Flinkas nyfiken på fist och politik

När vi får tag på honom har han dock paus i repetitionsarbetet, och intensivsolar i Vitabergsparken, som en extra energikick till premiären på torsdag.

Annons

– Det känns jättebra och lite obehagligt så klart. Pjäsen är hanterbar, med bara fyra skådisar och inte några krångliga ensamblenummer där alla ska sjunga på slutet. Det hela är väldigt naket.

Din rollfigur Oliver muttrar om pridefestivaler: ”Är det en demonstration, en hyllning eller en jävla catwalk?” Vad säger du själv?
– Det är ju precis så det är och så det måste få vara. Man får irritera sig på glittret och dom som problematiserar. Det unika är att det är lika delar av allt. Det är också det pjäsen handlar om, och den är en hyllning till tidiga generationers kamp.

Vad måste man gå på för grejer enligt dig under Pride?
– Jag kommer missa en hel del, men jag hoppas hinna se världens bästa band ”Hallå hela pressen” på schlagertorsdagen. Jag kommer direkt dit efter premiären.

– Sedan kommer jag också absolut gå på ”No tears for queers – ett år senare” Ett uppföljningsamtal kring en av förra årets viktigaste föreställningar om hatbrott som baserar sig på Johan Hiltons bok.

– Dessutom hade jag tänkt bestämma mig för vilket parti jag ska rösta på, jag tror det finns en bra möjlighet att ta reda på vad politikerna vill. Själv har jag ingen aning om vilken sida blockgränsen jag står.

Har du något bonustips?
– Jag studsade till inför seminariet ”Fistar fina flickor fittor?”. Det är kanske inte riktat direkt till mig, men det var den roligaste rubriken i programmet!