Klubbhistoria 23: ”Timmy: det röda hålet” på Söder”

Den 21 februari 1988 hölls det gravöl med tillhörande auktion av inredningen på RFSLs Klubb Timmy. För 10 kronor styck kunde den hugade köpa de svartmålade sofforna i trä som funnits i det inre rummet på gatuplan.

En legend gick i graven för att med mångmiljonstöd av Stockholm stad, mitt under brinnande aids-epidemi, flytta in i stora kontors- och festlokaler på Sveavägen.

Hösten 1971 börjar gaytidningen Revolt lista Timmy som mötesplats. Då för lesbiska ”Diana” och herrarnas ”Kretsen” som slagit sig samman som en del av RFSL. Öppet alla kvällar. Fredagar helt reserverad för ”flickor”, lördagar mixat och öppet till 02 på natten.

Här träffades även de mer politiskt inriktade i Klubb Albert som tog hand om torsdagar med diskussioner och teaterövningar på programmet.
Just Klubb Albert var med att genomföra revolutionen! När gruppens egen Stig-Åke Petersson blev ordförande i RFSL så slutade man med att ha fördragna gardiner! Gay Power var budskapet på modet och att sluta gömma sig blev Timmys melodi.

Hela verksamheten, från 1971 till 1988, drevs ideellt. Entrén, baren, discot och alla aktiviteter sköttes av medlemmar och vad som skulle ske i lokalerna var underkastat medlemsbeslut. Dessutom var det medlemmar som, när det behövdes, jagade bort bögknackare från raggparken Skinnarviksberget.

Inte helt vanliga inslag för en klubb och säkert var just samlingen engagerade i Gay Power-arbetet orsaken till att Timmy i perioder, av de mer mondäna bögarna, fick öknamnet ”det röda hålet”. De 70-talsmässigt hårdföra i vänster-homo-grupper å sin sida skällde Timmy för att vara förrädiskt kommersiellt!

I juni 1974 recenseras Timmy av tidningen Revolts Gunnar Oehman. Klubben kallas Stockholms ”snällaste” med ”en atmosfär av frälsis”. ”Hit kan du ta tjocka släkten och visa hur ‘normala’ vi bögar och flator är.”
Han fortsätter: ”Är du onykter, gammal, tjuv eller arbetare så kommer du bara in om du råkar vara författare eller något annat ‘fint’.”

En ständigt återkommande strid kring Timmy handlade om vilka kvällar lesbiska skulle få ha för sig själva. Vid ett extra medlemsmöte hos RFSL Stockholm 1975 lyckas tjejerna efter samtal med styrelsen och ”de socialistiska killarna” få majoritet för att lördagar, istället för de mindre populära torsdagarna, skulle vikas för lesbiska.

Trots att ”den bästa diskoteks- och raggdagen” nu tagits ifrån killarna så blev det inget tydligt upplopp bland de ca 900 medlemmar i föreningen som var män. ”Många var upprörda och förbittrade, men ingen tycks ha haft energi att göra något konstruktivt av protesten”, skriver Revolts utsände Hans. Troligen bidade de sin tid och hängde på City Club eller Piperska Muren i stället!

Vid nästkommande medlemsmöte blev så ”ordningen” återställd. Lördagar öppet för alla, dvs i praktiken en killkväll.

I ”hård konkurrens” med After Dark, som flyttat från gayklubben Tom-Tom i Shazams lokaler till sin egen klubb på David Bagares Gata, var det några medlemmar på Timmy som satsade på show kring nyåret 1978. ”Mimimic Show” med en ”depraverad konferencier”, en DragKing (”ett nytt grepp i drag-show-branschen” frågar sig Revolts nye klubbreporter Johan Falk), striptease och så dragqueens!

Riktigt sågad blir Timmy 1980 av Revolts anonyma recensent: Diskoteket i ett rökigt rum rymmer max 25 personer. Där spelas ”dålig kommersiell musik” och en ”sexualfientlig attityd”.
”Man får dansa och dricka öl, tala och teoretisera, men man skall inte gå hit för att jaga, fast alla gör det. Alltså samma gamla dubbelmoral som man fördömer i samhället i stort”, ryter skribenten och kallar RFSL för Riksförbundet för Sublimerade Lustar.

Hyvlingen kommer just då Timmy är på väg att byggas ut med en nedervåning. Så när avdelningens och Timmys boss, Kjell Rindar, svarar kritiken konstaterar han att Timmy nu är ombyggt och att ”vi skäms inte för att vi raggar”.
Nybygget innebär att diskoteket flyttar ner i källaren och där finns även en extra bar och toalett.

Tur det för med en allt större Homosexuella Frigörelseveckan, dåtidens Pride, behövdes nu mer utrymme. Och året efter sågningen öppnar dessutom den 13 februari bokhandeln Rosa Rummet i lokalen intill.

Timmy och RFSL expanderar, homokampen har fått fart, och så kommer slaget för rörelsen men först och främst för enskilda.
Sjukdomen Aids, som det tog några år innan man förstod orsakades av ett smittsamt virus, fick Timmy att bli kanske ännu viktigare än tidigare.
Diskussionerna om att skydda sig och andra, vikten av att ha en mötesplats för nya och blyga som gått kvarteret runt en massa varv innan modet att gå in kom till dem och en klubb som inte styrdes av att maximera intäkter, gjorde att drömmen om ett ännu större ställe började ta fart.

1985 avsätter så RFSL Stockholm 150 000 kronor till en fond för att öppna ett nytt Gay-Hus.
Och med buller och bång, snittar och ”bubbel, bubbel, bubbel”, blev Huset på Sveavägen verklighet den sista helgen i februari 1988.