayo, Panoramabaren blir Mellogolvet och i källaren blir det ”Dirty underground”. Och får de som de vill blir det på lördag den enorma åldersmix det var under deras storhetstid på Lino. Allt från 20 till 65 i en glad blandning!
– Kolingsborg ligger på Slussen. Slussen skall snart byggas om. När måste ni flytta ut?
– Jag har inte exakt datum ännu, säger Bernhard till QX. Mycket kan fortfarande hända med byggplanerna.
– Men en sak kan vi säga, berättar Tobbe lite plirigt. Under Pride kommer vi att en natt återskapa Lino igen! Mer får ni veta snart.
I sommar och över Pride är det i alla fall klart att det runda huset på Slussen står kvar. Onsdagar öppet i källaren, fredagar det galet populära Paradise och lördagar SaturGay med Zipper och Garage, antingen i halva, eller om det slår väl ut, hela huset.
Och lyckas de så kommer vi få en klubb i Stockholm där den Berlin-influerade Bernhard och den Miami-inspirerade Tobbe syr ihop sina påsar till en stockholmsk specialitet: nyfikenhet och öppenhet för nya influenser utifrån! Det är lovande.
– Så berätta nu Tobbe, vad är bäst med Bernhard?
– Han är stadig som en klippa, svarar Tobbe direkt. Jag kan alltid lita på honom och han är en sådan man kan ringa och gråta ut hos. Förstå att när jag var i Miami och fick höra att Zipper inte längre har en klubblokal så är Bernhard den första jag hulkande ringer upp. He’s a Rock. Och så har vi så jävla kul ihop.
– Bernhard! Det bästa med Tobbe?
– Den positiva energin som gör att vi faller in i varandras tänk väldigt lätt! Tobbe är otroligt generös och så är vi ju bägge från Hudik och har med oss våra stora hjärtan!
På lördag testar de sitt nya koncept på en stor gayklubb på lördagar. Konkurrens möter de först och främst från Star Gay Disco på Lästmakargatan. Och ärligt. Är det nu 3000 som är den grupp man slåss om, så nog fanken skall det finnas nog med folk att fylla de två ställena en vårlik lördag i maj!