Charlotte om favoritskapet, kören & Pride

Vad skiljer Hero i ESC från Hero i Melodifestivalen?
– Lasern, catwalken, den svartvita inledningen och micken hänger ju med. Däremot ändrar vi kanske färgen på laser beroende på hur de andra ländernas bidrag kommer att se ut på scenen.
Varför ser kören ut som den gör. Hade det inte varit schysst med bara fyra snygga tjejer bakom dig?
– Nej, vi behöver ett par mansröster i kören. Det måste bli så maxat som möjligt och då behövs dom. Sen var det viktigt att det ser snyggt ut på scenen och då hamnar en sjätte bakom scenen. Tjejen som är med i Serbien heter Annika Körssvik och hon sjöng faktiskt på Hero-demon som Melodifestivalsjuryn hörde i höstas.
Vad är en bra placering för dig?
– Det är ju det som är det svåra. När Carola kom femma så ansågs det vara ett misslyckande, men det var ju snorbra! En vinst är bra medan tvåan är ju den största förloraren. Han eller hon är ju bortglömd så snart kameran stängs av. För min del så är jag jätteglad om vi tar oss till final och hamnar vi i toppskiktet blir jag jättenöjd. Vinner vi blir jag jätteglad för SVT:s skull, vi behöver en nytändning. Vi har ju skickat några av de största artister vi har i Sverige och ändå inte vunnit och det vore kul att bli den första kvinnan som tar en dubbel.
Du tippas som vinnare bland eurovisionfansen och leder deras omröstning, har du koll på sånt?
– Ja, jag har flera omröstningar. Det är jättekul såklart men man vågar inte ta ut någonting i förväg.
Du har haft en ordentlig plan för vad du ska ha på dig var och när?
– Ja, absolut. Vi har ju klockslag för exakt vilka fester och presskonferenser vi ska gå på. Man kan ju inte bara slänga ner ett par jeans och hoppas att det funkar. Gör man sin läxa ordentligt så tror jag att man för lön för mödan. Så jag har haft många väskor med mig (skrattar)
Din nya skiva belönades nyligen med en platinaskiva. Hur har arbetet kring plattan funkat?
– Jag har ju haft förmånen att jobba med Fredrik Kempe, som är en klippa. Han och Bobby satte sig för att skriva Hero till någon annan från början men sen blev den min under arbetets gång. Kempe har faktiskt varit i kontakt med mig tidigare med sin egen Finally som skrevs till mig. När Kempe och Ljunggren sedan skrivit Hero så gick dom ut på schlagerklubben Victoria en måndagskväll och stötte på Björkman och sa att dom hade min låt…
…Och resten är historia. Fanns det en tanke om att Kempe skulle ha gjort hela plattan?
– Nej, det är ett enormt jobb att skriva så många låtar och vi ville ju också få in andra impulser. Målet var nog fem-sex låtar. Kempe har skrivit texter som jag skulle kunna ha skrivit själv, han har verkligen krupit under skinnet på mig. Överhuvudtaget har det varit intressant med låtarna, på plattan. Vissa har jag tyckt varit bra men har efter ett tag vuxit ordentligt till rena favoriter. Det är häftigt med musik att man kan bli övertygad efter ett tag.
Har du Melodifestivalssamlingen på cd hemma?
– Nej. Men hela Sverige bombarderas ju av bidragen så det är svårt att missa låtarna. Jag har upptäckt Patrik Isakssons låt, och Calaisas If I could som verkligen är min typ av musik.
Har du en ipod och vad lyssnar du på just nu?
– Ja! Jag är ett teknikfreak och har allt. Min ipod är fullmatad med allt från Bamses sagor till barnen till Dreamgirls-soundtracket och Ella Fitzgerald. Jag tycker också väldigt mycket om Sonjas skiva. Det är bra svensk pop som går rakt in i hjärtat, grymt bra.
Kommer du på Pride?
– Åh, ingen aning jag vet inte vad som är inbokat ännu. Jag får kolla det med Staffan (Charlottes manager). Men det vore ju såklart hur kul som helst…