Bakom föreställningen står den amerikanske queerkonstnären, aktivisten och teaterforskaren Dr. Noah Alfred Pantano, som är bosatt i England. Genom humor, personliga erfarenheter och akademisk forskning vill han utmana fördomarna kring pup play, en subkultur inom den queera kinkvärlden som blivit allt mer synlig.
– Många har sett personer i hundmasker under Pride, men väldigt få vet vad pup play faktiskt handlar om. Föreställningen försöker inte bara förklara vad gemenskapen är, utan snarare varför någon väljer att ta på sig en ”pup hood” och vilken betydelse den identiteten kan ha, säger Pantano till QX.
I föreställningen iklär han sig rollen som ”Professor Handler David”, som med glimten i ögat håller en ”föreläsning” om pup play och de fem stegen för att förvandla en ”bitchboy” till en ”good pup”. Det som börjar som en pseudo-akademisk föreläsning utvecklas snart till en genreöverskridande föreställning fylld av dockteater, punkmusik, multimedia, queerteori och humor, med ett tydligt budskap om identitet, gemenskap och normer.
Pjäsen skrevs parallellt med Pantanos doktorsavhandling och beskriver han själv som autoteori, en blandning av fiktion, memoarer och akademisk teori.
– Det är en föreställning om identitetens motsägelser och om den homofobi som kan uppstå när människor väljer att uttrycka sig på sätt som bryter mot normerna.
Resan har dock inte varit enkel. Enligt Pantano har produktionen mötts av både censurförsök, dödshot och homofobiska attacker.
– Det har varit lite skrämmande. Pup Play har väckt betydligt starkare och mer aggressiva reaktioner än något annat jag har skrivit. Jag tycker inte om att läsa hatkommentarer eller se affischer där någon har klottrat över mitt ansikte eller stuckit ut mina ögon. Homofobi och hot om våld gör ont, men inte lika mycket som att låta de hoten hindra mig från att vara den jag är och skapa den konst jag vill göra. När hatet riktas mot den här föreställningen påminner jag mig själv om två saker. För det första: den här reaktionen är exakt anledningen till att jag måste fortsätta spela den. För det andra tänker jag på alla som har sett föreställningen, alla som kommer att se den och vad den har betytt för dem. Jag tänker på alla pups som känner sig sedda och älskade.
Varför tror du att det du gör väcker så starka reaktioner?
– Uppriktigt sagt handlar det om att många fortfarande känner obehag inför homosexuell sexualitet. Det ironiska är att nästan allt hat mot Pup Play bygger på antaganden om vad föreställningen är, inte på vad den faktiskt handlar om. Många som varit skeptiska men ändå sett pjäsen säger efteråt att de har fått ompröva sina egna fördomar om pup play. En del av föreställningens syfte är just att synliggöra den homofobi som fortfarande finns och få publiken att ifrågasätta sina egna föreställningar.
Pup Play har turnerat internationellt och belönats med flera priser, och under det senaste året samlat in över 14 000 kronor till olika HBTQ+organisationer.
– Jag tänker på alla pengar den har samlat in till välgörenhet. Det är det som betyder något och det är därför jag fortsätter, trots rädsla och hot. Kärlek och sanning kommer alltid att segra över hat.
Vid sidan av scenkarriären arbetar Pantano med uppsökande verksamhet för HBTQ+-ungdomar och har tidigare utsetts till finalist i kategorin Årets aktivist vid National Queer Student Awards.
Den flerfaldigt prisbelönta Pup Play: A Queer Pseudo-Lecture (of sorts) spelas på Stockholm Fringe Festival den 28 och 30 augusti.
