Filmen bygger i stora drag på Taichi Yamadas roman Strangers från 1987, men manuset, skrivet av Andrew Haigh, skiljer sig från bokens berättelse om en man och en kvinna, och handlar nu om två män, spelade av Andrew Scott och Paul Mescal. Att ”Harry” i boken är en ond kvinnlig ande som vill döda Adam är med andra ord inte med i filmen.
– Jag fick romanen skickad till mig av producenterna, och det som fångade mig var berättelsen om den ensamma mannen som var fast i storstan och drogs tillbaka till sitt barndomshem. Där kunde han kommunicera med sina föräldrar, och att då dra in gaystoryn i detta lockade mig, berättar Andrew Haigh, som tidigare regisserat och skrivit bögklassiker som filmen Weekend och tv-serien Looking.
– Jag har vävt in min egen story, och scener är inspelade i mitt barndomshem där jag inte hade varit på 40 år. Så jag tog på sätt och vis itu med mitt förflutna samtidigt som vi filmade. – För det var inte lätt att vara gay under 80-talet. Det var ganska traumatiskt att leva igenom en tid med Aids och homofobi, och många av oss bär de känslorna inom oss fortfarande.
Så samtalen Adam har med sina föräldrar handlar mycket om saker jag gick igenom då. Det sägs att allt är bättre nu, men vi som är gay har inte glömt det som sades då.
I filmen besöker Adam och Harry en gayklubb i en euforisk och drogrusig dansscen, hur ser du på hur vårt community idag med fler app-träffar och färre samlingsplatser?
– Det är helt klart annorlunda jämfört med hur det var när jag började gå ut. Då gick alla ut och man dejtade och utvecklade vänskaper på helt andra sätt. Jag kan sakna det, men samtidigt anpassar man sig till hur det ser ut idag.
Adam och Harrys relation inleds med att Adam spanar in Harry som söker upp Adam och vill komma in för sex, men Adam avvisar Harry. För honom, som vuxit upp med hiv/aids är snabba sexträffar inget som lockar. Men han efter för Harrys charm, och sexscenerna mellan dem innehåller mycket ömhet och sensualitet trots att som är sexuellt kittlande…
– Jag upplever att många filmmakare undviker intimitet när de gör sexscener. Det är bara sex liksom. Men även i ett ”one night stand” finns sensualiteten där. Beröring, och hur man berör, är väldigt sexigt eftersom det är två personer som connectar, hittar förståelse hos varandra och samtidigt har kul. Det ville jag fokusera på i mötet dem emellan.
Filmen innehåller en, i gaykretsar redan omtalad scen, där Harry slickar upp sperma från Adam bröst. Scenen är väldigt ”blinka-och-du-missar-den”, men som bög hajar man igenkännande till.
– Filmbolaget Fox Searchlight ifrågasatte aldrig scenen, och det imponerade mig. Jag ville jag visa något vi inte brukar se i mainstream-filmer. Scenen är sexig och väldigt, väldigt intim, och alla bögar som ser den vet exakt vad som händer. Men jag har märkt att straighta som ser den inte riktigt uppfattar vad som händer (skrattar).
Andrew Haigh berättar att Andrew Scott var den som förs blev klar för filmen ”eftersom protagonisten får alltid rollen först och så bygger man kring det”.
– Jag gillar hans arbete, både i Sherlock och annat, och vi klickade när vi sågs. Därefter fick ”föräldrarna” Claire Foy (The Crown) och Jamie Bell (Billy Elliott) sina roller, och sist kom Paul Mescal (Normal People) in. Paul var inte tillgänglig först, men jag blev lättad när han sedan kunde eftersom jag älskar honom som skådespelare. Alla skådespelarna har gjort fantastiska roller som de blivit ihågkomna för och som alltid är en del av dem, så när jag tog med dem kände jag att jag var tvungen att höja insatsen och göra något ännu starkare.
Andrew Scott är gay medan Paul Mescal är straight, hur ser på du debatten om att gayroller ska spelas av gays?
– Det är komplicerat, men jag tycker det beror på vad det är för roll och vilken typ av berättelse det är. Jag ville ha en homosexuell skådis för rollen som Adam medan det inte var lika viktigt för Harry-rollen. Det handlar i slutändan om att fatta de beslut som är mest rätt för projektet.
Musiken är en stor del av All of us Strangers då vi kastas tillbaka till Adams barndom och slutet av 80-talet. Klassiker som Frankie Goes To Hollywoods The Power of Love, Alison Moyets Is This Love och Pet Shop Boys Always On My Mind har en stor plats i filmen.
– Jag älskade alla dessa låtar som liten, och alla sa ja till att medverka. Det var bara en låt, som jag inte kommer nämna. vars rättigheter kostade över 100 000 pund, och som vi valde bort. Men det gör inte så mycket i slutändan, musiken är fantastisk.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte förstod filmens slut…
– Och det är bra. För jag vill att mina filmer ska skapa fler frågor än svar. En del ser hoppfullhet, andra ser sorg i filmens slut. Kärlek ÄR komplicerat, och du vinner kärlek och förlorar kärlek. Berättelser om kärlek är viktiga att visa oavsett var kärleken kommer ifrån, och jag vet att folk som är gay blir berörda av filmen och folk som förlorat sina föräldrar berörs av den delen. Jag gillar att folk säger att de vill se den fler gånger, och det var min målsättning. Det är lite som en dröm man inte riktigt förstått som man vill tillbaka till. Och här har man lyxen att återbesöka drömmen. Hur många gånger man vill.
Uppdaterad 2024-02-23
Hjälp oss att komma ut
För att QX som månads- och nyhetstidning skall kunna fortsätta ge röst åt regnbågssamhället i hela sin fantastiska bredd behöver vi ditt stöd!
Som prenumerant får du månadstidningen digitalt före alla andra och du kan även välja att få den hemskickad. Med ditt stöd kan vi fortsatt komma ut!
