Hon snurrade i luften, hon kröp på marken och hon visade kärlek

Hon snurrade i luften, hon kröp på marken och hon visade kärlek

Så lät det när konserten var över och jag håller med till viss del. Pink rev av några riktigt bra låtar som även fick tråkgubbarna på pressläktaren att röra lite på sig. Det här var min sjätte konsert med henne och det var något som inte riktigt var det samma. Hon förklarade dock under konserten att hon hade en dålig dag och det är okej. Jag förlåter henne.

Showen startade med en konstig clown (?) som skulle föreställa en konferencier i Moulin Rouge-stil, men istället för att tillföra något blev jag mest irriterad på inslaget. När han försvunnit från scenen dök den riktiga stjärnan äntligen upp, bokstavligt talat. Hon kom flygandes upp från golvet i en bungyjumpsele till tonerna av Raise your Glass. Nu var showen igång på riktigt och Globen fullkomligt kokade. Publiken på parketten hoppade i takt med hitsen, Walk of Shame – Just like a Pill – U + ur Hand – Leave me alone (I’m lonley) – Try. Allt kom i ett smatterband, precis som vanligt.

Bäst under kvällen var Try. Det gör ont i kroppen när hon kastas runt som en liten vante. Sången är magisk och känslan hon förmedlar är hjärtskärande. Men jag vill också höja medlyt med Most Girls/There You Go/You Make me Sick. Det var helt underbart att få höra henne bränna av dessa gamla dängor från första plattan. Jag trodde aldrig det skulle hända, lite av en dream come true.

Även för sin kontakt med publiken runt själva scenkanten får hon ett stort plus. Det är inte många artister som tar sig tid att prata, skriva autografer och ta emot presenter under en konsert. Att hon även fick en Reisens-choklad uppkastat och kläckte skämtet ”Just give me a Reisen” förtjänar en hyllning.

Annars blandar hon akrobatiska konster med sensuella rörelser i ett sätt som får en att stundvis tappa andan. Något som verkligen fick mig att dregla, och jag kan nog tala för väldigt många lebbor, var den lesbiska sex-dansen som bakgrundsdansarna gjorde som mellanakt. Vackert, sexigt, trovärdigt och sjukt porrigt.

Turnen heter The Truth about Love och vi får en sanning som inte är censurerad. Den är naken, sårbar och äkta. Och icke att förglömma, den är inte bara till för heteros.
Jag har bara en sak att säga. Tack P!nk för att du är en av få som vågar visar och stå upp för att det finns annat än heterokärlek. Tack!

Spellistan – låt för låt.

Raise your Glass
Walk of Shame
Just like a Pill
U + Ur Hand
Leave me alone (I’m Lonley)
Try
Wicked Game (Cover)
Just give me a Reason
Truble
Are We all We Are
How Come Your not Here
Sobe
Great Escape
Who Knew
Fu**ing Perfect
Most Girls/There U Go/You Make me Sick
Slut Like You
Blow Me (One last Kiss)
So What