– Först är det Pia-Kristina Gardes seminarium. Hon har skrivit en jättespännande bok om Karin Boye och hennes liv, och det seminariet kommer att bli en stor inspiration för Paulina Helgeson och mig. Paulinas och mitt seminarium precis efter kommer att bli ett intensivt samtal, vi hoppas på en involverad och deltagande publik där.

Det är i år 70 år sedan Karin Boye dog, och RFSL har delat ut det första Boyepriset till dig och Normal förlag för er gärning inom hbt-litteraturen. Finns det något annat som gör henne aktuell idag?
– Hon är till exempel en stor förebild inom årets pridetema, öppenhet. Hon levde så öppet man bara kunde, på sin tid. Dessutom är hon en av våra viktigaste moderna författare, med ett författarskap som inte tystats i sammanhang där man annars gärna utesluter både kvinnor och hbt-personer. Och i år är hennes pacifistiska engagemang särskilt passande med tanke på det fruktansvärda som skett i Norge.

Ulrika beskriver Karin Boye som DEN stora hbt-författaren, med motiv och stil och språk som sjuder av förbjuden och het åtrå.
– Det är inte en tillfällighet att ett av de mest uttjatade skämten om flator går ut på att vi dricker te och läser Karin Boye. Ja, det gör vi. Och det är en utmärkt sysselsättning för kropp och själ. Sedan tror jag att Boye liksom exempelvis Radclyffe Hall varit något av en lesbisk trivselgisslan, för läser vi med dagens hbt-ögon ser vi att deras författarskap ger utrymme inte minst för transpersoner – och bisexuella.

Den som vill veta mer om en stor föregångare och förebild inom hbt-litteratur och -kultur, skyndar sig alltså till Pride Sergel på fredagseftermiddagen. För den som aldrig har läst Boye, vad skulle Ulrika själv rekommendera?
– Kallocain. Absolut. En roman om vad som händer med människor i en totalitär stat. Sedan är hon ju i lesbiska sammanhang mest förknippad för sin lyrik. Så för poesin ordinerar jag samlingen För trädets skull. Hennes författarskap är lättillgängligt eftersom nästan varje bokrea har någon samlingsvolym till salu.