Visst är Blanchs café (1868 – 1964) vid Kungsträdgården och Berns Salonger (1863- ) omskrivna som allmänna nöjespalats men också som etablerade mötesplatser för herrar som på 1800-talet och runt sekelskiftet sökte sällskap med andra herrar.
Omskriven är även Källaren Flaggen (ca 1846 – 1901). Den låg på adress Nybrohamnen 24 och tvingades 1901 stänga då huset revs och Kungliga Dramatiska Teaterns ståtliga byggnad började byggas.
Källaren beskrevs av den ytterst heterosexuelle Albert Engström som ”högst gemytlig, där maten var billig och tobaksröken höljde allt i smickrande och mystisk halvdager och ett och annat slagsmål eller vanlig utkastning förgyllde tillvaron”.
I Anders Fagers och Michaela Carlbergs underhållande kriminalroman (utgiven 2024) med queert innehåll, Ynglingamorden, har Källaren Flaggen en central plats. Beskrivningen av vad som hände inne på korgen i slutet av 1800-talet är dock mer format av fria fantasier om en lustfyllt dekadent homoklubb än vad som var möjligt under 1800-talet.
För orgier á la Berlin var det inte tal om vid Nybrokajen.
Men ute i Berzelii park, mellan Berns Salonger och Källaren Flaggen fanns urinoarer där män som sökte män för intimt sällskap raggade.
I den mästerliga boken Sympatiens Hemlighetsfulla makt, om Stockholm homohistoria under 100 år, citeras en polisrapport från spaningar i området daterad den 21 december 1883: ”Tvenne hästgardister af 1 sqvadron hvar för sig uppehållande sig vid Nybron i närheten av urinkuren den de ofta besökte, synbarligen önska de hjelpa andra mansp. (begge varnade) den ene No 95 Johansson 1 sqvadron den 2dre No 16 samma sqvadron.
Samma afton 2ne hästgardisten af 3e sqv. sällskapande å källaren Flaggen med välklädd mansp. som der bjöd på förtäring ‘påtagligen sodomiter'”.
Hjelpare, eller hjälpare, var vad polisen kallade de yngre soldaterna eller arbetargrabbarna medan de äldre ”bättre manspersoner” som sökte kontakt kalllades ”hjälpsökande”. På Berns Salonger höll ”hjälpsökande” till medan på Flaggen var det ”hjälparna” som huserade och så kunde de två grupperna stöta på varandra i parken.
Men det var också på Flaggen som hjälpsökande och hjälpare möttes upp för att äta och dricka tillsammans, eller om man så vill gå på date.
Och ja, detta var inte en tid för jämlika möten utan absolut handlade det även om prostitution.
Den 15 oktober 1888 skriver Dagens Nyheter om hur det kunde gå till när en lurig man utklädd till löjtnant mötte en korpral liksom en musikant vid det militära och bjudit de två på smörgås med aptitsupar och öl på Källaren Flaggen. ”Efter intagandet af dessa försfrikskningar öfverströmmades ”löjtnantens” ädla känslor för ”manskapet” till den grad, att han även ville bjuda dem på punsch. Detta skedde på källaren Berzelius. Men här var målet satt för ”löjtnantens” frikostighet. Då han med sitt sällskap kom ut i parken, observerade några civilklädda gardesofficerare den öfverraskande situationen: en löjtnant intimt sällskapande med en korpral.” Det hela utmynnade i arrest och ”löjtnanten” visade sig vara förre bokhållaren Adolf August Lundberg som brukat anta påhittade roller för att enligt artikeln lura folk på pengar.
Med de två herrarna han bjöd generöst på dricka låter det dock som det var annat än pengar han var ute efter.
Den 7 juli 1891 träffade den riktige löjtnanten Reinhold von Rosen den ”yngre manspersonen” R-ck i Berzelii park och bjöd med honom att dricka punsch och äta supé på Flaggen. Att denna date blev omskriven i tidningsnotiser är på grund av att R-ck trots von Rosens enträgna försök ändå inte ville gå i säng med honom utan det hela slutade med slagsmål och polissak.
I kulturtidningen Figaro skrivs 1892 skojfriskt om restaurangen: ”La canaille!
– hade bestämdt Högst salig Hans Maj:t mumlat. Korrigerande.
Om – mot förmodan – Högtsalig Hans Maj:t, efter döden, besökt Flaggen. För att inspektera stamkunderna: underofficerarne och vedkaptenerna. Och stockholms-bänkherrarne.”
En annan författare, Magnus Ringh, skriver i boken Komedianten i ett eget kapitel om hur Flaggen är ett populärt tillhåll för stadens ekonomiska, men kultiverade, på krogen lätt berusade, teaterfolk som ondgjorde sig över att musikalerna nu börjat locka mer publik än den ädla teatern.
När minnestexterna över krogen skrivs i en mängd svenska tidningar landet runt så är det kanske framförallt Flaggens sillfrukostar som hyllas. Tidningen Halland skriver den 28 februari 1901 om förr, ”då det ”flaggades” hela natten igenom och ‘nackspilet’ utan någon ‘mellanakt’ afslutades med – sillfrukost”.
För gästerna från militärkasernerna, teaterarna, grannkrogarna, skärgårdsbåtarna och så klart homofilerna kom Flaggen att bli ihågkommen långt, långt efter!
Vi håller minnet levande!
