Efter att 2009 ha tävlat med EMD och sedan Tone Damli 2013 är Erik Segerstedt tillbaka i Melodifestivalen solo. Nu med finaltippade Show Me What Love is.
– Låten kom faktiskt till på ett ”Mello-camp”, med mig, några andra artister och låtskrivare, bland annat var Mattias (Andreasson) som nu skrivit låten med mig och Pontus Söderman. Där skrev vi en dålig låt och kände senare att vi behövde revansch. Så när Mattias stod och dammsög sitt hus hemma så kom han på den här melodin. Därifrån byggde vi den här låten.

Det har gått 16 år sedan du var med i Melodifestivalen första gången och sen var du med 2013. Varför har det dröjt så länge innan du är med igen?
– Jag har letat efter ”låten”. Men sedan dess har jag jobbat mycket och körat bakom många artister i Melodifestivalen och Eurovision. Jag har sneglat på artisterna och tänkt att jag skulle kunna stå där en dag också. Nu stod alla planeterna rätt och det kändes rätt helt enkelt.

Apropå att du har körat, Robin Bengtsson sjunger bakom scenen, och du har körat bakom honom alla gånger utom en i Melodifestivalen. Hur hittade ni varandra?
– Vi träffade varandra första gången på en Finlandsfärja om jag inte minns fel. Det var när han var med i Idol tror jag. Eller precis efter. Jag har alltid diggat hans sångröst och sätt att sjunga. Vi insåg att vi är väldigt lika och kommer från småstäder. Så när jag körade bakom honom så gjorde vi en deal: ”Jag körar bakom dig så mycket du vill men då ska du köra bakom mig om jag kommer med någon gång”. Det är sjukt kul att han är här.

Har ni lika röster?
– Nej, vi har inte så lika röster jag och Robin. Han har lite mer nasal röst, men hans röst är en av de bästa rösterna jag vet. Det är en sjukt bra sångröst.

Du har ju med dig din ”EMD-brorsa” Mattias Andreasson på scen och han har ju också skrivit låten ihop med dig. Hur hittade ni varandra från början?
– Vi lärde känna varandra när vi startade EMD 2007 när jag och Danny letade efter en tredje medlem till vår grupp. Sen har vi jobbat intensivt väldigt mycket genom åren och de senaste två åren har vi spelat krogshowen Larger Than Life ihop. Både på Hamburger Börs i Stockholm och på Rondo i Göteborg. Så det var ganska naturligt att jag och han satte oss ner och började skriva låtar ihop. Jag försöker omge mig med människor som jag älskar och respekterar musikaliskt.

Vilken låt i Larger Than Life är din favorit av de som framförs i showen?
Steal My Girl med One Direction. För där får jag sitta vid pianot och göra min grej. Plus att den är jävla gött driv. Det är lite Elton John-feeling i det numret.

Du spelade journalist i Viaplay-såpan Strandhotellet, vad är det värsta en journalist har skrivit om dig?
– Jag skulle inte kalla honom journalist, men Alex Schulman skrev taskiga saker om mig. Och Aftonbladets Markus Larsson kvar ju sjukt taskig mot oss förr i tiden. Men sånt rinner av som tur är.

Vilken av Dannys låtar är din favorit av Mellolåtarna?
– Det får nog ändå vara Amazing tror jag. In the Club fattar jag inte riktigt. Den var bara upprepande. Men Amazing var bra och han hade bara otur att han fick tävla mot Loreen det året. Annars hade han vunnit tror jag.

Har du kontakt med Tone Damli idag?
– Nej, inte så mycket. Men hon ställer ju upp i norska Melodi Grand Prix i år, så vi har hörts lite på TikTok och skickat lite hälsningar till varandra där. Och det vore ju coolt om vi båda stod i Schweiz sedan i maj tillsammans.

Du har ju körat bakom Tennessee Tears Now I Know, Anton Hagmans Kiss You Goodbye och Got A Thing About You med FOO&O, vilken av dem var roligast att köra bakom?
– Att köra bakom Tennessee Tears. Därför att jag och Jonas i bandet är gamla barndomskompisar. Han har turnerat med mig, och spelat gitarr. Och deras musik ligger mig varmast i hjärtat.

Avslutningsvis, hur kommer du må 21.30 i kväll?
– Jag hoppas att jag kommer må som en jävla prins. Alltså att jag har gått vidare, minst till Finalkvalet. Så att jag får en fortsättning på det här äventyret.