”Du kanske har någon ex-flickvän vars personnummer du kan ange?”
Jag undrar först om jag hörde fel eller om jag drömmer? Jag hasplar ur mig ett ”nä” till handläggaren på Försäkringskassan innan jag samlar mig för att påtala att vi ”då nog får gräva långt ner i arkivet” för jag har levt med min kille i över 11 år.
Redan under förra året, 2020, visade nya beräkningar (DN 200210) att det kommer fler barn som fötts av surrogatmödrar än adoptivbarn till Sverige. Politiken i Sverige när det gäller familjebildning och barnrättsperspektivet är alltjämt på efterkälke.
Regeringen Löfven/Andersson talar gott om att det ska bli enkelt för regnbågsfamiljer och att alla barn ska få samma rättigheter. Men verkligheten där datorsystemen och myndigheterna har makten hänger inte med. När jag talar med handläggaren på Försäkringskassan blir det uppenbart. Det går inte att ansöka om tillfällig föräldrapenning, så kallade 10-dagar, om man inte kan ange mammans svenska personnummer i webbformuläret online.
Frågan om värdgraviditeter är för en del etiskt komplicerad och det går att landa i olika slutsatser kring vad man rent personligen tycker i frågan. Men idag är det ett faktum att det kommer fler barn till Sverige med hjälp av värdgraviditeter än adoption. Deras rätt till sina föräldrar borde vara lika självklar som alla andras barn rätt till sina föräldrar.
Processerna för barnet att få sina faktiska föräldrar att också bli juridiska föräldrar kan ofta ta mer än ett halvår. Det är samtal med en mängd instanser – Rättsmedicinalverket, Skatteverket, Migrationsverket, Polisen, Försäkringskassan, Utrikesdepartementet, domstol och socialtjänst m.fl. De långa processerna och de långa väntetiderna gör att barnet hamnar i en juridisk osäker situation.
När Regeringen gav utredningen ”En föräldraskapsrättslig lagstiftning för alla” sitt uppdrag i slutet på förra året fanns direkta felaktigheter med redan i direktiven.
Bland annat framkom att ”De andra sätten att få barn och bli förälder som tillkommit har reglerats särskilt och i praktiken som undantag till den traditionella huvudregeln.”
Detta stämmer inte. Värdgraviditet har ännu inte reglerats och de föräldrar som ändå genomför detta i Sverige har ett mycket svagt rättsskydd.
Vidare skrevs i direktivet; ”Reglerna om föräldraskap handlar i grunden om att fastställa ett barns familjerättsliga ställning och tillgodose barnets rätt till sin förälder eller sina föräldrar. En självklar utgångspunkt är därför att lagstiftningen ska utformas utifrån barnets bästa.”
Det stämmer inte heller. När barnet kommer hem så vidtar en krånglig och utdragen process med stor rättsosäkerhet. Skulle exempelvis den biologiska föräldern avlida under perioden innan föräldraskap fastställts, så kan den andra föräldern stå utan rätten till sitt eget barn.
I Sverige är Barnkonventionen numera lag. Barnens säkerhet och trygghet måste komma i första rummet. Det ska inte krävas dagliga timslånga telefonköer, månadslånga handläggningstider och turen att få tag i myndighetshandläggare som är villiga att kringgå systemen.
Det är hög tid att regeringen tar Barnkonventionen på allvar och bryr sig om precis alla barn.
Uppdaterad 2021-09-21
