En fråga under en middag blev en vändpunkt för Thomas Wijk.
Han och hustrun Ulrika berättade för en teolog och hans fru hur svårt det var för dem att deras son Andreas var homosexuell. Då kom frågan som fick honom att se situationen från ett annat håll: Men hur känner Andreas?
– Vi var så otroligt fixerade vid att rädda vår egen position eller vår egen situation att vi missade att det var vår son det handlade om, inte om oss, säger Thomas.
I boken Pappa eller pastor berättar han och Andreas om vad som hände när sonens homosexualitet krockade med föräldrarnas religiösa övertygelse. Men också om hur det gick att hitta tillbaka till varandra.
Thomas Wijk växer upp i ett strikt religiöst hem där sådant som tv, bio och skoldans anses strida mot tron. På ett läger träffar han Ulrika. De gifter sig, får barnen Andreas och Victoria, och Thomas etablerar sig som pastor inom pingstkyrkan.
När Andreas i tonåren berättar att han är homosexuell finns det inget utrymme för den verkligheten i föräldrarnas föreställningsvärld. De förnekar hans läggning och försöker förändra den genom förbön. Även Andreas hoppas att bönerna ska göra honom ”fri”.
– Mamma och pappa gjorde det här utifrån kärlek till mig, hur motsägelsefullt det än låter. De ville inte att jag skulle hamna i helvetet. Det gör det lättare för mig att förstå varför de gjorde som de gjorde. Och jag var ju lika mån om att bli ”fri”, säger han.
– Jag växte upp i en kultur där homosexualitet gjorde att man kom till helvetet.
Bokidén kom efter ett viralt klipp på pappa Thomas reaktion när Andreas spelar upp låten If I Was Gay. Klippet har idag över 50 miljoner visningar. Tänk om de skulle berätta hela historien? Andreas ville först att berättelsen skulle vara Thomas egen.
– Jag var väldigt tydlig med att: ”Nej pappa, det är du som ska skriva, jag ska inte skriva.” Men jag är så glad att det ändå blev vår bok, på vårt sätt.
Thomas berättelse utgör grunden, medan Andreas skriver om sina upplevelser och tankar. Att återvända till det som hänt har stundtals varit tungt. Samtidigt har Andreas fått en större förståelse för sin pappas bakgrund.
– Boken hade aldrig funnits om vi inte hade hittat en försoning. Det är egentligen utgångspunkten för att vi ens har kunnat skriva det här.
Tiden har tagit dem hit, för i så många år väntade Andreas på att accepteras för den han är. När Andreas i dag hör föräldrar säga till sina barn att det inte spelar någon roll om de blir kära i tjejer eller killar tänker han på vad de orden hade kunnat betyda för honom.
– Att göra en icke-fråga av någonting som för mig var så stort hade förändrat hela mitt liv. Jag tror att det hade tagit bort all skam och skuld och rädsla.
För Thomas innebär skrivandet att granska den miljö han själv varit med och företrätt. Han tänker på hur det måste ha känts för Andreas att som barn sitta med under en gudstjänst och höra bibelord som fördömde det han kände, den han är.
– Hur kan man vara så inne i en övertygelse att man faktiskt inte förstår att det här skadar relationer? Vi måste ta ansvar för det, menar Thomas.
Han önskar att han själv hade fått läsa en sådan här bok. En berättelse som hade kunnat få honom att stanna upp och ifrågasätta hur han bemötte sin son.
För Andreas kom ett tillfälle när han behövde sätta gräns. I boken återges ett sms där han säger att han inte vill ha kontakt med sina föräldrar.
– Jag var så arg på att jag hade låtit dem tala in i mitt liv så tydligt. Det är inte ofta jag har stått vid ett så tydligt vägskäl, men där gjorde jag det. Jag kände att jag var tvungen.
I dag beskriver Andreas Wijk familjen som starkare än någonsin. Förlåtelsen har varit viktig, liksom möjligheten att prata öppet om det som hänt. Tron finns kvar, men Andreas behöver inte längre börja dagen med att be Gud ta bort hans homosexualitet.
– Jag är aldrig rädd för Gud och jag känner aldrig att jag inte är älskad. Det här har förändrat allt.
Thomas beskriver sin egen förändring som att han har fått ”en större Gud och en mindre djävul”.
– Jag hade skapat en bild av att det här handlade om ondska. Men jag möter ren ondska varje dag inom kriminalvården i min roll som fängelsepastor. Homosexualitet är inte ondska.
På frågan om homosexuella relationer är lika välsignade inför Gud som heterosexuella svarar han:
– Jag tror ju det. För du är ju den du är.
Men när jag frågar om han skulle kunna viga Andreas med en man så förklarar Thomas att han inte kan det. Som pastor inom pingströrelsen får Thomas inte förrätta en sådan vigsel. Andreas reagerar direkt:
– När du säger det nu, pappa, blir till och med jag så här: ”Vänta, va? Du får inte?” Jag kan typ inte förstå att det är där vi fortfarande är i vårt samhälle.
Thomas förklarar att han och Ulrika har valt att stanna i sitt kyrkliga sammanhang för att de vill försöka påverka inifrån. Han återger ett samtal med en annan familj, där en mamma frågade sin homosexuelle son, som lämnat kyrkan, om föräldrarna borde göra detsamma. Sonens svar stannade kvar i Thomas: ”Vem ska då möta nästa jag?”.
– Det resonerade i mig, menar Thomas.
Med boken hoppas far och son nu nå både föräldrar som behöver ompröva sin övertygelse och människor som fortfarande känner att de måste trycka undan vem de är för att få plats i kyrkan. Thomas riktar i boken tydlig kritik mot den miljö han själv fortfarande är en del av. Framför allt vill han att kyrkan ska förstå vad dess budskap kan göra med unga som lyssnar på de med makt.
–Vi måste ta ansvar. För det skapar fortfarande otroligt mycket negativt om vi inte tar ansvar för det vi faktiskt lär ut.
Även om han också ser små förändringar i attityder och samtalsklimat, så råder en tystnadskultur, menar han.
– Jag tror och hoppas att pappas röst kan påverka andra, sådana som är som han en gång var, säger Andreas.
Både Andreas och Thomas är ense som att Pappa eller pastor ytterst handlar om en fråga som sträcker sig långt utanför deras egen familj:
– Hur ser man egentligen på sin medmänniska, i det här fallet sin son, och vad ska det behöva kosta innan man ifrågasätter eller vågar ändra sin uppfattning?
Boktiteln må vara en fråga, men för Thomas har frågan sedan länge fått ett svar.
