Berätta om de två åren som gått!
– Stockholm Leather Social lanserades faktiskt med ynka sex besökare, men månaden därpå fördubblades antalet och så igen månaden efter det. Idag har vi svårt att hitta lokaler som är rymliga nog för alla besökare, berättar en glad Eric Nilsson.
– Förra året mottog vi Regnbågspriset på Stockholm Pride för främjandet av den synliga queerheten. Det var mer rörande än vad jag först ville medge.
Ge oss några minnesbilder från den här tiden!
– Några som etsat sig fast är när Dykes on Bikes för första gången gjorde entré på sina motorcyklar, en fullsatt pråm med läderpersoner på Mälaren i somras, och minnesstunden för Elisabeth Ohlson kort efter hennes bortgång. Det känns som att tiden har gått fort samtidigt som man undrar om det verkligen inte gått längre tid än så. Vi har ju gjort så mycket roligt tillsammans.
Vad har varit det som överraskat dig?
– Något som överraskat mig är hur stort engagemanget har varit. Vi har besökare som reser långa vägar, både nationellt och internationellt, enkom för att gå på Stockholm Leather Social. Det säger något om samhörigheten man finner i Stockholms läderkultur.
– Men också den där gången då någon kom klädd som Chapell Roan. ”Har du sett? Chapell Roan är här!”
Ni har varit på olika typer av ställen – har det också blivit till olika typer av träffar?
– Eftersom vi är på olika barer och dessutom organiserar olika aktiviteter så blir de förstås unika, svara Eric Nilsson. Alla har sin favoritsocial som de pratar om, vare sig det är ettårsjubileet på Whippet Lab, cigarrer på Mälarpaviljongen, eller 2XL på SLM. Vårt enda återkommande koncept är 2XL, klubbkonceptet som vi arrangerat två gånger på ett proppfullt SLM.
Hur har läder- och fetisch-communityt tagit emot idén om att mötas socialt och synas offentligt?
– Lädersammanhanget har ju fullkomligt bubblat i den här staden de senaste åren och folk har suktat efter ett mer levande nattliv även utanför klubbmiljön. Jag tror det beror på att fler upplever att vår plats i staden är ifrågasatt. Därför värderar vi i större utsträckning våra mötesplatser och att träffas offentligt.
– När en uteservering är packad med läder så sätter det prägel på kvarteret, fortsätter han berätta om mottagandet.
– Den tveklöst queera närvaron understryker vår rättmätiga plats både för deltagare och förbipasserande. Det medför en öppenhet som man annars inte ser i Stockholm. Det tror jag att många älskar med Stockholm Leather Social.
Ni har inspirerat motsvarande i Helsingfors. Mer städer på gång i Norden?
– Jag vet inget säkert men jag har hört rykten om ett möjligt Oslo Leather Social! Men senast i november så reste många av oss till Helsingfors för att stötta nygrundade Helsinki Leather Social. Det var en stor succé och sedan dess har vi besökts flera gånger av våra finska vänner. Vi delar målet att främja det queera utbytet mellan våra två städer som vi upplever har falnat på senare år.
Har ni mött motstånd, negativa reaktioner?
– Det finns en och annan krog med lånta regnbågsfjädrar som inte välkomnar oss men de flesta är glada att vi kommer. Det visar ju sig att åttio läderbögar dricker mycket öl!
– Däremot så är jag beklämd över negativa reaktioner från det förbipasserande heterosamhället. Man märker att många Stockholmare inte ser queera människor till vardags längre. Det är uppseendeväckande att vara synligt queer och därför är det viktigt att vi åter tränger oss in i stadsbilden.
– När vi mottog Regnbågspriset på Pride så skrev nazistpressen att jag attackerar traditioner, vilket förstås inte är sant. Läderbögar har retat prussiluskor sedan sjuttiotalet så om något är jag ju traditionalist!
Inför 2-årsjubileet kampanjar ni till stöd för Tesla-strejken. Berätta!
– I Dagens Arbete läste jag om bilmekanikern Mustafa som sparkades av Tesla. Jag tog därför kontakt med IF Metall som skickar oss dekaler att dela ut på Stockholm Leather Social till stöd för strejken. Vi uppmuntrar besökare att flagga röda näsdukar för att visa sitt stöd. Näven får en dubbel innebörd på våra kvällar och läderqueers gillar allt som är svartlackat förutom en Tesla!
– Amerikaniseringen av svensk arbetsmarknad drabbar i slutändan queers. Utöver en sund sak så tror jag att det i allvarstid är avgörande att vi söker breda allianser. Därför tror jag på solidaritetsaktion som metod.
– Stockholm Leather Social har dessutom genomfört solidaritetsaktion förut. Vi har samlat in medicin till Ukraina och även gjort en mindre insamling till förmån för HIV/AIDS-forskning.
Planer för de nästkommande två åren?
– De senaste gångerna har vi haft utställningar och det fortsätter jag gärna med. I januari besöktes vi av Tristor Blue (Tom of Finland Foundation) och i februari av Amanda Jenderbäck som illustrerat Simon Supertis senaste singel. Det har varit uppskattat av såväl besökare som av konstnärerna.
– Med Tallink planerade vi även en läderkryssning Stockholm-Helsingfors men planerna föll samman eftersom det inte fanns en motsvarande organisation i Helsingfors att hjälpa till. Men det finns det ju nu! Så vi lär plocka upp den bollen igen.
– Helst av allt vill jag att Stockholm Leather Social spiller ut på gatan och till övriga krogar. En queer kvartersfest sista fredagen i månaden. Vore inte det fint?
