På radion pratar en kvinna om hur man blir filmregissör 101. Uberchaffisen dagdrömmer om ett Hollywoodliv. Jag vill spy. Baksätesspegeln reflekterar något grönt. Men oj det var ju bara mitt bakfylle-ansikte. Klockan är 07:30 och jag är påväg hem… från? Vad hände egentligen igår? Låt oss backa tillbaka bandet:

Ikväll står Hera STHLM på avsmakningsmenyn. Min lever skriker SOS efter gårdagens Moxy-fest men jag står ändå redo med besticken i högsta hugg. Jag har hört rykten om att Hera är på Michelin-nivå när det kommer till flatklubbar så Hera-hungrig är vad jag är.

“Äntligen framme!” skriker min kompis Emelie och pekar mot en öppen dörr som lyser upp nattmörkret. Marken utanför vibrerar av R&B-basen och jag kan inte låta bli att börja dansa innan jag ens äntrat lokalen. “All you ladies pop your pussy like this”. Jag skrålar med till låten så högt att jag förmodligen gav det förbipasserande flatgänget tinnitus. Oops.

Väl där inne får jag syn på en cool tjej i bikerjacka med håret uppsatt i en rufsig tofs, likt ett välorganiserat fågelbo. Tofsen är ett av hennes utmärkande kännetecken. Och det pärlvita leendet förstås, som får nästintill alla lesbianer på fall. Jag pratar såklart om klubbgrundaren Cherin Jumha. Hon välkomnar in oss på klubben. Knäsvagheten slår till direkt.

I taket hänger vimpel flaggirlanger i olika färger och ballonger i taken. Det finns två dansgolv och på båda är stämningen on top. En grupp står vid sidan av och har en dance off. Vill man däremot ta en paus från skaka-rumpandet, röka lite och snacka skit eller dra en och annan raggningsreplik är utegården platsen att vara på. Men jag och mina vänner är danssugna och hör just nu hemma ute på dansgolvet.

Jag ser en silhuett av två brudar i ljuset under de blinkande discolamporna. De tittar på varandra. Kysser varandra. Pirret i deras magar tar sig på något förtrollande sätt in i min. De är kära och jag är kär i deras kärlek. Ena ser ut som en blond Ruby Rose och den andra som ett jävligt bra komplement. Sedan ser jag ett till kärlekspar. Och ett till. Och ännu ett. Fan, en jag-kan-inte-dra-hem-ensam-ikväll-tanke uppkommer.

Bakom dj-båset sitter flera kända snyggingar som Amanda Winberg och Jennifer W och på båset står, till lebbarnas stora lycka, Femme Fatale Selection och rör på sig på ett sätt jag aldrig skulle kunna. När Run The World sätts på fylls lokalen av en enda stor girlpower sing-along. Alla tar i från tårna och skriker “GIRLS”. Men snart stängs musiken av och folk börjar ställa sig i garderobskön. Nu uppkom den där tanken igen. Den där om att jag helst vill dela min kväll med någon annan.

Då kommer jag osökt att tänka på Jenny fyrtio plus som jag strulade upp på Moxy igår. Blir det bortamatch för mig ikväll?

Nu är det dagen efter. Klockan är 07:30 och jag är på väg hem från…