I går fick han Bianca Ingrossos Golden Buzzer, och tog sig direkt till finalen av Talang 2022. QX imponerades även vi av Tomas Kayas talang och ville veta mer om 32-årige förskoleläraren från Järfälla.

Hej och grattis Tomas, hur kommer det sig att du sökte till Talang?
– Tack! Jag hade en magkänsla att det här är rätt år för mig. Jag var på en bra plats i livet och ville dela med mig både av min talang och min yrkesroll inom förskolan. 

Du valde att framföra ”You Will Be Found” från hyllade musikalen Dear Evan Hansen, varför du valde den?
– Den berör mig och texten är en form av upprättelse där vuxna jag sjunger till lilla jag som gick igenom alla barndomstrauman. På scenen hade jag även med mig några barn från förskolan. Jag ville hedra alla pedagoger som kämpat under pandemin och samtidigt visa barnen att det går att förverkliga sina drömmar. Och att var och en av dem besitter en talang. 

Du fick Biancas ”Golden Buzzer”, vad betydde det för dig?
– Det var h
elt sinnessjukt. Det var den finaste stunden jag någonsin varit med om. Bara det faktum att hon anförtrodde mig sin ”Golden buzzer” och tog mig hela vägen till finalen rör mig fortfarande till tårar. Det är stort! Det är mäktigt! Och hennes feedback kom rakt ifrån hennes hjärta. Och det berörde mig som fan.

Du gick därmed till final, vad kommer du att göra där?
– 
Just nu är vi i förberedelsefasen med outfit, låtval och allt annat runtomkring. Jag har valt en låt som följt med mig sen barndomen, som kändes klockren att välja. Och går handen i handske med min barndomshistoria kantad av trauman. Mina närmsta vänner som känner mig vet att det här är min anthem.

Så, vem är Tomas Kaya då?
– Jag är 32 år och jobbar som förskollärare. I hela mitt liv har jag haft en enda intention, nämligen att läka och sen berätta min story för andra så att de också kan läka. ”Hurt, healed and ready to help others”. Jag är uppvuxen i en familj med en missbrukande pappa och en medberoende mamma. I mars 2019 blev jag knivhotad av pappa och valde att säga upp all kontakt med mina båda vårdnadshavare. Jag tog mig ut ur hederskultur och en länge varaktig tystnadskultur.


Du är öppen med att du är bi, hur har det varit att komma ut?
– Först och främst tog det tid att komma till självacceptans innan jag kom ut i det offentliga rummet. Det tog en längre resa för mig att våga vara ärlig mot mig själv, om min läggning. Och vad som gjorde det ännu svårare var mina 11 år inom kyrkans värld där jag blev utfryst på grund av min läggning. En mestadels mörk tid fylld av skam och skuld och där församlingsmiljön bestod av en starkt dominerande heteronorm. Jag stötte på sekteristiska drag och valde efter en tuff händelse 2016, där jag var med om ett sexuellt övergrepp och inte stöttad av ledarskapet i kyrkan, att slutligen lämna församlingstillhörigheten för gott. När jag väl kom ut till vänner utanför kyrkan att jag var bi bemöttes jag med större tolerans och kärlek än från de vänner jag hade i kyrkan. Kärlek tror jag bäst kan råda där man slutar ta sig rollen som bedömare av människors kärleksliv i ”bibelns” namn. Jag är ofantligt trött på kristna som agerar paragrafryttare och moraltanter. Idag krigar jag för att vara så pass öppen att min öppenhet öppnar stängdheten i andra.

Vem är din förebild/inspiration musikaliskt?
– 
Mariah Carey
säger jag utan att blinka. Diva för allmänheten, men balladdrottning och sjuhelsikes låtskrivare i mina ögon. Skulle göra allt för att få bo granne med henne.

Vad vill du med musiken, vad drömmer du om?
– 
Att fortsätta få berätta min story på fler plattformar och skriva låtar som berör. Att läka och se andra läkas på min fortsatta resa.