Homopolitik

Är du för en könsneutral äktenskapsbalk?
– Ja, och jag vill gärna att staten ska stå för den legala ceremonin som ska vara lika för alla medborgare. Sedan ska kyrkan själv få avgöra vilka som ska få ingå i den kyrkliga ceremonin.
Tycker du att homosexuella par ska kunna gifta sig i kyrkan?
– Ja, hittar jag någon gång en kille jag vill gifta mig med så vill jag gärna ha den möjligheten.
Anser du att samkönade par ska få adoptera barn?
– Nej, för barnens skull. Min inställning är att barnet som kommer från ett annat land ska få sitt ursprung ersatt med det biologiska ursprung de kommer från. Barnet har förlorat mamma och pappa, då tycker jag att det är en mamma och pappa barnet ska få. Men hade någon av de stora adoptions- eller barnorganisationerna sagt att de vill tillåta homoadoption så kanske jag hade haft en annan inställning.
Vad anser du om homosexuella som skaffar biologiska barn i olika familjekonstellationer?
– Det gillar jag inte. Då utnyttjar man barnet för sina egna intressen.
Tycker du att lesbiska ska kunna bli inseminerade på landstingets bekostnad?
– Nej, det gör jag inte. Det beror på samma sak, att det inte ligger i barnets intresse. Här fråntar man barnet rätten till sin biologiska far.
Bör man med politiska medel främja den heterosexuella kärnfamiljen?
– Om det finns barn med i bilden så tycker jag det. Barnets bästa är att få växa upp med sina biologiska föräldrar, och att de inte separerar. Men samtidigt ska man inte pracka den här familjebilden på alla i tid och otid. Jag som homosexuell ska inte hela tiden behöva höra att jag skulle få ett mycket lyckligare liv om jag träffade en kvinna och skaffade barn med henne. Alla familjekonstellationer ska vara lika värdefulla. En kärleksform ska inte anses som bättre eller finare än någon annan.
Nu till frågan många säkert ställer sig – hur kommer det sig att du blev kristdemokrat?
– Jag blev aktiv i kdu redan när jag var 13 år. En viktig anledning är att jag alltid har haft ett stort engagemang för socialt utsatta människor, inte minst i utlandet. I Kristdemokraternas partiprogram betonar man människovärdesfrågorna väldigt mycket, och den internationella solidariteten. Det står över penningfrågorna. De immateriella frågorna är viktigare än de materiella för oss.
När du gick med i Kristdemokraterna hade du inte kommit ut som homosexuell, det gjorde du så sent som i somras – hur kommer det sig att du efter att ha tagit det steget ändå vill vara kvar i partiet?
– Det beror på det stöd jag har fått inom partiet sedan jag kom ut. Trots att jag har fått ganska mycket media på grund av det här har jag inte fått några som helst negativa reaktioner inifrån partiet. Tvärtom har jag fått massor med positiva mejl och ryggdunkar. Mina partikollegor säger ”det här är modigt, det här behöver vi, det är bra för partiet att ha öppet homosexuella medlemmar”. Hade jag däremot känt mig negativt behandlad hade jag naturligtvis inte varit kvar. Och hade den bild man ofta får av kristdemokraterna i pressen stämt så hade jag inte heller stannat kvar.
– Mina politiska preferenser har inte förändrats sedan jag kom ut som bög. De har inte med min sexuella läggning att göra. Jag vill fortfarande arbeta för ett samhälle där man sätter de immateriella värdena i centrum. Sedan drar jag i vissa frågor andra slutsatser än partiet gör, till exempel vad gäller äktenskapslagstiftningen. Och jag kanske inte tar till samma brösttoner i frågor som homodadoption som vissa i partiet gör. Men jag ser inte detta som en anledning till att göra utträde.
Hur gick det egentligen till när du kom ut, och varför dröjde det tills du fyllt 23?
– Jag erkände för mig själv att jag är homosexuell först i maj förra året. Jag har väl funderat på det i tio år, eller snarare levt i skräck för det… Till slut kom jag till en punkt där jag insåg att det är killar jag tänder på, men exakt vad som hände vill jag inte berätta för alla QX läsare. När jag väl insåg att jag är homosexuell kände jag en oerhörd lättnad, trots att jag haft en väldig ångest inför den dagen.
– Jag hade inga större problem att sedan berätta det för människor. Först för ett par kompisar, sedan för några nära vänner inom kdu i augusti. I mitten av oktober berättade jag för min familj. Och så blev jag intervjuad i tidningen Kristdemokraten i november.
Vad fick du för reaktioner från din familj?
– Först berättade jag för min syster. Hon hade misstänkt det, men hoppats att det inte var så. Några veckor senare berättade jag för min mamma när hon var på besök i Stockholm. Hon hade också misstänkt det, men började ändå gråta. Samma kväll ringde jag min pappa och bror. Min bror sa ”grattis, vad kul”, pappa var mycket förstående fast tyckte att det var lite trist. Jag har redan märkt att de ändrat sin attityd till det här ganska mycket. Och ärligt talat har jag ju inte gett dem så mycket tid att smälta det, eftersom jag gick ut i riksmedia direkt.
Vad har du fått för reaktioner från andra homosexuella när du ”kommit ut” som kristdemokrat?
– I början vågade jag inte berätta att jag var kristdemokrat, men när jag väl gjorde det sa de flesta ”vad spännande och intressant”. Jag har bara fått en negativ reaktion, och det var ett mejl från en bög som tyckte att jag är köpt av partiet, att de utnyttjar mig för sina syften. Horribla anklagelser!
Finns det fler homosexuella som är aktiva inom kd?
– Ja, den mest kända är väl Bojan Ticic som är ordförande för kdu i Stockholm. Sedan finns det fyra till som jag inte vill säga namnen på. Bara bögar, tyvärr, men det beror nog på att det ju oftast är fler män än kvinnor som engagerar sig politiskt. Inom de borgerliga parterna känner jag inte till en enda lesbisk.
Betraktas inte homosexualitet som något onaturligt i Bibeln, som väl är kd:s rättesnöre?
– I vårt partiprogram står ingenting om det, och vi politiker ska inte gå in och tolka Bibeln. Enligt vårt partiprogram har alla människor lika värde oavsett sexuell läggning.
Vilka är dina politiska hjärtefrågor?
– Skolpolitiken och internationella frågor som att bekämpa fattigdomen i världen, och även Europasamarbetet. När det gäller skolan engagerar jag mig just nu mycket i mobbning, det faktum att många elever är rädda när de är i skolan, att bland annat flickor och homosexuella blir kränkta. Även jag blev utsatt för homosexuellt laddade kränkningar i skolan.
Vilken är den viktigaste hbt-frågan just nu?
– Det är äktenskapslagstiftningen. Jag hoppas att kdu kommer att ställa sig bakom en könsneutral äktenskapslagstiftning. Och så anser jag att homosexuella flyktingar ska få flyktingstatus. Där har jag redan kdu bakom mig. Dessutom måste vi ta krafttag mot de kränkningar hbt-gruppen dagligen utsätts för på arbetsmarkanden, på skolgården, på krogen – ja i hela samhället.

Publicerad: 2004-04-05 19:53:36