I över fyrtio år har Durk Dehner ägnat sitt liv åt att sprida budskapet i Tom of Finlands sexbejakande, humoristiska och stilbildande konst. Nu har stiftelsen ToFF flyttat originalverk från TOM House och pausar Artist-in-Residence-programmet. Samtidigt säger Dehner att han står utan den hyra han behöver för att sköta huset han själv äger, platsen han byggt sitt liv kring tillsammans med Touko Laaksonen och en stor del av communityt.
Tom of Finland, eller Touko Laaksonen, mötte Durk Dehner i slutet av 1970-talet. Tillsammans startade de Tom of Finland Foundation 1984. Sedan dess har Dehner ägnat många långa år åt att hitta och samla ihop originalverk som hamnat på villovägar.
Hos Michael Holm på svenska Revolt Press, som publicerade Tom of Finland på 1970-talet, hos Axel och Eigil Axgils och danska Coq, som publicerade honom på 1960-talet, och hos tidigare amerikanska förlag fanns original kvar i lådor. Mycket kom med tiden till rätta. Samlingen av teckningar och skisser växte och bevarades vid TOM House i stadsdelen Silver Lake i Los Angeles.
Arbetet har inte alltid varit friktionsfritt. Efter Touko Laaksonens död fortsatte stiftelsen att försvara upphovsrätten till hans verk. När krav riktades mot ideella föreningar, bland annat SLM Stockholm, om användning av bilder som Laaksonen själv skänkt blev relationen mellan föreningen och ToFF kyligare.
Men samtidigt växte Dehners arbete med att lyfta Tom of Finland. Genom utställningar och kommersiella samarbeten hamnade Tom-gubbar snart sagt överallt. Finland omfamnade sin son med lika stor entusiasm som de gjort för Tove Janssons mumintroll, och 2023 tilldelades Dehner Finlands Lejons orden för sitt arbete med att bevara Laaksonens arv.
Arbetet med konstnärer på TOM House blev också centralt. Artist-in-Residence-programmet har lett till forskning, utbildning, utställningar och seminarier. Där har konstnärer kunnat arbeta med arkivmaterial och skapa i det hus där Tom själv levde och verkade. Söndagsträffar och visningar har gjort huset till en mötesplats för erotisk konst och queer historia. Dehner har gjort mycket av detta tillsammans med sin partner Sharp och andra engagerade.
Så slog bomben ned. Bilder på Dehner med nazistsymboler spreds, både från privata sammanhang och från mer offentliga lädersammanhang. Först avsattes han som jurymedlem vid International Mr. Leather-tävlingen i Chicago. Därefter lämnade han ToFF:s ledning i januari 2025. QX rapporterade då att Dehner först hade bett om ursäkt och sagt att han lämnade för att inte skada stiftelsens arbete.
I nu aktuella brev beskriver Dehner avgången på ett annat sätt:
”Jag fick välja mellan att lämna styrelsens ordförandepost och min betalda tjänst på stiftelsen, eller bli avskedad.”
I europeiska lädersammanhang är det strikt förbjudet att bära nazistiska symboler. Dehner skriver nu att symbolerna han använde var i en sexuell läderkontext och hänvisar till att även Tom of Finland arbetade med nazistiska uniformer och figurer i erotiska bilder. Och han betonar närmast förnärmat att han därmed skulle stå bakom hatideologier. Hans förklaring har inte undanröjt kritiken. Men den berättar hur han själv diskuterar kring den scen och den historia han varit en del av.
Dehner skriver att han efter sin avgång sällan informerades om beslut, men fortsatte hjälpa konstnärer, hålla visningar och arbeta med bakgrundsmaterial om Tom och hundratals andra konstnärer. TOM House är hans privata bostad och fastighet, och ToFF hyrde lokaler där. Därför har han fortsatt haft en nära praktisk koppling till huset, även om han säger att han stängdes ute från stiftelsens beslutsfattande.
”Det här är mitt hem. Jag har skött underhållet av TOM House och fastigheten och varit djupt involverad i varje evenemang här. Det här är mitt barn. Jag har gjort allt jag kan för att stötta det, även när min relation till det förändrats dramatiskt.”
Han berättar att han försökt klara sina räkningar, däribland bolånet, och nyligen lagt om taket. Det var nödvändigt, skriver han, för att inte riskera att försäkringsbolaget skulle säga upp försäkringen.
”Situationen med stiftelsen är sorglig och sårande.”
När Dehner uttryckte oro över hur han behandlats fick han beskedet att kommunikationen måste gå via advokater. Han skriver att han därför inte kan säga mer om den delen av konflikten.
Dehner säger också att ToFF:s personal sagts upp och oroar sig för att den kunskap som byggts upp under årtionden går förlorad. Bland tjänsterna han nämner finns arkivarie och registrator, konstnärskoordinator samt ansvariga för givare och medlemmar.
”Den historiska kunskapsbasen kommer att gå förlorad,” menar han.
Nya personer har tillkommit i ToFF:s styrelse. De har erfarenhet från bland annat konst, kuratering, finans och strategiskt arbete. En del är verksamma i New York, något Dehner i sitt brev syrligt kallar ”the New York five”.
När konflikten nu blivit offentlig, eller som vänner till Dehner och Sharp uttryckt det: när de bestämt sig för att ”slå tillbaks”, har styrelsen flyttat ToFF:s samling av Tom of Finland-verk från det de beskriver som en en ”förvaringsmodul på TOM Houses uppfart” till en klimatkontrollerad anläggning. Den nuvarande styrelsen beskriver flytten som ett nödvändigt sätt att skydda originalverken.
Styrelseordföranden Robert Knox Hayes skriver till QX att ett externt utlåtande bedömde de tidigare förhållandena som olämpliga för verkens långsiktiga säkerhet. Han hänvisar också till att huset ligger i en identifierad brandzon. Nästa steg, enligt Hayes, är en fullständig inventering, konservering och digitalisering.
”Professionell förvaring är grunden för nästa steg”, skriver han och säger att arbetet ska göra Tom of Finlands verk tillgängliga för forskare, curatorer och allmänheten världen över. Av säkerhetsskäl vill ToFF däremot inte berätta var samlingen förvaras.
Styrelsen säger att det var försenade intäkter som gjorde att ToFF inte kunde betala hyran i tid. Dehner uppger att han inte fått hyran och behöver den för bolån, drift och underhåll av huset. För honom har konflikten alltså också fått omedelbara följder i hans eget hem.
ToFF pausar nu också Artist-in-Residence-programmet medan verksamheten och ekonomin stabiliseras. De undersöker andra former av konstnärsstöd, som stipendier, utställningar och ett ambulerande residens.
Oroade tidigare residenskonstnärer efterlyser dock en tydlig plan. De vill veta vad som händer med arkivet, hur framtida konstnärer ska väljas och var de ska kunna bo och arbeta. De erbjuder sig också att delta i samtal om programmets framtid.
Den svenske konstnären Roko Fearons utställning Lost & Found Fantasies öppnade på TOM House den 24 september. Fearon skapade verken under sin residensvistelse och hämtade inspiration från både arkivet och huset. Utställningen innehåller erotiska collage gjorda av bilder ur TOM Houses collagearkiv, en handritad serieteckning på metallpaneler och målningar inspirerade av husets spanska arkitektur. Där finns också Dala Dick, hans handskurna och erotiska tolkning av dalahästen med eget kurbitsmönster.
Fearons utställning visar vad residensprogrammet har inneburit: en möjlighet att arbeta med arkivets material och med platsens historia. Han kan bli den siste Artist-in-Residence att ställa ut på TOM House.
På kampanjsajten Save Tom House vädjar Dehner till communityt att engagera sig. Han skriver om söndagssalongerna som han och Tom höll för andra konstnärer och om hur TOM House blivit en plats för konstnärsmöten, visningar och residens. Han menar att samlingen och huset inte bör skiljas åt.
Stödet kommer från konstnärer och tidigare residensdeltagare. Filmskaparen Bruce LaBruce beskriver TOM House som en oersättlig del av Los Angeles queera kulturhistoria. Konstnären Richard Hawkins, som arbetat med ToFF i över trettio år, skriver att Dehners erfarenhet och vision har trängts undan. Tidigare residenskonstnärer kräver i sitt öppna brev besked om arkivet och programmets framtid, och erbjuder sig att bidra till arbetet.
Styrelsen säger att den vill säkra Tom of Finlands verk för framtiden. Dehner och hans supportrar oroar sig för att huset, kunskapen och gemenskapen kring samlingen ska gå förlorade.
Konstverken kan nu verkligen vara på en säkrare plats, även om förvaringen ännu är hemlig. Men den pågående konflikten riskerar att leda till ett stort kunskapstapp, en djup spricka med mångårigt engagerade och sår inom lädermiljön som kan ta lång tid att läka.
Det kan just nu verka svårt att se hur kommunikationen via advokater ska kunna övergå i ett samarbete. Men för alla Tom of Finland-fans, inte minst i Finland, landet som på senare år har hyllat sin son och hans arv, måste förhoppningen vara att Dehner och kunskaperna, erfarenheterna och krafterna kring TOM House åter kan bli en del av Tom of Finland Foundation.
