Gårdagens internationella dag mot homofobi, transfobi och bifobi skulle vara dagen då en Prideparad åter satte färg på den georgiska huvudstaden Tbilisis gator. Så blev inte fallet.

Trots inrikesministeriets löften om att upprätthålla säkerheten upplevde arrangören, organisationen Equality Movement, att hotet var för stort. Inte minst eftersom flera extrema rörelser hade anpassat tiderna för sina demonstrationer för att matcha Equality Movements.

Minnena från 2013 när en Prideparad attackerades och upp emot 27 personer skadades ligger fortfarande färskt i minnet, och erfarenheten här är att polisen ofta ger sig på HBTQ-personer eller passivt accepterar när andra gör det. Rädslor som ytterligare stärktes efter att polisen stormade flera nattklubbar under förra helgen.

Också detta år planerade tusentals personer att samlas i motdemonstrationer som bland annat arrangerades av nazister, pro-ryska rörelser och ortodoxa kyrkan. Däribland en marsch för kärnfamiljens bevarande. Just den manifestationen ackompanjerades dessutom av en medeltidsklädd riddare på häst, en man vars klädstil var lika omodern som hans värderingar.

En stor parad hade inneburit säkerhetsrisker och dessutom menade arrangörerna att fokus lätt skulle hamna på fel frågor och att politiska sidor åter skulle använda rörelsen för sin egen vinning.

Istället för en stor fysisk demonstration genomfördes därför flera små manifestationer som spreds genom sociala medier. Aktivisterna reste runt till olika myndighetsbyggnader för att läsa upp uttalanden, vilket sedan följdes av röksignaler för att markera situationens allvar. Samtidigt genomfördes ett flertal aktioner av andra aktivister, och få kan ha missat att det finns en stark rörelse för kärlek och öppenhet även i Tbilisi.

Det ska sägas att situationen i landet har förbättras på senare år, samtidigt är Georgien ett väldigt konservativt land där de negativa attityderna mot exempelvis homosexuella är omfattande. En studie har visat att 80% av befolkningen uppvisar en ”negativ attityd” mot homosexualitet och att hela 93% av befolkningen inte skulle vilja ha en homosexuell granne.

Georgien har långt kvar, och inget tyder på att kampen kommer bli enkel. I takt med att vackra Tbilisi nu blir ett allt vanligare turistmål behöver också omvärldens press för mänskliga rättigheter i landet öka.