Peter/Cherry Wilder:
Efter att ha lyssnat igenom plattan två gånger i natt och även genom hel morgonens löprundan så har jag kommit fram till följande:

Detta är definitivt en platta full av hits! För mig känns det som något så ovanligt som en dansplatta med själ och djup….och magiska danslåtar!
Jag är och förblir en av Madonnas största fans.
Min favorit är definitivt (just nu) Danceteria. En oldschool vibe med nytänk och en text som handlar om klubben där allt en gång startade…Magisk och lite Vouge vibe (med name dropps) Denna har definitivt potential att bli den största queer hitten med.
Plattan är som sagt full med starka låtar och jag tror att den bara kommer att växa ju mer man lyssnar.
Allt jag kan säga är: THE QUEEN IS BACK!

Mikael Karlsson:
Skivans SKRÄLL är ju My sins are my saviour med My Army of Lovers-samplingarna. Jag trodde inte mina öron först.
Att välja en favorit är som ”Sophies choise”! Den inre konflikten är total! L.E.S. girl är så fin så att jag fick en tår i ögat. Så avskalad, naken och varm.
Skivans omdöme: 9,5 av 10. Nyskapande och otroligt mycket överraskningar i denna berg och dalbana av skiva. Madonna har satt standarden ännu en gång.
Styrka: Ingen låt är den andra lik.
Svaghet: Ihopmixningarna på sina håll.
Favoritlåten: Favoriten är fan My sins are my saviour! Jag är svinsvag för Madonna på franska, och den sången är en konstinstallation snarare än ett albumspår. Älskar den!
Största queer-låten: Danceteria!! Man såg redan när filmen släpptes att det var gaysens favorit komplett med koreografi och allt haha Jag tror inte att någon av de övriga låtarna har det där queer-anthem- singalong-receptet som krävs för att kvala in riktigt.

Patrick Nyholm:
Vad är ditt omdöme om plattan?
Detta är, anser jag, det bästa albumet Madonna släppt sen ”Confessions on a dancefloor”. Hon är i sitt bästa element med den här typen av låtar hon gör på den här plattan. Hon har en otrolig förmåga att återuppfinna sin persona och ta in aktuella influenser och stilar men ändå hålla kvar den där unika feelingen som man känner när man hör en Madonna låt. Och hon lyckas göra det utan att det låter som att hon anstränger sig för mycket för att vara ”som de unga” för så gör en sann popdrottning. Jag älskar att hon omfamnar influenser från queer, underground house/trance och ballroom samtidigt som hon gör det till någon personligt. Att hon också går mellan dansgolvets lättsamma stämning till de mer allvarliga partierna med Fragile om brorsan Christopher, Betrayal om styvmodern och duetten med dottern Lola The test. En liten bonus är samplingen som dyker upp från LaCamilla och Army of Lovers gamla hit My army of lovers där man faktiskt hör LaCamilla i bakgrunden i låten My sins are my savior som hon gör med belgiska Stromae. Jag älskar också alla influenser från hennes tidigare låtar/stilar som Everybody, Express youself och Vogue. Detta känns som en platta som kommer avslöja nya saker med tiden och ju mer jag lyssnar på den och det är ett bra tecken för det gör albumet så levande och ett album som kan bli en av hennes framtida klassiker. Sammantaget är detta album, för mig, en fullträff och värt all väntan. Nu ska jag lyssna på den för sjätte gången på ett dygn.
Favoritlåt: Svårt att svara på redan men om jag får ta flera så älskar jag redan I feel so free, Danceteria, Everything, Bizarre och My sins are my savior.
Vilken låt blir största queerhiten: Jag tror Danceteria kan bli en queerfavorit men I feel so free är redan på god väg med sitt försprång känns det som. Känns som det finns en låt för alla riktningar inom queer en för popkidsen, en för Backdoor, en för SLM, en för Prideparaden, en för Ballroom club, en för Mälarpaviljongen och så vidare. Mother made an album for all queers and ocassions helt enkelt.