I våras höll sig Stockholmsprofilen Bella Aksoy gömd, efterlyst av polisen och hotad av utvisning till Turkiet. Efter att ha tagits av polisen och förts till förvar den 28 maj i väntan på att utvisningen skulle verkställas har Bella levt i tung ovisshet. En eventuell utvisning skulle med stor sannolikhet ha gjort att hon, en kurdisk transkvinna och hbtq-aktivist, hamnar i fängelse i Turkiet – och dessutom tvingats möta sin familj. En familj som dödshotat henne.
I går kom dock beskedet som Bella, också känd som Ms. K knappt vågat drömma om: Hon släpptes från förvaret.

– Det känns så märkligt. Jag vet inte vad som är dröm och verklighet, berättar Bella för QX.
Nyligen hade hon fått besked om att hon skulle utvisas, men två dagar senare stoppades plötsligt deportationen. Migrationsverket ville ha nya svar, och med hjälp av sin advokat Silas Aliki har Bella kompletterat uppgifterna om sin situation. Och igår kom beskedet: Bella är inte längre frihetsberövad.

– Det känns som en dröm, och jag både gråter och skrattar. Men jag känner fortfarande stor oro, och när jag kom till vår lägenhet fick jag panik och trodde att polisen skulle vara där. Jag vågar inte gå ut av rädsla för att folk som sett mig i tidningar eller i sociala medier ska hota mig. Jag kunde heller inte sova i natt för att sängen var så skön…
Bella gråter.
– I morse vaknade jag så tidigt efter att min man Emil hade gått till jobbet och var så rädd att polisen skulle komma.  Det är så många trauman, och jag brottas med posttraumatisk stress. Men det känns fint att vara fri och jag är så glad att få äta god mat och kunna krama min make.

Bella Aksoy är nu fri, men fallet är inte avslutat. Hon har fortfarande ett gällande utvisningsbeslut, men just nu finns någon form av hinder för att det ska verkställas.
– Att Bella nu inte är i förvar innebär att Migrationsverket inte längre har grund för förvar. Vi väntar nu på mer information, och det enda vi vet är att det finns ett verkställighetshinder. Just nu väntar vi på att de ska återkomma. Bella är inte frihetsberövad, men har heller inte fått uppehållstillstånd, säger Silas Aliki till QX.

Bella beskriver tiden i Migrationsverkets förvar som en känslomässig berg-och-dalbana, där människor hon lärde känna kunde ryckas bort från en dag till en annan.
– Alla som är där hotas av utvisning. Du vaknar och någon är borta, du vaknar av att någon anländer. Det krossar hjärtat. Jag har haft så många panikattacker och epileptiska anfall, och suttit isolerad. Jag försökte göra något dåligt…
Bella gråter.
– Jag, som alltid varit social, var mycket ensam på mitt rum. Men sen ville jag ge stöd åt dem som inte hade någon på utsidan, och försökte trösta så mycket jag kunde. Men många av de vänner jag fick försvann och det var hjärtskärande. Även om jag är glad nu så känner jag sorg för dem som är kvar där inne. Jag träffade flera HBTQ+personer som hotas av utvisning.

De flesta hon mötte under tiden i förvaret var snälla. Men mötet med en transfobisk polis sitter kvar, och tanken på poliser väcker Bellas posttraumatiska stress.
– Hon förminskade mig, skrattade och frågade om jag är man eller kvinna eftersom det står i mitt pass att jag är man. Men jag har alltid beskrivit mig som kvinna. Jag vet att jag borde anmäla händelsen, men jag vill inte göra något som skulle påverka mitt fall. Polisen har så mycket inflytande, och jag vill inte göra något som riskerar det.

Bella berättar om gårdagen, när hon äntligen fick lämna förvaret. Hennes bästa kompis Simon hämtade henne med bilen, och de spelade hög musik och sjöng med, precis som de brukar göra.
– Sen åkte vi och åt pistageglass, min favorit. Efter det träffade jag äntligen min man Emil, och vi åt vattenmelon. Jag har inte ätit det på hela sommaren. Sådana här små saker betyder så mycket.

I dag ska Bella försöka ta sig ut, gå i skogen och försiktigt känna på friheten. Hon drömmer om att ge ut en bok, baserad på sin historia och anteckningarna hon gjorde i förvaret. Hon vill fortsätta att dj:a, och få folk att dansa som hon gjorde innan allt det här. Hon vill gå SFI och fortsätta sina universitetsstudier. Hon vill komma i gång med sitt liv i Sverige.
– Jag är mer än redo att ge mer. Jag är äntligen en människa igen och inte bara ett nummer.

Foto: Terese Bygg